Uppropet #vardeljus gör det uppenbart att problemen med mäns övergrepp mot kvinnor också finns i kyrkan. Nu är det dags att försöka dra konsekvenser, inte minst för alla oss män.
Grupp efter grupp av kvinnor har trätt fram för att berätta om sexuella övergrepp som de har utsatts för. Det var därför bara en tidsfråga innan det skulle ske också i Svenska kyrkan. Och det är bra. Inte att övergreppen har skett, men att berättelserna kommer fram. Om försoning är kärnan i kristen tro är det nämligen här det måste börja, i sanning och konsekvens.
De 300 vittnesbörd som har publicerats på bloggen #vardeljus berättar om allt ifrån grova brott till att nedlåtande ha blivit klappad på huvudet. De handlar om i stort sett alla kategorier män i kyrkan och dess närhet: präster, biskopar, diakoner, ungdomsledare, musiker, vaktmästare, kyrkvärdar, förtroendevalda, församlingsbor och begravningsentreprenörer.
I ljuset av berättelserna från andra yrkeskategorier i samhället kan ingen av oss längre ifrågasätta att det handlar om ett systematiskt, djupgående problem och att det i huvudsak handlar om hur vi män relaterar till kvinnor.
Det finns de uppenbara fallen, där den skyldige måste ha insett att han överträdde en otillåten gräns. Men det finns också de mer omedvetna, där jargong och handlingar har blivit så etablerade att det ibland är svårt att sätta fingret på att det faktiskt är något felaktigt som sker.
Det är här vi behöver tala om konsekvens. Vi män är uppenbarligen inte färdiga med att bearbeta vår kvinnosyn. Vi behöver bli påminda om att vår fysiska styrka alltid är ett potentiellt hot mot kvinnor. Vi behöver bli mer medvetna om att också komplimanger och blickar kan vara oönskade. Och händer ska givetvis inte hamna där de inte är välkomna.
Det här är också kristen tro. Att i praktiken försöka leva som vi lär.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR