En av många begravningar i Israel efter terrorattacken. Foto: TT
I mer komplexa sammanhang talar vi ofta om vikten av att hålla "två tankar i huvudet samtidigt”. Men Hamas terrorattack med civila som huvudmål, och den israeliska statens rätt att försvara sig, kräver inte fler perspektiv än ett.
Flera hundra ungdomar mördade på en musikfestival. Barn och gamla skjutna i sina hem eller tagna som gisslan. Det är samma sorts terror vi känner igen ifrån Paris och Utøya.
Sociala medier har varit en skrämmande upplevelse under veckan. Fruktansvärda videoklipp från attacken varvas med inlägg från unga européer och nordamerikaner som från sin trygga utgångspunkt legitimerar och ursäktar terrormetoder och brutala mord på civila. Som om det skulle finnas några som helst omständigheter där våldtäkter, massmord och kidnappningar av barn kan betraktas som ”befrielsekamp”. Även helgens spontana demonstrationer, bland annat i Sverige, med hyllningar till Hamas, var upprörande att se.
Den som vill kan naturligtvis använda sin yttrandefrihet till att protestera mot israelisk regeringspolitik och till stöd för den hårt prövade palestinska befolkningen. Men att skandera hyllningar till en fundamentalistisk terrororganisation strax efter en attack som krävt hundratals oskyldiga liv, är ofattbart.
Inte minst därför var det tacksamt med ärkebiskop Martin Modéus tydliga avståndstagande i Kyrkans Tidning och i tv-soffan i TV4 på måndagen. Ärkebiskopens ”avskyvärt”, var ett väl valt sätt att beskriva terrorattacken.
Nu får vi oroligt vänta in de in- och utrikespolitiska följderna. Insatserna är höga med Iran, Ryssland, Saudiarabien och USA på spelplanen. En sak vet vi redan efter hård blockad och bombningar; civilbefolkningen i Gaza är inte vinnare här. Men det var ju inte heller Hamas avsikt.
Inger Wallin
chefredaktör
LÄGG TILL NY KOMMENTAR