Arkeologerna: De äldsta som påträffats i Stockholm

Utgrävningarna sköts av Arkeologikonsult AB, som nu har gjort klart den första preliminära rapporten. Fynden tyder på att individerna huvudsakligen har gravlagts på 1300–1500-talet.

Sammantaget har 236 välbevarade skelett hittats. 139 gravar påträffades på platsen. De låg i som mest 14 skikt. Dessutom hittades en stor mängd omrörda skelettdelar. Enligt rapporten ska dessa kvarlevor återbegravas på Norra kyrkogården i Solna eftersom någon osteologisk analys (benanalys) av materialet inte är planerad.

Men alla gravar som påträffats på platsen bör enligt rapporten genomgå en osteologisk analys:

”Gravarna vid Storkyrkan är unikt så tillvida att det innehåller de äldsta individerna som någonsin påträffats i Stockholm. Det enda jämförbara gravmaterialet kommer från undersökningarna på Helgeandsholmen 1979–1981, vilket endast genomgick en grundanalys”, skriver Arkeologikonsult.

Analyser kan också ge en uppfattning om kyrkogårdens användning och placering av gravar i relation till kyrkans historia. De individer som hittats i de djupaste gravarna kan ge ny kunskap om hur och när kyrkogården expanderat.

Sedan tidigare vet man att det från mitten av 1500-talet endast begravdes personer från högre samhällsklasser vid Storkyrkan, dessförinnan hade kyrkogården erbjudit en plats för alla samhällsklasser:

"Detta betyder att vi kommer att få ett utsnitt av stadens befolkning och begravningstraditioner”, står det i rapporten.

Rapporten konstaterar att det finns en stor potential att få ny information om de gravlagda och levandegöra stadsbornas livshistoria, om en fullständig osteologisk analys görs. Det man förväntar sig att få veta är bland annat:

• Förhållandet mellan antalet kvinnor, män och barn som gravlagts.

• Ålder och kön samt inbördes placering och förändring över tid, eventuella grupp- eller familjegravar.

• Yttre skador genom våld eller trauma.

• Kroppslängden.

• Hälsotillståndet per individ och sammantaget för grupper över tid.

• Sjukdomar, näringsbrist, dietstörningar och infektioner.

• Följder av arbetsrelaterade belastningar och övriga påfrestningar, förslitningsskador och ledförändringar.

• Yttre skador genom våld eller trauma.

• Genetiska förändringar, så kallade icke metriska särdrag.

Rapporten visar också att inget beslut har tagits om fyndfördelning och förvaring efter analysen.”Därför kan det vara på sin plats att understryka vikten av att förvalta materialet även för framtida forskning”, står att läsa.

Som exempel lyfts att isotopanalyser kan ge ny betydelsefull kunskap om Stockholms invånare under medeltiden. Kostintag kan dokumenteras genom kol- och kväveisotopanalys och en strontiumisotopanalys kan påvisa geografiskt ursprung.

”Vanligtvis ryms dessa analyser inte inom en schaktningsövervakning, men kan kanske bli aktuella i detta fall beroende på vilken plats skelettmaterialet kommer att förvaras i framtiden”, står att läsa.

Fakta: gravarna

Flera skift av gravar hade grävts sönder vid konstruktionen av en yngre mur, medan de äldre gravarna, som låg djupare ner, var intakta.

De yngre gravarna nära kyrkan kan möjligen dateras till tidigt 1600-tal. De hade en svag mörkfärgning från rester av förmultnade träkistor, och inga spikar eller kisthandtag.

De övriga gravarna anses vara från 1300-talet till 1500-talet, på grund av armställningarna. Dessa individer har mestadels varit svepta, men enstaka skelett tros ha begravts i kläder. I vissa fall finns inga rester av någon någon träkista, även om det i en av gravarna hittades två kopparspikar placerade på ett sätt som kan tyda på en kistbegravning