Unikt fynd av 1300-talsskelett vid Storkyrkan i Stockholm

Kvarlevorna har hittats vid en utgrävning nära Storkyrkan som hovet tagit initiativ till. Foto: Arkeologikonsult AB och TT

Ett unikt fynd av flertalet skelett från 1300-talet har gjorts vid en utgrävning vid Storkyrkan i Stockholm som Kyrkans Tidning är först att rapportera om. En olöst, känslig fråga är hur och var kvarlevorna ska komma tillbaka i jorden.

Hovet har tagit initiativet till grävprojektet, som syftar till att höja säkerheten, såväl för fotgängare som det närliggande slottet. Rörliga pollare, som kan sänkas upp och ner i marken, ska installeras. Projektet startade våren 2019.

Det var i gaturummet mellan Storkyrkan och Kungliga slottet som kvarlevorna hittades. Fyndet är unikt på grund av den stora mängden skelett som hittats, att vissa av dem härstammar från 1300-talet, men också för att de är välbevarade, enligt slottsfogde Erik Kampmann.

– Väldigt många av skeletten skapar hela individer och är inte heller så skadade. Det var det som var så häftigt – att skeletten är så bevarade och är i stor omfattning hela. De begravdes insvepta i tyg, men tyget är i princip borta, säger han.

Hovet visste att det fanns en gammal kyrkogård på platsen, men inte att den var så gammal. Arkeologer har grävt upp en mycket liten del av den – gropen är cirka 20–30 kvadratmeter och har ett djup på två och en halv meter, enligt Erik Kampmann.

– Jag tror att det hittades kvarlevor redan 50 centimeter under markytan. Sedan upptäcktes 14 lager av individer och man blir rätt så ödmjuk när man står där. Redan i början hittades ett ungt barn på tolv år och dess mamma. Det blev känslomässigt.

Men han säger att det samtidigt var spännande. Där fanns gravar från 1550-talet och de kom sedan ner till gravar som härstammar från 1300-talet, vilket handlar om Stockholms första invånare.

– En spännande detalj som kommer att utrönas av arkeologerna nu är om vi kommer att finna kvarlevor från individer som levde under tiden för digerdöden eftersom den utspelade sig ett flertal gånger kring mitten av 1300-talet.

Enligt tidigare antaganden var traditionen att man begravde döda liggande med huvudet åt väster och fötterna åt öster, för att de skulle se gryningen vid de dödas uppståndelse. Det kunde man också se i dessa gravar.

– Fram till nu har forskare gjort antagandet att de förr begravde sina döda så. Men vad som är intressant är att här hittades även individer som låg i avvikande riktningar. Nu tittar forskarna på hur vi kan tolka den här upptäckten – att det finns ytterligare lager på hur man begravde sina döda i Stockholm.

Frågan om hur de 236 skeletten ska återbördas är enligt Erik Kampmann den stora utmaningen.

Ulf Lindgren, domkyrkokaplan i Stockholms domkyrkoförsamling, tänkte först på en annan lösning än att lägga tillbaka stoften:

– När det här kom i dagen var vår spontana reaktion att köra ut dem till Norra kyrkogården. Slottsfogden frågade då om vi inte skulle gräva ner dem på samma ställe där de har legat. Det var fint att han ömmade för griftefriden och för liken, säger han.

Ulf Lindgren ser också helst att kvarlevorna om möjligt återbördas på samma plats där de en gång begravdes.

– Men om det är trångt och att det skulle innebära att de packas som sardinburkar, då känns det inte så bra, säger han.

Men det kan komma att Svenska kyrkan inte har veto i om eller var kvarlevorna ska gravsättas. Länsstyrelsen har ett regelverk angående omhändertagande av arkeologiska kvarlevor vilket innebär att de kan läggas i vigd jord, alternativt förvaras för forskningssyften, förklarar Erik Kampmann.

– Jag kan dela Ulf Lindgrens ståndpunkt att de ska få vara kvar på platsen, men det också tekniskt svårt med tanke på att utrymmet för kvarlevorna minskat i och med bygget av pollare. Länsstyrelsens praxis är knutet till forskningen gällande kvarlevor, att de ska finnas tillgängliga för efterforskning.

Skulle du vilja se en begravningsceremoni?

– Det känns viktigt. Men det finns en lagstiftning runt kvarlevorna och vi får se om alla parter går med på det. Här känner Hovet en ödmjukhet och därför är det en fråga för Svenska kyrkan, länsstyrelsen och Statens fastighetsverk, och vi hålls informerade om processen för att få veta vad som händer.

Men att hålla en begravningsgudstjänst i samband med gravsättningen är i vart fall inte aktuellt, eftersom de redan blivit begravda en gång, enligt Ulf Lindgren.

– Vad som händer med individerna får vi se. Antingen så ska de tillbaka i hålet eller också ut till Norra kyrkogården. Det här vet vi nog om några veckor, säger han.

Enligt Erik Kampmann har han informellt pratat med Svenska kyrkan och Statens fastighetsverk om hur de ska göra.

– Vi kanske diskuterar med Ulf Lindgren om att sätta upp en minnesplakett på kyrkans fasad som beskriver att det här i närheten finns en kyrkogård och en berättelse om den.

Kan kungen komma att delta i någon eventuell ceremoni?

– Det är för tidigt att veta. Det är i så fall om Svenska kyrkan eller myndigheter gör en förfrågan och bjuder in honom till gravsättningen. 

Fakta: Äldre gravseder

Rika stockholmare köpte gravplatser under Storkyrkans golv från 1300-talet fram till 1700-talet. De fattiga begravdes utomhus runt kyrkan. I samband med att Börshuset byggdes grävdes också ett stort gravschakt på gården som användes som gravplats fram till mitten av 1800-talet.

I samband med att Storkyrkan fick golvvärme omkring år 1840 förflyttades alla skelett från såväl Storkyrkan som från gravschaktet och begravdes i stället på Norra kyrkogården. Endast de fattiga som begravts runt kyrkan förblev orörda. Det är nu en liten del av den gravplatsen som nu har grävts upp.

Källa: Ulf Lindgren, domkyrkokaplan vid Stockholms domkyrkoförsamling

CITAT: ”Frågan om hur de 230 skeletten ska återbördas är den stora utmaningen, eftersom det kan vara så att två lagar överlappas – kulturminneslagen och kulturmiljölagen, enligt Erik Kampmann. Vilken lag som väger tyngst återstår att se.” Det är samma lag. Kulturmiljölagen hette tidigare kulturminneslagen. Möjligen åsyftas begraningslagen men den är inte tillämplig, Dessa gravar är fornminnen eftersom det är en varaktigt övergiven begravningsplats. Jag hoppas de begravs på ett värdigt sätt på norra begravningsplatsen och inte magasineras för framtida osteologers eventuella intresse.