Bortglömd ärkebiskop får egen pjäs

På Stadra teater i Nora sätts en pjäs upp om den bortglömda ärkebiskopen Johan Olof Wallin (i vitt). Foto: Dragan Popovic.

Han var en beundrad predikant, reviderade 1819 års psalmbok, startade flickskola och blev så småningom ärkebiskop. Ändå är han bortglömd av många. Tills nu. Skalden och prästen Johan Olof Wallin får en pjäs om valen han gjorde i livet där också publiken får tänka kring sina vägval.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

Kultur Teater

På Stadra teater i Nora sätts en pjäs upp om den bortglömda ärkebiskopen Johan Olof Wallin (i vitt). Foto: Dragan Popovic.

På Stadra teater utanför Nora i Örebro län ges en pjäs om en spännande gestalt i Svenska kyrkan. Det var för snart 25 år sedan, 1999, som pjäsen om en av 1800-talets ärkebiskopar först sattes upp. Till jubileumsåret kommer pjäsen tillbaka, men med annat namn och med en annan rolluppsättning.

“Jordens oro viker” spelas mellan den 20 juni och den 13 augusti och bygger på händelser om Johan Olof Wallin som vid 18 års ålder kom till Stadra herrgård som informator åt barnen. Där förälskade han sig i en dotter i familjen vilket ledde till hemlig förlovning och senare olycklig kärlek – och det är just vilken kärlek man ska ta vara på i livet som pjäsen kretsar kring. 

– Wallins liv var särdeles olyckligt när det kommer till kärlek. Men desto mer framgångsrikt vad gäller karriär, berättar Magnus Wetterholm, Stadras konstnärlige ledare och gestaltare av den äldre Wallin.

Kärlek och karriär

Pjäsen bygger på dubbla uppsättningar Wallin – en yngre och en äldre – likväl som av familjens dotter Jeanette Hedblad. Detta för att skapa ett samtal med det tidigare jaget, och för Wallin att kunna ställa sig själv till svars för livsval och kunna reflektera under olika livstider. Kärlek kontrasteras mot karriär i pjäsen och samma filosofiska frågor får publiken med sig. 

– En hel del i pjäsen är från sådant han skrivit själv i form av poesi och ibland folklustartade texter. I några kortare partier har vi valt att ha med Wallins egna ursprungliga predikningar av rent estetiskt skönhetsvärde, säger Lena Engqvist Forslund som står för regin. 

En yngre och en äldre Johan Olof Wallin, spelad av Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm. Foto: Dragan Popovic.

Publiken får följa Johan Olof Wallins liv, från tiden på Stadra herrgård fram till att han blir utsedd till ärkebiskop. Han blir pastor primarius och i ett lantligt kapell nära Stadra håller han sin första predikan. 

Reformera psalmboken

Bland gärningarna hör att han reformerade den dåtida psalmboken som för många var oläslig på den gammalsvenska som den var skriven på. 

– Jag får bilden av att hans patos var att kunna förmedla Guds ord och skapelse genom texter på ett sätt så många kunde förstå. Han hade också, som många präster, ett stort socialt engagemang för olika svaga grupper i samhället. Gärningar som för många blivit bortglömda, säger Magnus Wetterholm och Lena Engqvist Forslund exemplifierar:

– Efter många byråkratiska omvägar fick han till stånd en ny kyrkogård i Solna, där man tidigare hade staplat liken på högar under Storkyrkan. Och han såg till att kvinnor skulle få utbilda sig. 

Kvinnans rätt till utbildning

Samtida med Johan Olof Wallin var kvinnorättsaktivisten Fredrika Bremer som i pjäsen reagerar på Wallins predikan om “qvinnans ädla och stilla kallelse" där han i välmening åsyftar hur kvinnan gör hemmet och gården en trygg och lugn plats.

– Det retar gallfeber på Bremer som talar med Wallin så att han till slut ändrar uppfattning och ser till att en skola för flickor startar – den Wallinska flickskolan i Stockholm, säger Magnus Wetterholm. 

I rollbesättningen syns, förutom den yngre Wallin spelad av Rune Jakobsson, bland andra Malin Alm som spelar hustrun Anna Maria Dimaner och Bodil Carr Granlid som spelar unga Jeanette Hedblad. Titeln på pjäsen kommer från ett av Johan Olof Wallins textstycken.