Då hemlös, nu advokat: Stefan Olafsson ser boken som gottgörelse

Stefan Olafssons självbiografi är bland mycket annat en bok om Stockholm. 

Men vårt samtal börjar med Washington. 

När vi ses är det tre dagar sedan det amerikanska nationalgardet rullade in i Washington DC för att rensa bort de grupper som enligt president Donald Trump tagit över stadsbilden: ”våldsamma gäng, blodtörstiga kriminella, ungdomsgäng, knarkande galningar och hemlösa”. 

Oftast överlappande tillstånd

Stefan Olafsson liknar det vid missbrukarens ”geografiska flytt”. Det vill säga föreställningen att bara jag tar mig till en annan plats försvinner mina bekymmer. 

– Problemets kärna kommer att kvarstå, även om Trump sagt att de kriminella ska buras in och att de hemlösa ska få bostäder på andra platser. Han verkar tro att människor kan sorteras i grova grupper. 

Hemlöshet, kriminalitet och missbruk är oftast överlappande tillstånd, säger Stefan Olafsson. 

– Löser man missbruksfrågan genom behandling löser sig brottsligheten många gånger automatiskt. Så var det i mitt fall. Det finns ingen kriminalitet i hela mitt liv som inte var missbruksrelaterad.

"Alla gillar en underdog"

Stefan Olafsson. 52 år. Född och uppväxt i en trygg medelklassfamilj i en medelstor svensk stad. Nu verksam som brottmålsadvokat i Stockholm. 

Att han via en rad uppmärksammade intervjuer fått förlagskontrakt beror på decennierna där emellan. Åren på gatan i amfetaminets våld. 

– Alla gillar en underdog. Hittills har jag enbart omfamnats när jag varit i media, säger Stefan Olafsson.

Han förstår att boken riskerar att påverka omvärldens attityd.

– De brott jag begått har tidigare gått lite under radarn, det har inte riktigt framgått vad de handlar om. I boken beskriver jag konkret vad jag gjort.

Vaknade ofta upp i en port

Stefan Olafsson har bland annat gjort sig skyldig till misshandel och stölder, det sistnämnda i massiv mängd. En vanlig dag började med att han vaknade i en port i gryningen. Efter en intensiv timme på cykel – ett slags träning som han tror har gjort att kroppen fortfarande funkar – var det dags att ge sig ut bland kretsen av hälare och sälja det han stulit under föregående kväll. Därefter: ny stöldturné. 

De första åren var NK den stora guldgruvan. Stefan Olafsson gled obemärkt in och ut i märkeskläder. I takt med att hans yttre förföll började han stjäla på andra ställen. Snabbt roffade han åt sig varor för att rusa ut till cykeln medan larmet tjöt. 

När stölderna var avklarade gick resten av dygnet åt till att skjuta i sig amfetamin. 

Som många andra missbrukare beskriver Stefan Olafsson sitt första möte med alkoholen i frälsningsliknande termer. Från tidig tonår blev drogerna allt. Inte ens kärleken kunde trumfa. Sveken mot de närmaste är ett av bokens återkommande tema.

En paus från tänkandet 

Han lutar sig mot den genetiska förklaringsmodellen; hur ska man annars förstå att invandrarkompisen som växte upp under klart sämre villkor klarat sig utmärkt? 

Det genetiska rastret samsas med ett existentiellt. Det handlar om upplevelsen av tid. Bland den självutvecklingslitteratur som Stefan Olafsson numera läser flitigt finns en särskild favorit – Eckhart Tolle, den tysk-kanadensiske självhjälpsförfattaren och föreläsaren. 

– Han trycker ner mig i nuet. Mitt problem har varit att jag alltid känt att jag borde vara nån annanstans. Mitt ego har hela tiden stört eller oroat sig över saker. Genom Eckhart Tolle får jag en paus från tänkandet, det är som om himlen öppnar sig. 

Den viktigaste natten i livet

Mentala övningar har tagit drogernas plats, skulle man kunna säga. 

– Drogerna är en genväg till nuet. När jag sköt i mig amfetamin kunde jag sitta sex timmar i sträck och meka med en cykel. Men drogerna är fusk också, nukänslan kom utifrån i stället för inifrån mig själv.

Stefan Olafssons väg ut ur hemlöshet och missbruk är inte mindre krokig än någon annans. Men den som vill hitta en särskild vändpunkt finner den i Heidi, kvinnan som Stefan Olafsson en mörk kväll fann till synes livlös i en bil. 

Han ringde larmcentralen.

– Det är den viktigaste natten i mitt liv, säger han.

Varför? För att han för första gången sedan drogerna gjorde entré fick känna att han var på den konstruktiva sidan. 

– Poliserna som kom behandlade mig som om vi spelade i samma lag. Jag fick vara en kugge i det goda maskineriet. Det var så omtumlande att jag gav dem mitt riktiga namn. Efteråt skakade de hand med mig. Jag minns fortfarande hur rak ryggen kändes när jag gick därifrån. 

Förstod att det finns andra värden 

Heidi, som då var 76 år, hade drabbats av en stroke. I dag är hon 92. Stefan Olafssons larmsamtal gjorde att hon fick snabb behandling. Sedan dess har de träffats många gånger. Det är i hög grad hon som bidragit till att han haft råd och möjlighet att ta sig dit han är i dag.

– Jag råkar gå in i en port och det visar sig att det räddar någons liv. Vilket visar sig rädda mitt liv. Hela händelseserien fick mig att förstå att det finns andra värden än det här giriga som jag helt hade styrts av i min jakt på pengar och knark. 

Slump. Och kamp. Till den fortsatta händelseserien hör ett antal studieår som till slut resulterade i en juristexamen. Nu ingår Stefan Olafsson i en advokatkår där han av uppenbara skäl avviker; många av hans jämnåriga kolleger har ett karriärmässigt försprång på flera årtionden. 

Sträng blick på brottslingar

Samtidigt har han verktyg som andra saknar.

– Jag har genvägen i samtalet med missbrukare. Eftersom nästan alla mina missbrukarklienter känner till min bakgrund kan vi börja samtalet på en helt annan nivå. Jag kan till exempel säga ”sluta ljug för dig själv” utan att riskera att den tilltalade känner sig kränkt. 

Samtidens blick på brottslingen är sträng, opinionen önskar längre och hårdare straff. Det finns de som vill se det som uttryck för en förändrad människosyn.

Positivt överraskad

Stefan Olafsson berättar att mötet med andra försvarsadvokater varit en positiv överraskning. Förvånansvärt många har en empatisk människosyn, säger han, och märker det i sättet som de diskuterar olika klienter med missbruk och i sättet som han själv har tagits emot.

– Det har verkligen varit öppna armar. För några veckor sen ringde en kille som varit ute från anstalt i fyra månader och lyckats hålla sig drogfri. Hans advokat hade berättat för honom att det finns en advokat i Sverige som suttit i fängelse. Det var mig han syftade på. Nu vill den här killen också bli jurist och har börjat plugga. 

Den nya boken har gått ut gratis till landets alla anstalter och häkten. Stefan Olafssons mål är att minst en person ska lyckas vända sitt liv efter att ha läst.

Hur ser du själv på det liv du levde, har du försonats med ditt förflutna?

– Jag tror det är bra att jobba målmedvetet med någon typ av gottgörelse. Att man i den mån det är möjligt tar kontakt med dem man gjort illa för att försöka gottgöra den skada man gjort. Vissa är inte intresserade, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att man visat att man varit beredd att ta sitt ansvar.

Stefan Olafssons brottsoffer är så många att han bara minns en bråkdel. Det är även för deras skull han skrivit boken. I slutet finns en ursäkt till de som skadats ”fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt” av hans tidigare framfart. 

– Jag ser boken som en allmän gottgörelse, en återbetalning till ett samhälle som gav mig en ny chans.