Psalmerna ger en klang av förlorad tro

När Caesar Ivarsson som tonåring på Fötö funderade på att avsluta sitt liv blev det i stället början på en resa som ännu pågår. En frälsningsupplevelse i en kyrka gav honom riktning – och ur den växte Psalmprojektet, där han tolkar de 325 ekumeniska psalmerna en efter en.

- Jag upplevde att Gud sa till mig att spela in alltihopa. Det var inte som en röst från himlen, men en känsla av att det häborde göras, berättar Ivarsson i Kyrkans Tidnings podcast Vox populi.

Började efter frälsningsupplevelse

Projektet började redan 2010 men fick ny fart för några år sedan. Nu finns över 200 inspelningar, alla i ett intimt format: en röst och ett instrument. I stället för storslagna arrangemang söker Ivarsson fånga den råa känslan – som om psalmförfattaren själv just hade tryckt på ”record”.

– Jag vill att det ska kännas som den första tagningen. Där finns ofta något sant och naket, säger han.

Ivarsson växte upp i en frikyrklig miljö, blev ungdomsledare och plöjde Bibeln gång på gång. Men paradoxerna och obesvarade frågor gjorde att tron började krackelera. Under en period kallade han sig ateist.

Ingen smörgåsbordskristen

- Antingen tar man hela paketet eller så får man kasta allt. Jag kunde inte vara en smörgåsbordskristen, förklarar han.

Samtidigt har han aldrig kunnat släppa psalmerna. De har följt honom genom livskriser, flytten till Ryssland och tillbaka till Sverige efter krigsutbrottet.

- Även när jag inte kallade mig kristen kände jag att det här måste göras. Psalmerna är en del av vårt gemensamma kulturarv, och vi måste ha dem för att förstå vår historia, menar han.

Ivarsson beskriver psalmerna som en levande skatt av symboler och erfarenheter. Han oroas över att dagens samhälle saknar gemensamma referensramar.

Längtan efter symboler

- Förr kunde de flesta åtminstone Noah eller Babelstornet. I dag delar vi inte längre samma symbolvärld. Då blir det svårt att tala om de stora frågorna, menar han.

Humor och skärpa präglar de korta texter han skriver till varje psalm. Där kan han skoja om Olof Wallins språkbruk – för att i nästa stund reflektera djupt över teologi och liv.

Nu blir hans resa film. Dokumentären En klang av tro, av pastorn och journalisten Fredrik Lindé, hade premiär 10 september.

– Det är Fredriks konstnärliga verk, men jag hoppas att människor ser psalmernas relevans. Just nu är de inlåsta i kyrkan. De borde få leva bland människor,” säger Ivarsson.

Då släpps sista psalmen

Psalmprojektet är planerat att pågå till sommaren 2026. Då släpps den sista psalmen. Vad som händer sedan vet han inte – men drömmen är att fortsätta möta människor med musiken.

– Jag vill inte stå i centrum för min egen skull. Men om psalmerna får nytt liv och blir viktiga för fler, då har projektet lyckats, säger han.