"Om jag skriver att många kvinnor gick i spetsen för kristnandet i Sverige, vilket är belagt, blir många provocerade", säger Dick Harrison. Foto: Janerik Henriksson/TT och Emma Larsson
Genom sina böcker och tidningstexter har Dick Harrison fått rollen som kyrkohistorisk folkbildare. Med åren har han lärt sig vad som väcker mest känslor: Jesus, reformationen och kristnandet av Sverige.
– Folkbildning är ett vackert ord, säger Dick Harrison, som inte har något emot titeln folkbildare.
– I dag är folkbildningen satt på undantag. Om jag på något sätt kan föra studieförbundens fackla vidare gör det mig bara stolt.
Dick Harrisons produktion är stor. Till de senaste böckerna hör Jesus från 2021. Som skribent i Svenska Dagbladet återkommer han ständigt till kyrkans och kristendomens historia.
Stort intresse för boken om Jesus
Några svårigheter att koppla dåtid till dagsaktuella händelser har han inte.
– Tvärtom. Boken om Jesus har vållat stort intresse just ur dagsfärsk synvinkel. Hur bör en människa agera? Vad är sant och falskt?
Dick Harrison pekar på aktuella strömningar som hävdar att Jesus inte existerat. Det underliggande ärendet är att skära bort de etiska grundsatser som finns i berättelsen om honom, menar han.
– De går längre än ateismen och hävdar att allt är en bluff. Det är utslag för det obildningsideal som spridit sig och där kunskap och åsikt väger lika mycket. Jesus är paradexemplet, många vill också göra honom till sin.
Förutom Jesusgestalten är reformationen ett laddat spörsmål. Fortfarande pågår en strid om vad som är rätt och fel, säger Dick Harrison. Han är förvånad över att det än i dag finns så starka prokatolska och prolutherska positioner.
Dick Harrisons personliga relation till kyrka och tro är densamma som hos svensken i gemen. Han är döpt, konfirmerad och uppvuxen i ett kristet hem. Kyrkan har en självklar plats vid de stora högtiderna. Foto: Emma Larsson
Och så har vi kristnandet av Sverige. Dick Harrison kan få reaktioner om kristendom kontra hedendom. Nyhedningar blir arga om han skriver positivt om kristnandet.
Den kyrkohistoriska kunskapen låg
Till ämnet hör också synen på kvinnan. Många läsare håller hårt i föreställningen om stark förkristen kvinnlighet och i bilden av att kyrkan gjorde kvinnornas liv sämre.
– Om jag skriver att många kvinnor gick i spetsen för kristnandet i Sverige, vilket är belagt, blir många provocerade.
Hur står det till med svenskens kyrkohistoriska kunskaper?
– Den är generellt sett låg, det gäller historiska kunskaper överlag. Problemet handlar om tillbakablickande överhuvudtaget. Det har sjunkit i värde, vilket hänger samman med bristen på trauma. Vi har inget andra världskrig, inget vi behöver göra upp med när vi tittar bakåt.
Samtidigt är tidsandan påfallande nostalgisk, ofta med ideologiska övertoner.
– Precis. Den sortens bakåtblick kan härja fritt eftersom vi inte har någon stor allmänbildning på området. När vi dumpar historien gör vi den till fritt byte.
Dick Harrisons personliga relation till kyrka och tro är densamma som hos svensken i gemen. Han är döpt, konfirmerad och uppvuxen i ett kristet hem. Kyrkan har en självklar plats vid de stora högtiderna. Han går dit när dottern sjunger i kyrkokören.
– I min hjärna finns två upplagor av Dick Harrison. Den ena är troende, den andra pekar på vetenskapen. De får gärna stå däruppe och gräla. Jag tror på det kreativa tvivlet.
Fakta: Dick Harrison
- Professor i historia vid Lunds universitet sedan 2003 och författare. Huvudområde medeltiden och modern historia.
- Skriver regelbundet i Svenska Dagbladet och Populär Historia samt medverkar i i P1:s Vetenskapsradion Historia.
- Har även arbetat som expert för Nationalencyklopedin, som granskare av historiskt material. Huvudredaktör för Sveriges historia, i åtta band, som gavs ut av Norstedts förlag 2009–2013.
Fakta: Dick Harrison om påskens stora händelser
Vad säger vetenskapen om påskens händelser?
Dick Harrison guidar genom passionshistorien.
Intåget i Jerusalem
– Om man utgår från evangelierna finns inga skäl att ifrågasätta att Jesus kom till Jerusalem för att fira påsk. Vad gäller Jesu verksamhet i övrigt är alla utom Johannes överens om att den sker i Galiléen. Men han blir korsfäst i Jerusalem, och påsken är den logiska tidpunkten om man som jude skulle besöka staden. Däremot kan vi inte säga något om åsnan, palmbladen och de andra delarna i berättelsen.
Sista måltiden och -tillfångatagandet
– Sista måltiden är det som är allra äldst belagt av Jesu verksamhet. Den nämns redan i Paulus brev och är alltså 15-30 år äldre än evangelierna. Att beskrivningen ligger närmast i tid ger hög sannolikhet för att händelsen har skett.
Det är också sannolikt att Jesus blev förrådd. Att någon pekade ut honom är en så kallad besvärande omständighet, alltså en för hans anhängare osmickrande händelse som inte skulle nedtecknats om det inte fanns någon substans bakom.
Bilden av Judas är kluven. Markus tecknar bilden av en person som inte nödvändigtvis vet att han gör något ont, Matteus är elakare och Lukas låter honom inte ångra sig alls. Att det är en person man verkligen brottats med stärker indicierna för att det har hänt.
Rättegången
– Här finns frågetecken kring allt utom att Jesus döms till döden. Vem har vi som vittne? Ingen. Det vi vet är att tiden från arrestering till dom är kort. Om man skulle designat evangelierna i mer kristen smak skulle man gjort rättegången till en debatt som hållit på i veckor. Här blir han häktad, dömd och dödad i ett svep. Det är inte så en hjälte ska dö. Men det var ett typiskt romerskt sätt att göra sig av med upprorsmakare.
Golgatavandringen
– Om han nu dog på Golgata, vilket jag tror, måste han ha vandrat
dit. Men hur det gick till vet vi inte.
Korsfästelsen
– Korsfästelsen har ägt rum. Den är, återigen, en besvärande omständighet. Messias ska inte dö som en simpel brottsling; hade man kunnat stryka korsfästelsen ur Bibeln hade man gjort det. Enda skälet att den står med är att den var för känd för att man skulle kunna dölja det.
Detaljerna kring korsfästelsen hör däremot till det som vi har minst kunskap om. Folk har berättat vad de tror sig minnas. Mest trovärdiga är uppgifterna om att det var gott om kvinnor vid korset. Kvinnor hade låg status, hade det varit en grupp manliga lärjungar hade man hellre skrivit det.
Gravläggningen
– Jonas Gardell skrev i sin bok om Jesus att i teorin hade gravläggningen inte behövt göras, kroppen hade kunnat hänga kvar på korset. Det i särklass mest sannolika är ändå att han blev begravd. Dels på grund av att det var påsk, varken romare eller judar ville ha ett ruttnande lik hängande under påskhögtiden. Dels på grund av att berättelsen innehåller en namngiven person - Josef från Arimatea, som uppges ha tagit hand om begravningen - vilket är ovanligt.
Den tomma graven
– I min bok Jesus går jag in i rollen som deckarförfattare och analyserar den tomma graven som ett rättsfall. Jag landar i en handfull hypoteser. Om vi inte spekulerar i rena övernaturligheter är det mest sannolika att kvinnorna är inblandade i att forsla bort kroppen. Om lärjungarna hade gjort det hade de skisserat upptäckten bättre, till exempel genom att låta Petrus och Johannes upptäcka uppståndelsen. Kvinnors vittnesmål saknade juridiskt värde i dåtidens judiska samhälle. Att evangelierna likväl låter Maria från Magdala och de andra kvinnorna få äran av upptäckten är ett starkt indicium på att detta var allmänt vedertagen kunskap vid tiden för nedskrivandet. Det gick inte att byta ut mot en annan story.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR