Harrison: ”Jesus mer radikal än vi tror"

När historieprofessorn Dick Harrison skrev boken Jesus var det inte för att missionera, utan för att som forskare pröva frågan om Jesus verkligen har existerat. Resultatet blev en bok som snabbt blivit en av hans mest lästa, nu inne på sin sjunde upplaga. I Kyrkans Tidnings podcast Vox Populi berättar Harrison varför han menar att Jesus tveklöst är en historisk person – och varför just Sverige sticker ut som land där diskussionen ens existerar.

– Utomlands är det få som ifrågasätter Jesu existens. I Sverige återkommer diskussionen med jämna mellanrum och någon ska lyfta att Jesus inte funnits. Jag menar att källkritiken tvärtom visar att Jesus funnits, säger Harrison.

Han menar att evangeliernas motsägelser – olika släkttavlor, olika skildringar av Judas död – talar för äkthet. 

- Hade allt varit en efterhandskonstruktion skulle texterna ha synkroniserats bättre, förklarar Harrison i Vox Populi.

Jesus framträder i samtalet som en radikal gestalt, vars budskap fortfarande utmanar. Harrison pekar på två saker: den gränslösa inklusiviteten – där kvinnor, barn, främlingar och till och med tjuvar är välkomna – och de stenhårda kraven: avstå rikedom, vänd andra kinden till, total pacifism.

– Tar man Jesus på orden är han nästan omöjlig att följa. Men som etiskt föredöme är han oslagbar, säger Harrison.

Uppståndelsegåtan

Uppståndelsen blir i boken något av ett detektivarbete. Kroppen försvann, men hur? Harrison menar att det mest troliga är att kvinnorna vid graven spelade en avgörande roll. Just det faktum att kvinnor är de första vittnena talar för att berättelsen bygger på genuina traditioner – ingen skulle annars anförtro en så central del till vittnen vars ord saknade juridisk tyngd i samtiden.

En annan huvudperson i samtalet är Maria från Magdala. Harrison framhåller henne som en mäktig och respekterad lärjunge, vars roll senare förvreds när kyrkan ville tona ned kvinnliga ledare.

Samtalet blir också personligt. Harrison berättar hur hans egen fascination för Bibeln började som femåring, med Gustav Dorés illustrationer i familjebibeln. Trots ett läsarfientligt hem, där han till och med förbjöds att läsa för mycket, smög han med sig böcker att läsa under täcket.

- Jag ville avkoda de där bilderna. Så Bibeln och Tintin var bland de första böcker som fick mig att läsa, förklarar han.

Skulle följa Jesus

För honom är Jesus idag det stora etiska föredömet. Men när samtalet når sitt slut och frågan ställs om vem Jesus är för honom är det tydligt att det finns något i berättelsen som är mer än så.

– Skulle han knacka på dörren och säga ”följ mig” skulle jag nog banne mig göra det. Bergspredikan är det yttersta etiska idealet, även om det är nästan omöjligt att leva upp till.

Dessutom, menar Harrison, är Jesus en bra mycket mer sympatisk figur än till exempel Paulus. Och passar på att avslöja att en bok om Nya testamentets näst mest framstående person finns i pipen.

- Då får vi träffas för ett nytt samtal, konstaterar både Harrison och undertecknad.