Kristoffer Triumf om mötet med kyrkan

– Jag är relativt övertygad om att det finns en gudomlighet. Att det bara skulle vara evolution… nej, det är för otroligt. Det finns mer, säger han i Kyrkans Tidnings podcast Vox Populi.

Triumfs nya roman Livet – en handbok utspelar sig i en udda terapigrupp, där deltagarna förenas av sina tankar på att inte vilja leva. Det låter mörkt – och det är det – men med svart humor och värme lyckas han också formulera en berättelse om gemenskapens läkande kraft.

– Det började med en tanke om att människor skulle bonda över sina ganska knasiga självmordsplaner. Men efter hand blev det en berättelse om att hitta sin flock, säger han.

Fånga dagen!

Boken bär en tydlig sensmoral: carpe diem. Att fånga livet, trots smärtan. Och kanske också hitta ett sammanhang där det går att andas.

Just sammanhang är något Triumf ofta återkommer till. Han reflekterar över ensamhetens grepp om Sverige – särskilt i storstäder som Stockholm – och vad vi förlorat när folkbildande miljöer och livslånga gemenskaper tunnats ut.

– Jag tror kyrkan skulle kunna göra mer för att visa att man faktiskt finns där för människor. Jag minns att jag en gång kontaktade en församling för själavård och fick prata med en präst. Det var jättevärdefullt. Men jag tror inte alla vet att det ens går. Det finns ett varumärkesarbete att göra.

Hittar något i kyrkan

För Kristoffer Triumf har kyrkan blivit en plats där han ibland söker det han inte riktigt kan sätta ord på: vila, mening, själsligt djup. I meditation har han också erfarit något som liknar det religiösa kallet.

– Jag tror att jag är en predikant i vardagen. Det är bara det att jag inte vet exakt vad jag ska predika om än.

Med rötter i Strängnäs och en uppväxt präglad av föräldrars separation, berättar han öppenhjärtigt om rastlöshet, självkritik och vägen till ett liv med större balans. Han är också pappa, bonuspappa, vinterbadare, housefantast – och, enligt egen utsago, en “semi-kändis” som fortfarande söker sin flock.

Vi bär på frågorna

Men kanske är det just därför som Livet – en handbok träffar så rätt.

– Jag tror att vi alla bär på frågor om mening, gemenskap och vår plats i världen. Det är dem jag försöker skriva om. Med mörker ibland – men alltid med hopp.