Mötestiden behövs till verksamheten

Christofer Wilson kyrkoherde i Hägerstens församling
Arbetslivet håller på att implodera av organisation. Foto: Lars Rindeskog

Snälla byråkratiska överbyggnad. Tvinga mig inte att visa upp en policysamling på domens dag.

Sedan min kritik av Svenska kyrkans policyarbete publicerades i KT nummer 12, 25/3, har mängder av mejl från kyrkoarbetare som känner igen sig strömmat in. På kyrkokansliet tar man dock lätt på kritiken.

Snälla Karin Sarja, min kritik mot policyarbetet handlar inte om min egen arbetsbörda, tro mig! När jag tog över herdeskapet i Hägersten ärvde jag en policysamling som var lika enorm som den var okänd. Vem som hade antagit dessa policyer, när och i vilka forum framgick ingenstans.

Ett massivt arbete vidtog att i tur och ordning anta dessa och göra dem kända i lagom grad för berörd personal. Det är fullt rimligt att en chef i dag ägnar sig åt sådant. Tro mig, Karin, jag är väldigt planerad i detta arbete, och jag har stöd av en kompetent HR-person. Det är inte mig det är synd om. Jag är bara en lagom sorgsen, något överbetald byråkrat som gör det han förtjänar. Nu till något annat – verksamheten, är den bekant?

För hur fungerade då verksamheten i denna underorganiserade röra till församling som jag kom till? Jo, alldeles utmärkt skulle det visa sig. En sällan skådad kreativitet och glädje blomstrade bland våra medarbetare. Jag formligen överöstes av lovord från församlingsbor, konfirmandföräldrar, konsertbesökare, socialarbetare, ja i stort sett alla som kom i kontakt med vår församling.

Hur kunde det komma sig? Jo, våra anställda och frivilliga ägnade väldigt mycket tid åt sina grupper och sammanhang. Medarbetare kunde jobba tre kvällar i veckan och sedan rycka ut på helger när man egentligen inte var schemalagd, för att man brann för sin församling.

Kurvorna pekade uppåt. Men märk väl (alla som arbetat pastoralt vet detta) att den tid du har med din församling är bara toppen på isberget. Kyrkligt arbete har inte en given formel i den postkristna kulturen. Mina medarbetare måste ägna kraft och tid åt att utveckla teologi och metoder för att nå församlingen. De sociala problemen skiftar. Ungdomsvärlden förändras. Den musikaliska samtiden förändras. Det krävs mötestid att kontinuerligt förstå och ställa om.

Vi jobbar inte ihjäl oss. Men det är en grannlaga uppgift för arbetsledare att stuva om i scheman för att inte flextiden ska skena. Verksamhet pågår från morgon till kväll, alla helger, alla lov. Komptid ska tas ut. Mötestid måste bokas med stor respekt för allas uppgifter.

För en enskild anställd är det inga problem att frigöra 20 timmar på ett år för mångfalds- eller miljöpolicy. Men när man gör grupparbeten av det, då blir det problem. Jag tror inte att någon på central nivå förstår hur lite tid man har att samla all personal, än mindre förtroendevalda. Vi behöver vår mötestid till verksamheten, inte till super­ambitiösa program, om än så angelägna, för att visa att vi bryr oss om vår tids ödesfrågor. Det räcker gott med lagstiftarnas iver att pumpa in direktiv om dataskydd och arbetsmiljö, ofta underblåst av jurister och HR-företag som ser en möjlighet att profitera på chefernas rädsla att göra fel.

För det ska också beaktas: Arbetslivet håller på att implodera av organisation. Lagstiftningen sväller, GDPR har komplicerat våra rutiner ner på verksamhetsnivå, digitala system blir alltmer en nödvändighet för alla anställda. Hur mycket organisatorisk barlast ska vi pumpa in i en diakon vars främsta begåvning ligger i att möta människor?

Återigen: det handlar inte om att jag misstror vikten av policy­arbete och ordning och reda, utan en enkel vädjan till er som utformar direktiven för detta. Tänk inte att er fråga är den viktigaste, utan en av hundra frågor. Hur ska vi få plats med den?

Jesus sa en gång: ”på er frukt ska man känna igen er”. Snälla byråkratiska överbyggnad. Tvinga mig inte att visa upp en policysamling på domens dag.

Christofer Wilson
kyrkoherde i Hägerstens församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.