Nedläggning av själavårdscentrum väcker oro och frågor

Representanter i Nationella samrådsgruppen för arbetshandledning m fl
När två stift nu väljer att lägga ner själavårdscentrum och flera stift drar ner på tjänster väcker det oro och en rad frågor om arbetsmiljön och den växande psykiska ohälsan bland kyrkan

I en situation då Svenska kyrkan är satt under särskild granskning av arbetsmiljöverket och kyrkans medarbetare står under en unik belastning i och med coronapandemin väljer stiftsstyrelser, stiftsledning och biskopar att avveckla två av Svenska kyrkans största själavårdscentra.

I ett slag kommer resurser som stöttar och kompetensutvecklar hundratals församlingsmedarbetare att försvinna.

Under 2020 lägger Stockholms och Göteborgs stift ner sina själavårdscentra (i Göteborg kvarstår samordning av grupphandledning men ingen enskild själavårdshandledning kommer erbjudas). Anledningen är ekonomiska motiv och en förändrad syn på stiftens främjande uppgift.

Men varken i Göteborg eller Stockholm har beslut fattats utifrån en generell inventering av främjandebehovet av handledning i församlingarna. Inför besluten har stiften heller inte lagt fram en strategi för att ta sitt främjandeansvar inom detta område när arbetshandledningen läggs ner.

Vi ser det som en oroväckande utveckling där allt fler stift genom nedläggningar eller indragningar av tjänster väljer att avveckla eller dra ner på sitt främjandeansvar för handledning.

Under flera år har stiftskanslierna vuxit. Service, GDPR, lokalförsörjningsplaner och datorisering/GIP är viktiga hjälpmedel i främjandet av församlingarnas verksamheter. Men Svenska kyrkan är mer än ett yttre skal och för att inte tappa i trovärdighet behöver stiften även främja och stötta personalens psykiska hälsa, andliga utveckling och möjlighet till professionalisering.

Just nu, under coronapandemin, ser vi hur Svenska kyrkan gör en viktig insats och har stort förtroende hos såväl myndigheter som allmänhet. Utökade tider inom jourhavande präst. Sjukhuskyrkor som stöder patienter, anhöriga och hårt belastad personal. Församlingar som i mer än 70 kommuner koordinerar handlingshjälp genom ett samverkansavtal med andra civilsamhällesaktörer, MSB och SKR.

Detta förtroende bygger dels på att det finns en etablerad samverkan med länsstyrelser och regioner, dels på att det finns personal som är utbildad för att hantera människor i kris. Men även de som ger stöd behöver själva få stöd.

Krävande arbetssituationer måste bearbetas och utvärderas för att kunna bli berikande erfarenheter. Om myndigheter och allmänhet ska fortsätta vända sig till Svenska kyrkan krävs en fortsatt professionalisering och utökad satsning på personalens psykiska återhämtning. Inte en minskning.

Hur anser man sig stärka förutsättningarna för en god arbetsmiljö och den psykiska hälsan bland medarbetarna när vi i kyrkan prioriterar bort vår insida?

Handledningens positiva betydelse för arbetsmiljön är så väl dokumenterad att den numera betraktas som en av de första åtgärderna som bör övervägas för att stötta dem som har ett påfrestande arbete (AFS 2015:4). När arbetsgivaren ger personal ett reflektionsutrymme främjar det den psykiska hälsan, vilket genererar en bättre arbetsmiljö.

Inom Svenska kyrkan har själavårdare som Göran Bergstrand, Magnus Lidbeck, Astrid Andersson Wretmark och Anders Olivius utvecklat en stark handledningstradition som är anpassad till vår specifika kontext, och genom åren har det genom stiftens aktiva främjande byggts upp en unik kulturkompetens bland handledarna.

Den handledning man erbjuder för själavård och övrigt arbete går inte att få på liknande sätt från andra aktörer, och har i dag blivit en viktig del för främjandet av arbetet i församlingar. I biskopsmötets brev om ”Tystnadsplikt och sekretess i Svenska kyrkans arbete” (2004) framhålls ”att få handledning på sitt arbete är en värdefull metod för att fördjupa och förstärka sin yrkesskicklighet”.

I en färsk rapport från Stockholms stift (2020) framgår att handledning är ett av de tre viktigaste stöden som stiftsorganisationen önskas bidra med i arbetet med psykisk ohälsa.

I en nationell utredning på uppdrag av kyrkostyrelsen (2019) betonas också vikten av att de som är verksamma som arbetshandledare har en kulturkompetens, att det behövs en gemensam kvalitetssäkring för stiften och att kyrkan på nationell nivå bör fastställa riktlinjer beträffande handledning.

När två stift nu väljer att lägga ner själavårdscentrum och flera stift drar ner på tjänster väcker det oro och en rad frågor om arbetsmiljön och den växande psykiska ohälsan bland kyrkans medarbetare, men också vad gäller Svenska kyrkans identitet och professionalitet som själavårdande.

Hur kommer det sig att stiftsstyrelser, stiftsledning och biskopar inte anser att såväl enskild som grupphandledning av medarbetare i församlingar och pastorat är en viktig del av stiftens främjande uppgift?
Hur tänker man sig att personal som arbetar i Svenska kyrkans specifika kontext, inte minst de som jobbar med själavård och krissamtal, ska utvecklas inom sin profession och fortsätta vara ett stöd för människor i en utmanande tid?

Hur anser man sig stärka förutsättningarna för en god arbetsmiljö och den psykiska hälsan bland medarbetarna när vi i kyrkan prioriterar bort vår insida?

Om svar anhålles.

Undertecknare

Lotta Haettner Sandberg
stiftsadjunkt, handledare, Göteborgs stift

Birgitta Olofsson Marklund
personalkonsulent, leg.psykoterapeut och handledare, Luleå stift 

Mats Rydinger
stiftsadjunkt, handledare, Stockholms stift

Erik Sjöberg-Sund
stiftsadjunkt för chefs- och ledarskapsutveckling, handledare

Nils Åberg
stiftsadjunkt för internationella relationer, handledare

Ann-Christin Jällfält
leg psykolog, leg psykoterapeut, Själavårdscentrum i Gbg

Birgitta Säll
integrerad psykoterapeut, kroppsterapeut, handledare i Gbg

Erik Isaksson
kaplan vid SKUI, handledare i Gbg

Agneta Johansson
leg psykoterapeut, handledare i Gbg

Gun Svensson
teol kand, leg psykoterapeut, handledare i Gbg stift

Anna-Stina Svedberg
stiftsadjunkt själavård Luleå stift

Dan Richardsson
stiftsadjunkt själavård Luleå stift

Inger Nilsson
utbildningsledare och handledare Älvsbyns folkhögskola

Charlotte Unee
diakon och handledare Bodens pastorat

Carina Johansson
stiftsdiakon och handledare Luleå stift

Ulla-Lena Bäckman
pensionerad stiftsadjunkt själavård och handledare Luleå stift

Lena Forsman
diakon och handledare Skellefteå pastorat Luleå stift

Kerstin Lundmark
pensionerad stiftsdiakon och handledare Luleå stift

Birgitta Nordin
stiftsadjunkt själavård och handledare Härnösands stift

Martin Lundgren
pensionerad stiftsadjunkt själavård och handledare Luleå stift

Annika Deverud
familjerådgivare och personalhandledare Umeå pastorat Luleå stift

Bettan Jonsson
familjerådgivare och personalhandledare Umeå pastorat Luleå stift

Maria Asplund
diakon och handledare Skellefteå pastorat Luleå stift

Ingemar Moritz
sjukhuspräst, Västerås stift

Unni Wiig Sandberg
stiftsadjunkt, Västerås stift

Cathrine Tegerstrand
stiftsadjunkt, Västerås stift

Kajsa Flygt Jonsson
personalkonsulent, Strängnäs stift

Gunilla Löf Edberg
handledare, tidigare Nationell samordnare för Sjukhuskyrkan och Jourhavande präst

Mi Cedergren Helén
stiftsadjunkt själavård, Lunds stift

Helena Hagert
stiftsadjunkt själavård, Lunds stift

Mikael Gerholm
handledare och beteendevetare, Stockholms stift

Eva Jonsson
handledare och socionom, Stockholms stift

Elisabeth Karlsson Ellqvist
stiftsdiakon och handledare, Stockholms stift/Västerås stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Nedläggning av själavård centrum i Gbg Och Sthlm förskräcker!! Tyder på uppenbar okunnighet av dagens jobb och livssituation i församling o samhälle.