Omdöpta prästen: "Jag känner fortfarande en stor sorg"

Efter en paus på tre år började Kristina Hjern arbeta som präst igen. Nu tjänstgör hon i Vårby gårds kyrka. Foto: Mikael M Johansson

Nästan ett år tog det för ansvarsnämnden för biskopar och biskopsmötet att diskutera om prästen Kristina Hjern var döpt eller inte. 

– Jag var prästvigd men biskopsmötet ansåg att jag aldrig blivit döpt. Det är fortfarande en stor sorg över hur jag behandlades, men jag har kommit tillbaka som präst. 

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Efter en paus på tre år började Kristina Hjern arbeta som präst igen. Nu tjänstgör hon i Vårby gårds kyrka. Foto: Mikael M Johansson

När omdop lyfts i nyhetsflödet, lider prästen Kristina Hjern med dem som drabbas. Särskilt vad gäller ärenden som tar lång tid. Hennes erfarenhet av frågan är stor och smärtsam.

Kristina Hjern döptes som barn i Swedenborgskyrkan/Herrens nya kyrka. Dopet bekräftades genom konfirmation i Svenska kyrkan och hon prästvigdes och arbetade som präst i 14 år.

– Min systerdotter, som också var barndöpt i Swedenborgskyrkan, fick inte gå upp till antagning eftersom dåvarande biskop Eva Brunne gjorde bedömningen att dopet var ogiltigt. Eva Brunne kontaktade mig personligen på telefon och meddelade att även jag var odöpt. För mig som präst kändes det nödvändigt att reda ut detta och jag anmälde därför biskopen till biskoparnas ansvarsnämnd. 

Inte erkändes

Tre anmälningar kom in i februari 2018. Samtliga tre anmälare var barndöpta i Swedenborgskyrkan och konfirmerade i Svenska kyrkan. Anmälan gällde hur Eva Brunne hanterat dopet och om hon brutit mot kyrkoordningen. 

Kristina Hjern hade fått besked av biskopen att ett dop i Swedenborgskyrkan inte erkänns av Svenska kyrkan men att hon kunde jobba vidare som vanligt. 

– Men den noggrannaste av alla biskopar, min vigningsbiskop Caroline Krook, hade godkänt mitt dop innan jag blev antagen som prästkandidat. Det blev en fullständigt absurd situation. Jag som levde i tron på mitt dop, det som var grunden för hela mitt liv i kristenheten, stod plötsligt odöpt.

Efter 14 år som präst underkändes Kristina Hjerns dop. Hon såg ingen annan utväg än att låta döpa om sig, i november 2018 i Katarina kyrka. Foto: Lars Rindskog

– Jag tänkte på alla dem som jag döpt, vigt och begravt. Var dessa handlingar ogiltiga? Jag fick veta att allt det gällde. Inte många men några hörde av sig till mig med frågor som: Är vi verkligen gifta?

Biskopsmötet stod bakom Eva Brunnes beslut i sitt yttrande och ansvarsnämndens landade i att biskopen gjort rätt. 

Processen tog tid, säger Kristina Hjern.

– Det var ett hemskt år fyllt av förtvivlan och frustration. Jag fortsatte arbeta som präst och delade ut nattvarden, men jag tog inte själv emot den.

Höll sitt eget doptal

– Det var omöjligt att fortsätta som präst när mitt dop underkänts och den enda utväg som fanns i den situationen var att bli döpt igen, säger Kristina Hjern som tillsammans med sin syster och systerdotter döptes igen, i Katarina kyrka i Stockholm i november 2018.

I dopgudstjänsten deltog många församlingsbor från Kristina Hjerns församling Sankt Mikael i Huddinge för att stötta sin församlingspräst.

– Jag höll mitt eget doptal. Jag underkände inte mitt barndop utan såg detta som ett korsfästelsedop. Jag lade mig och min tro i Guds händer och slutförde det här konstiga året.

Hur kände du då för organisationen Svenska kyrkan?

– Efter omdopet kände jag starkt att jag måste bort från Svenska kyrkan. Eftersom jag är utbildad sjuksköterska ville jag vårda andra för att vårda mig själv, annars skulle jag bli sjuk. Så kände jag. 

Under tre år arbetade hon som sjuksköterska innan hon tog en tjänst som sjukhuspräst. Sedan två år är hon präst i Vårby gårds kyrka.

– Efter tre år hade en ny biskop tillträtt, Andreas Holmberg, som välkomnade mig tillbaka med stöttande ord, det betydde mycket.

Vad var skälen till att dopet inte erkändes?

– Swedenborgskyrkan är en lite svårplacerad kyrka för många. Om den hade varit med i Sveriges kristna råd hade saken varit en annan, fick jag veta. Enligt kyrkoordningen sägs: I Faderns, och Sonens och den heliga Andens namn, medan Swedenborgskyrkans ord lyder: I Herren Jesu Kristi, Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn, där dessa inledande ord ses som ett tillägg som underkänner dopets giltighet.

"Jag har alltid predikat dopet som det yttersta tecknet på Guds kärlek, nåd och inklusivitet ", säger prästen Kristina Hjern.

Kristina Hjern säger att hon samtalade både med Eva Brunne och Caroline Krook för att få svar på sina frågor. Hon talade också med dåvarande ärkebiskopen Antje Jackelén som hon av en slump träffade i en kyrka i Jerusalem samma vecka som beslutet klubbades.

– Jag frågade hur biskoparna hade tänkt när de kommit fram till att jag var odöpt men att min prästvigning gällde. Antje Jackelén sa att de hade velat rädda mig eftersom jag var en duktig präst. De ville inte att jag ovanpå detta också skulle stå arbetslös. Det var så oerhört märkligt och förvirrat för mig. Men jag hyser inte agg mot någon.

– Jag som alltid predikat dopet som det yttersta tecknet på Guds kärlek, nåd och inklusivitet. Det här var precis tvärtom.

– Jag har väldigt lite förståelse för de biskopar som tog det här beslutet. Jag har inte förstått på vilken teologisk grund det blev möjligt att jag skulle kunna verka som präst odöpt.

Vad gjorde den här processen med dig?

– Jag lämnades totalt ensam i detta. Men en sak lärde jag mig, vad dopet verkligen innebär. Jag kommer aldrig kompromissa med min kristna identitet. Jag lever mer medvetet och starkare i mitt dop. Jag älskar min kyrka.