Prästernas dolda roll i frimurarorden

– Jag har aldrig upplevt det som en konflikt, säger Hagberg. För mig har orden varit ett sätt att fördjupa mitt livstolkande som kristen. Jag är präst i kyrkan, men också del av ett brödraskap som bygger på samma tro.

Men frågorna är många. Varför behövs en andlig gemenskap vid sidan av kyrkan – särskilt när orden bygger på kristna ideal? Hagberg svarar att frimureriet inte är ett samfund, inte erbjuder sakrament eller ersätter kyrkan.

– Det handlar om vardagslivet. Om att ta det man får i orden – undervisning, samtal, gemenskap – och omsätta det i hur man lever, säger han.

I samtalet ställs också frågan om inte ritualer, grader och hemliga löften riskerar att skapa en parallell andlig struktur. Är det förenligt med prästämbetet att i en annan gemenskap knyta eviga band till andra bröder?

– Det handlar inte om lojalitet i konkurrens med kyrkan. Det är symboliska uttryck. Som när en fältpräst i krig säger till sina soldater att de är hans närmaste. Det ena utesluter inte det andra, säger Hagberg.

Inomkyrklig kritik

Frimurarnas klerikala struktur har fått kritik från kyrkligt håll, särskilt från mer konservativa kristna håll. Missionsprovinsen har ifrågasatt hur orden kan kalla sig icke-religiös samtidigt som den har präster, grader och en kristen trosgrund.

– Vi har aldrig haft egna prästvigningar. Det är präster vigda i Svenska kyrkan eller i erkända frikyrkor som tjänstgör i vårt kleresistånd. Det är en gammal struktur som handlar om att värna ordens kristna karaktär, inte om att efterlikna kyrkan, förklarar Hagberg.

Ett hemligt sällskap?

En annan invändning gäller slutenheten. Frimureriet är inte hemligt, säger Hagberg, men ritualerna är förbehållna medlemmar. Är det inte främmande för en tro där evangeliet sägs vara en öppen hemlighet, tillgänglig för alla?

– Det är inte hemligt i bemärkelsen förbjudet. Men ritualer kräver erfarenhet. Precis som nattvarden får sin mening först när man trätt in i tron, får våra ritualer mening först i deltagandet.

Och varför är bara män välkomna? Vad är det män behöver säga till varandra – utan kvinnor?

– Det finns kvinnliga ordnar som inte vill ha män. Det här är vår form. Det handlar inte om att utesluta, utan om att skapa en särskild gemenskap, säger Hagberg.

Intresset ökar

Trots kritiken märker han ett ökat intresse, särskilt bland yngre män. Kanske, menar han, är det ett uttryck för en längtan efter något djupare i en tid som ofta tonar ner tro och tradition.

– Vår uppgift är inte att ersätta kyrkan, men kanske att skapa en väg in. Flera har börjat sin andliga resa i orden – och slutat som döpta kristna.