Så talar prästerna med brudparet om överlämning

»Jag ber dem berätta mer så att deras egna ord och tankar får plats innan jag uttalar mig. Sedan bekräftar jag att det finns omtanke och värme i deras resonemang – det är ju aldrig fråga om att de tycker kvinnan är ”livegen och ska lämnas som en tillhörighet” från en man till en annan. De har alltid hänvisat till att de vill hedra pappan, ”han blir så stolt” över det fina uppdraget. Sedan kommer det delikata: att berätta om den kristna tron och kyrkans uppdrag, att vigseln är en akt av jämlikhet mellan två fria människor, inför Gud; att detta är unikt och att kyrkan med denna praxis har förändrat en värld till det bättre. Jag nämner också att det inte är del av vår tradition, snarast en idé från filmindustrin. Jag brukar alltid berätta om vikingakungen som gifte sig i Hagia Sofia och hur människor allt sedan dess har berättat att ”det första man såg när brudparet stod i kyrkporten var att deras skuggor föll lika långt”. Dett vill säga de gick bredvid varandra, vilket var oerhört. Tyvärr har jag aldrig lyckats övertyga ett enda vigselpar.