Teologin blir ­tydlig när toner plockas bort

Prästen och kompositören Per Harling är utan tvekan en av vår tids största psalmförfattare. Han skulle kanske kunna beskrivas som vår tids Lina Sandell eller, som jag hörde mig själv beskriva honom vid ­något tillfälle, en kyrkans Povel ­Ramel? Som präst under pandemin mötte jag nämligen varje gång jag tvättade händerna hans finurligt omskrivna text av Lina Sandells Blott en dag eftersom någon tejpat upp den ovanför handfatet; 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. 
Låt oss noga tvätta våra ­händer, och i vår bön vår värld omsluta så 
att vi delar oron liksom ­smärtan, den som ökar nu för ­varje dag. 
Blott i tro med hopp i våra hjärtan, blir vår värld ett vi av alla jag.

Med dessa rader lyckades Per Harling tolka den märkliga stämning som rådde på en församlingsexpedition mitt under pandemin och samtidigt ge hopp och tröst att även små handlingar kan ha stor betydelse. 

Och under det senaste halvseklet så har verkligen Per Harling tolkat den tid vi lever i i både ord och toner oavsett vilka situationer som uppkommit. I hans texter ryms både förundran, tacksamhet, vrede och oro.

I introduktionen till boken Dansa med änglarna skriver Per Harling: ”För denna bok har jag valt ut 187 av mina egna originaltexter sedan 60-talets slut, dock utan musik. Min egen erfarenhet är nämligen att tonerna ibland kan stå i vägen för texten.” 

Och även om jag älskar vår rika tradition av sjungen teologi så är jag beredd att hålla med ­honom. Ibland bär tonerna orden, men ibland står de också i vägen. Boken innehåller alltså endast hans texter med en kommentar om dess tillkomst och innehåll. 

Och att läsa Per Harlings texter utan noter gör verkligen att hans teologiska djup framträder. Att låta texterna få stå för sig själva och dessutom fördjupas av författarens egna ord om hur och varför just den här texten kommit till ger nya perspektiv. Han beskriver själv i introduktionen hur hans texter blivit det viktigaste uttrycket för hans tolkning och förståelse av livet, tron och vad han själv kallar för sin famlande teologi. 

Jag upplever honom kanske inte som famlande, utan snarare som en levande och nyfiken teolog som verkar vara på ständig jakt efter nya ordkombinationer att beskriva Guds skapelse och vår samtid med. Han är lekfull och rolig, alltid mänsklig och inkluderade. Jag skrattade högt av beskrivningen av hur han författade psalm 875 som en lekfull protestsång med 21 utropstecken efter att ha läst hur Olof Lagercrantz tyckte att gott skrivande skulle ransonera utropstecknen till helst inga. 

Men han bjuder likväl in oss läsare i det ömtåliga och innerliga som i sången Kom i sorgen som skrevs till en god väns begravning efter att han tagit sitt liv. 

Tusenkonstnären Per Harling framstår som en poet och teolog som förstår sig på livets ”både och” och som ägnat fler än tusen sånger åt att försöka sätta ord på gudstro i vår tid, men som samtidigt inleder boken med att förklara hur han alltid fascinerats av den apofatiska teologin där Gud är bortom alla mänskliga ord och beskrivningar.

Cajsalisa Ejemyr