– När beslutet fattades trodde man att det rörde sig om en handfull kyrkobyggnader som skulle överlåtas. Men de bedömningar vi gjorde pekade snarare åt några hundra, säger Christofer Lundgren, domprost i Strängnäs och ordförande i styrgruppen för projektet med överlåtelsen.
År 2016 fattade kyrkomötet beslut om “Gemensamt ansvar”. Poängen med beslutet var att skapa ett sammanhållet ansvar för kyrkobyggnader och kulturarvet i Svenska kyrkan. Några delar i beslutet prioriterades och påbörjades, som ett gemensamt fastighetsregister, lokalförsörjningsplaner samt förändringar i utjämningssystemet.
4000 kyrkobyggnader
En annan del av beslutet var att församlingar och pastorat från och med 2022 skulle ges möjlighet att överlåta kyrkobyggnader som de inte använder till riksnivå, för att de skulle frigöras från vissa utgifter.
Det sjunkande medlemstalet i Svenska kyrkan gör att blir för dyrt att underhålla byggnader som till stor del står tomma. Men det går inte att sälja dem rakt av eftersom Svenska kyrkan har ett uppdrag från staten att vårda och förvalta de kyrkliga kulturminnena. Det rör sig om ungefär 3 000 kyrkobyggnader som är skyddade av kulturmiljölagen.
Frågan var mer komplex
Projektgruppen som började implementeringen av beslutet om överlåtelse av kyrkobyggnader till trossamfundet 2020 insåg dock under projektets gång att frågan var mer komplex än de väntat sig. Dels rörde det sig om fastighetsjuridiska problem och förvaltningsorganisation, dels om att tiden för med sig oanade förändringar.
Ett konkret problem var att det handlade om fler byggnader än man trott.
– Vi såg att den delen riskerar vara kostnadsdrivande, när tanken med gemensamt ansvar är att förbättra ekonomin, säger Christofer Lundgren.
I nuläget inventerar gruppen lösningar för att hitta kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå det kyrkomötet önskar. Det är för tidigt att gå in på vilka specifika åtgärder det kan röra sig om, men överlåtelsemöjligheten är inte en självklar åtgärd längre.
Engagemanget minskar
– Vår bedömning är att om lokala församlingar har ansvar för förvaltningen av en byggnad, så bibehålls ett engagemang för den. Det finns en risk att om man lyfter ansvaret från lokalt till nationellt, så kan konsekvensen bli att engagemanget för kyrkobyggnaden minskar, vilket får negativa konsekvenser för förvaltningen. Det kan vi se i England där liknande beslut fattats, säger Christofer Lundgren.
Han påpekar att den kyrkoantikvariska ersättningen fortfarande baseras på en nästan trettio år gammal uppskattning av kostnaderna, från 1996. Summan på 460 miljoner kronor motsvarade inte den antikvariska kostnaden ens från början. Byggnadskostnadsindex har dessutom stigit mycket mer än konsumentprisindex, vilket ytterligare försvårar att möta de krav som ställs vid restaureringar och underhåll.
Kan inte vänta på nya planer
– Den kyrkoantikvariska ersättningen var låg redan från början och nu har värdet minskat ännu mer. Svenska kyrkan tog på sig ansvaret att bevara kyrkorna, men det är församlingarna som bär det konkreta ansvaret.
Församlingarna arbetar nu med att ta fram sina lokalförsörjningsplaner. Men att vänta in dem innan gruppen utreder vilka åtgärder som krävs tror inte Christofer Lundgren är en bra idé.
– Nej, det kan ta tid. De 57 procent som lämnat in kan inte sitta still och vänta. Det är angeläget att redan nu lokalt arbeta med dessa frågor, oavsett om man har lämnat in en lokalförsörjningsplan eller inte.