Dag Sandahls bok om Kyrklig samling är ett intressant och välskrivet stycke kyrkohistoria som med fördel kan kompletteras med ett genusmedvetet perspektiv, anser recensent Jonas Lindberg.
Kyrklig samling kan beskrivas som navet i framför allt den svenska högkyrkligheten. Nu har prästen, docenten och den till nyligen mycket aktiva bloggaren Dag Sandahl skrivit dess hittills 60-åriga historia i bokform. Det är en berättelse om motstånd mot prästvigning av kvinnor, makt och längtan efter en annan kyrka.
Dag Sandahl konstaterar att källmaterialet är oöverskådligt, men boken är icke desto mindre välstrukturerad och välskriven, ja nästan på ett lustfyllt sätt, trots att författaren uppfattar materialet som bitvis deprimerande. Han låter läsaren följa Kyrklig samlings historia från starten inför kyrkomötets beslut om prästvigning av kvinnor 1958 fram till i dag.
Berättelsen flyter på bra, även om detaljerna är många och en del långa citat tynger läsningen. Till de särskilt intressanta inslagen hör hur dynamiken mellan den diplomatiske ordföranden, biskop Bo Giertz, och den mer öppenhjärtige domprosten G A Danell bidrog till att hålla samman de olika falangerna.
Ämbetsfrågan går som en röd tråd genom berättelsen, även om Dag Sandahl betonar att det egentligen handlar om förståelsen av signalorden bibel och bekännelse. När han blickar framåt menar han därför att rörelsens viktigaste uppgift i dag är att utmana MTD-religionen, Moralistisk terapeutisk deism, som han menar präglar Svenska kyrkan, snarare än den kristna bekännelsen. Det är då kyrkan åter kan bli Kyrka, med författarens sätt att uttrycka det.
Samtidigt kan han konstatera att det inte har funnits någon riktig enighet om bibelsynen ens inom Kyrklig samling. Att det lågkyrkliga EFS med en liknande syn på bibelordet har kommit fram till en annan tolkning när det gäller prästvigda kvinnor förstärker ytterligare den problematiken.
”Kvinnofrågan”, alltså kvinnors uppgift i kyrkan om de inte tillåts vara präster, behandlas flyktigt och ett genusmedvetet perspektiv hade sannolikt bidragit till en djupare förståelse av det skeende som författaren beskriver.
Boken hade då i ännu högre grad kunnat läsas som en berättelse om makt. I Dag Sandahls förståelse handlar det om hur staten utövar sin makt över kyrkan och gör den till något den inte är. Men läsaren får inget riktigt svar på hur Kyrklig samlings alternativ hade sett ut, mer än att kyrkan i högre grad skulle ha styrts av prästvigda män.
Dag Sandahl har skrivit ett intressant stycke kyrkohistoria för den som vill förstå Svenska kyrkans utveckling under 1900-talets andra hälft. Eftersom det är berikande med olika perspektiv kan bokens läsare med fördel komplettera med exempelvis Äntligen stod hon i predikstolen (red Boel Hössjer Sundman).
Jonas Lindberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR