Vi utmanas att leva i tacksamhet och lydnad

Två gånger under det senaste halvåret har vi varit utan vatten hemma. I november var det en oförutsedd läcka som uppstått. I mars var det en planerad avstängning för reparationsarbete. Vad gör man när det inte kommer något vatten ur kranen? Det går inte att dricka te eller kaffe och matlagningen försvåras. Att tvätta sig eller diska är omöjligt och det går bara att spola en gång på toaletten.

Trots att vi hade mat hemma blev vi helt ställda den där lördagsmorgonen i november när vi vaknade och upptäckte att vi inte hade något vatten. I mars var vi förberedda med uppspolat vatten i olika kärl vilket gjorde situationen mer hanterbar.

Vatten är nödvändigt för allt liv, det vet vi, men hur viktigt det är påminns man om först när man inget har. Det fick vårt land erfara i somras när regnet uteblev och torkan bredde ut sig i skog och mark med många bränder som följd, vilket ställde till stora problem. Vi vet också att långvarig torka för med sig svält, fattigdom och nöd, vilket är en alltför vanlig verklighet för stora delar av jordens befolkning.

Till helgen firar vi Midfastosöndagen, halva fastetiden har gått, och temat för dagen är Livets bröd. I den gammaltestamentliga texten får vi möta Israels barn som påbörjat sin vandring och nu nått Sinai öknen. Färden har varit mödosam och de klagar över att de har tvingats lämna Egyptens köttgrytor för ett liv i öknen med umbärande och svält.

Guds kärlek och omsorg över alla som hungrar och törstar gäller även i dag.

Gud hör deras klagan och mättar dem på ett påtagligt sätt med vaktlar och manna. Varje dag förser han dem med mat, åt var och en vad de behöver varken mer eller mindre för att de ska orka med, men också för att de ska inse att Herren är deras Gud.

Guds kärlek och omtänksamhet om människorna tog inte slut där efter ökenvandringen utan Gud fortsätter att ge bröd från himlen för att rädda liv. Vi får i evangelietexten möta Jesus själv – han som kom till jorden för att ge världen liv. Jesus visste hur det var att vara hungrig och törstig, men han visste också att friskt vatten och vanligt bröd från åkerns säd bara släcker törst och mättar hunger för stunden.

Han säger därför till folket som har sökt upp honom dagen efter det stora brödundret ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen ska ge er.”

Att jordisk föda och möda inte är tillräckligt vittnar även Predikaren om, han säger: ”Tomhet, idel tomhet, … tomhet, idel tomhet, allt är tomhet” och han fortsätter ”Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan?” (Predikaren 1: 2, 2:24-25).

…vem äter och vem gläder sig Gud förutan? frågar sig Predikaren. En viktig fråga att meditera över under fastetiden. Guds kärlek och omsorg över alla som hungrar och törstar gäller även i dag. Om och om igen får vi i nattvardens bröd och vin ta del av den föda som kommer ner från himlen och ger världen liv. Budskapet på Midfastosöndagen uppmanar och utmanar oss att leva ett liv i tacksamhet och lydnad och ge Gud äran!

”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.” (Psaltaren 107: 1,9)

Astrid Antesten
chef för församlingspedagogprogrammet vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut