Att sträva efter att låta den goda viljan styra

Det är det där med balansen… In i sommarens ljus, i den efterlängtade vilsamheten och det ljusröda skimret innanför ögonlocken där jag ligger på sandstranden – där måste det tydligen prompt komma in sand, skav, allvar och strävhet i de bibeltexter trefaldighetstiden ger oss. Som om det får vara någon måtta med underbarheterna.

Med varma armar och ben går jag in i den svala stenkyrkan på semesterresan. Och ville jag bara ha lovsång till Guds sköna värld, ville jag endast höra om Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om – då bleve jag nog besviken... Kyrkans svalhet och kyrkbänkens korthet fick mig att sitta upprätt, lyssnande.

Naturens växt möts i kyrkoåret av människans växt – det som kan och bör och måste växa. Grannen sätter upp fina linor till sina luktärtor att slingra sig upp på, jag knipsar bort vissna petunior från balkonglådorna för att det ska blomma mera.

Att hjälpa, ansa och vårda, att önska och arbeta för bra skörd, mer blommor och prickfria äpplen ter sig självklart för många av oss. Men under sommaren kommer Jesus emot oss med stora trädgårdsmästarhänder, med byxornas alla fickor fyllda med redskap. Han tar om oss, var och en, varsamt om veka livet tar han och jag tror att han säger, inte utan allvar: ”Jag förväntar mig mer av dig.”

”Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.” (3 Mos. 19:1) ”Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa... men jag [Jesus] säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom...”

Exempel efter exempel ger Jesus i Bergspredikan där han, som Bibel 2000 sätter som överskrift över stycket, ”skärper lagens bud.” Och jo, många teologer har gjort tolkningen att lagen skärps till absurdum för att vi ska förstå att det finns ingen annan väg än att kasta sig på korset, på nåden. Att det finns ingen väg till frälsning genom goda gärningar. Tack Martin Luther. Tack Israel Kolmodin för texten till Sv. Ps 199 som lär oss besinna nåden som räcker året om.

Men ändå. Ändå finns det en uppfordrande blick från den där trädgårdsmästaren som säger ”Jag förväntar mig mer av dig.” Var helig, ty jag, Herren er Gud, är helig. ”Utan lagen blir det lättingarnas paradis” sa min lärare i dogmatik. Jag har tänkt på de orden ibland för jag vill inte vara en lätting. Och jag tror ingen vill.

Det är alltigenom mänskliga relationer som buden riktar sig emot på söndag, ”efterföljelsesöndagen”. Att inte göra ont, att inte på något sätt förminska din medmänniskas liv. Att göra gott, godare, att vara först med att vilja försonas, att sträva efter att låta den goda viljan styra. Att inte vänta att den jag själv tycker är skyldig ska närma sig mig. Å så svårt! Och ändå – som att bli uttagen till Laget. Utvald. Någon tror på mig, har en viktig uppgift i beredskap.

”Gör svårare saker”. Dåvarande Växjöbiskopen, nu ärkebiskop emeritus, Anders Wejryd skickade iväg oss, kyrkfolk, ämbetsbärare och kyrkoarbetare med de orden en gång. Gör svårare saker. Och orden växte till mod hos många. Mod att tro det otroliga. Mod att göra det ogörliga. Mod att flytta. Mod att stanna. Mod att våga tro, att Jesus säger Jag förväntar mig mer av dig.

Gunilla Renöfält
präst och lärare i homiletik