Därför är retreater och klosterliv så hett just nu

En bitande kall kväll i februari bjöd Katolskt forum in till förhandsvisningen av Teona Strugar Mitevskas film om Moder Teresa kallad Mother. 

Visningen fyllde snabbt alla platser men jag lyckades komma med på reservlistan. Filmen skildrar Moder Teresas sju sista dagar i klostret  innan hon får besked från Vatikanen om att starta eget och börja missionera och på så sätt visa Guds omsorg. 

På väg till biografen noterar jag att grannförsamlingen visar Pawlikowskis film Ida i ett fullsatt kyrkorum. Filmen skildrar en ung föräldralös kvinna som växer upp i ett kloster. Men innan hon vigs till nunna ska hon besöka sin enda levande släkting. Världen utanför klostret påverkar Ida till att fundera över sitt livsval.

Jag ska se filmen om Moder Teresa med min vän Eva och vi möts före föreställningen för att värma oss med att äta Ramen. Eva som är präst berättar att hon ägnat dagen åt förberedelse inför en endagsretreat hon ska hålla dagen därpå. 

Medan den kryddiga buljongen värmer mig funderar jag på varför klosterlivet är så intressant just nu? 

Det verkar som om människor vill dra sig undan, vara i stillhet och tystnad, nu mer än någonsin. 

Men den som vill se filmen Mother för att inspireras till ett liv i stillhet blir besviken. Filmen gestaltar inte en kvinna som vill dra sig tillbaka i stillhet för bön och reflektion. Tvärtom. 

Noomi Rapace gestaltar Moder Teresa som en barsk, envis och hårt arbetande kvinna. Hon räds inte att besöka sjuka och döende och skita ner händerna i både blod och slem när så behövs. 

Men Moder Teresa har funderat över sitt livsval och vill mer än att vara innanför klostrets väggar. Filmen är framför allt en berättelse om en driven kvinna med ett tydligt mål. Hon förväntar sig att de andra systrarna ska förstå och följa hennes vision.

Men när hennes närmaste vän inte gör det (spoiler alert) blir det fullständigt kaos för den annars så sammanbitna Moder Teresa. Kaoset ackompanjeras uppfriskande av Lordis Hard rock halleluja (vinnaren i Eurovision år 2006) som för att särskilt betona en brytning med stillheten.

När filmen är slut stöter jag på kollegan Ann-Christine och vår gemensamma vän Anne. De berättar att de nästa dag ska åka till en retreatgård och leda en weekendretreat. 

Behovet av att få dra sig undan tillsammans med Gud tycks omättat. Vad är det som attraherar med retreater och klosterliv? Är det nyfikenheten över att få umgås med Gud och bibelns texter? En motrörelse till all oro som vi omges av just nu?

Visserligen utgick Moder Teresas liv från ett kloster med ett inrutat böneliv men hon stannade inte i klostret utan valde ett liv bland sjuka och döende, hon tycktes helt orädd. 

Tänk om behovet att vara på retreat eller se filmer om nunnor i kloster handlar om att hitta kraft att vara en motståndsrörelse i omsorg? Tänk om längtan handlar om att samla kraft och göra något för någon annan.

Filmerna om moder Teresa och Ida visar modiga kvinnor som gör något för sin nästa. Kanske är retreatledarna Anne, Ann-Christine och Eva ledare inte bara för retreater, utan också för en motståndsrörelse av omsorg.