I varje människa finns Guds goda gåvor till glädje och tjänst

Semestern är över och jag är åter i arbete. Sommarens minnen dröjer sig kvar med en känsla som jag vill beskriva som solvarma hjortron och kristallklart vatten. En lång resa genom Sverige har fått mig att möta människor via museers berättelser och i goda möten. Jag har blivit påmind om hur mycket vilja och hårt arbete vi människor är kapabla till.

Ett besök som jag bär med mig på ett särskilt sätt är besöket i Fatmomakke kyrkstad i Vilhelmina församling. Utmed älven en solig helg strosade vi bland kåtor, stugor och kyrkan. I museet berättades berättelser om hur platsen kommit till, om andlig längtan och om den samiska mångkulturella mötesplats det varit sedan 1700-talet och in i vår tid.

En kort berättelse finns nedtecknad om en same-
kvinna som heter Margareta. I slutet på 1300-talet vandrar hon ner till unionsdrottningen Margareta i Skåne och vädjar till henne att hon ska ta sig an samernas omvändelse. Texten ger ingen ytterligare förklaring eller beskrivning om hur det går men jag står kvar i solljuset och förundras över kvinnans mod och hängivenhet.

På söndagen den helgen ringer kyrkklockorna till gudstjänst. Det är omöjligt att inte tänka på kvinnan Margareta, som bar på sin längtan. Flera hundra år senare sitter vi där och följer med i kyrkans liturgi. Utanför kyrkfönstren skymtar jag kåtorna och i gudstjänsten samlas vi från olika delar av Sverige och kristenheten. Det är vackert!

Utanför kyrkan finns också Frälsningsarméns bönekåta. En engagerad kvinna vid namn Anna-Lisa Öst, kanske mer känd under namnet Lapp-Lisa donerade pengar så att den kunde byggas i mitten på 1940-talet. Anna-Lisa blev känd för hela svenska folket när hon sjöng och spelade på sin gitarr.

Hon medverkade i tv-program som Hylands hörna och spelade in många skivor. Sånger som hon sjöng lever vidare och i bönekåtan finns sångtexten till Barnatro, uppsatt på väggarna. Min man och jag är ensamma i bönekåtan. Vi tar upp sången och sjunger alla dess versar.

På söndag handlar evangelietexten om att där två eller tre samlas i Jesu namn är han mitt ibland oss och där sitter vi, liksom tillsammans med Jesus.

Episteltexten handlar om de olika gåvor Gud ger, den innehåller ord som att vi är en kropp med många lemmar och det känns påtaglig i Fatmomakke. Tjänandets gåva, gåvan att frikostigt dela med sig, sången och musiken, trösten och förmaningen. Texten talar om att vi alla behöver varandra och att vi var och en har något att bidra med.

Vi behöver inte sträva efter att bli en Margareta eller Anna-Lisa. I varje människa finns Guds goda gåvor, som vi fått för att vara varandra till glädje och tjänst. Men i Fatmomakke är det tydligt hur dessa två kvinnor genom sina gåvor fick ge in i både samtiden och framtiden.

Vem vet hur våra gåvor kommer påverka andra. Den största gåva världen fått är Kristus. I julsången nedan sjunger vi om det och får stämma in i glädjen.

Gåvor heliga, outsägliga

Gav oss Faderns barmhärtighet.

Krist vare hälsad! Världen är frälsad.

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

(Svenska psalmboken, psalm 127, tredje versen av H. Holzschuher)

Kerstin Oderhem
missionsföreståndare, EFS