Om markernas helighet ses som folktro viftas den lättare bort

Jag står i sakristian i en liten, medeltida landsortskyrka. Det är juli och jag är ute på gruppraktik som prästkandidat. Vår handledare förklarar för oss att det finns ett bruk i bygden som vi inte ska uppmuntra eftersom det bär på gammal vidskepelse. Det händer nämligen att folk i trakten vill ta med sig dopvattnet hem för att vattna rabatten, de tror att välsignat vatten är extra bra för blommorna. Vi skakar leende på huvudet. ”Men det är skillnad på magi och liturgi”, förklarar handledaren, ”och vi ska inte uppmuntra magi.” Vi nickar.