Teologi

Först ser jag villkor och krav – sedan nåd och glädje

Foto: Mikael M Johansson

Om vi går samman och ber ska han ge oss det vi ber om – vilket löfte, vilken kraftkälla! Astrid Antesten i veckans Eftertanke.

Det är augusti, sensommartid, jag sitter på en sten i skogen och funderar. Runt omkring mig växer blåbär i riklig mängd och min uppgift är att rensa alla bär som plockas. Det blir en rik skörd, tillgången är stor. Tänk vilken fantastisk förmån att bara kunna gå ut i skogen och fritt få ta för sig ur naturens skafferi, alldeles gratis! Nådens gåvor.

Jag ser mig omkring i skogen, det är en vacker syn. Solen silar ner genom träden, markens grönska skiftar i olika nyanser, insekter surrar, fåglar kvittrar, luften är frisk och skön att andas och jag njuter. Jag fylls av stor tacksamhet. En psalmvers dyker upp i mitt huvud: "Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får. Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar." (Sv Ps 200.)

Helgens tema är Nådens gåvor. Ett härligt och löftesrikt tema, men vid en första genomläsning av texterna fylls jag av nedstämdhet, jag upplever att de är kravfyllda och villkorade. I GT-texten påminner Gud Moses om allt vad han har gjort för Israels folk och säger: ”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk”. Om – så … villkor och krav!

I episteltexten skriver Paulus till församlingen i Rom: ”tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom.”

Även tankar behöver rensas, prövas, fördjupas och ibland förkastas.

Uppmaningen känns begränsande, det finns tydliga krav på vad som gäller, man ska tänka rätt och rätta in sig i ledet. Dessutom uppmanar Paulus till självbesinning! Jag återvänder till sommarpsalmen jag tidigare nynnat på: "I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor."

Nådens gåvor för dig och mig. Orden känns igen: för dig utgiven, för dig utgjutet. Gud omsluter oss med sin kärlek. Hela jorden är hans, och vårt uppdrag är att förvalta de gåvor som han av nåd ger oss var och en, utifrån våra förutsättningar. Genom sin omsorg ger han oss frihet och rika möjligheter, men också begränsningar för att livet ska fungera. Han känner oss och vet att viljan ofta är större än förmågan och omdömet.

Jag läser helgens texter igen med nya ögon och nya ord framträder, löftesrika ord som ger ljus och glädje åt livet: ”jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig”, ”så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus”, ”där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

Himlen och jorden hör ihop. Gud och det skapade hör ihop. Vårt uppdrag är att förvalta den värld vi lever i och för detta har Gud utrustat oss. Han vet att vi människor behöver varandra för att livet ska fungera. Vi ska leva i gemenskap och sämja, inte förhäva oss eller förtrycka varandra. Han lovar också att om vi går samman och ber ska han ge oss det vi ber om – vilket löfte, vilken kraftkälla! Nådens gåvor skapar möjligheter, inte begränsningar, Gud är oss dessutom alltid nära.

Jag återvänder till stenen i skogen och tänker att det inte är bara blåbär som behöver rensas, även tankar behöver rensas, prövas, fördjupas och ibland förkastas. Den första tanken är inte alltid den bästa, eftertanke är viktigt. Jag ber: "Låt min själ i Andens hägn få växa alla dagar som av nåd jag får. Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar."

Astrid Antesten
chef för församlingspedagogprogrammet vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut

Fakta: 10:e efter trefaldighet – Nådens gåvor

Andra årgången:

Andra Moseboken 19:3−8

Romarbrevet 12:3−8,

Matteusevangeliet 18:18−22

Psaltaren 28:6−9

Liturgisk färg: grön

Taggar:

Eftertanke Präst

Läs vidare