Genom detta liv har vi bjudits in att vara Guds medskapare

På långa promenader i småländskt landskap passerar jag öppna fält och hagar. Ekar med många årsringar reser sina stolta trädkronor mot skyn och ändlösa stengärdsgårdar ramar in landskapet. Det är så vackert i sommarskrud att jag nästan tappar andan. Historien blir närvarande, bönder som brukat marken i århundraden, händer som lyft stenar och byggt murar, människor som gått på vindlande grusvägar och stigar på väg mot för mig okända mål.

Jag påminns om det som psalmisten skriver i Psaltaren 103:15-16: ”Människans dagar är som gräset: hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom.”

Allt detta sommarfagra är bara till låns och vi som lever nu ska en dag lämna detta vidare till dem som kommer efter oss.

Söndagens tema, Goda förvaltare, ger oss en påminnelse om att allt det som tillvaron rymmer inte är vårt. Vi har fått en stund på jorden, en stund att låna ängarna, skogen och varandra. Förvaltarskap är nämligen att administrera något för någon annans räkning.

Redan i första Mosebok sätter Bibeln upp en ram inför vilken hela historien ska utspela sig. Gud är skaparen av allt levande och människans roll är att förvalta. Här klargörs perspektiv som handlar om Gud och människan och om ansvar. Gud skapar inte världen och drar sig undan, utan människan sätts in i skapelsen med ett ofattbart ansvar att ta hand om Guds värld.

Alla är vi förvaltare. Ingen kan hålla sig utanför förvaltarskapet. Skillnaden kan ligga i om vi ser oss själva i det större perspektivet, insatta av Gud, eller om vi bara ser vårt nu och sätter oss själva i alltings mitt.

Ordet förvaltande kan för somliga ha en klang av att sitta och titta på, att inte vara aktiv. Men kan du något om exempelvis ekonomisk förvaltning så vet du att det är mycket arbete och kunskap i förvaltarskapet, eftersom det ligger i förvaltarens roll att både vårda och föröka.

Söndagens evangelietext handlar om en ohederlig förvaltare som får beröm av sin herre för att han trots allt handlar klokt när han får insikt i att hans dåliga förvaltarskap avslöjats. Han använder sin sista tid i tjänst till att göra gott mot andra. Om syftena var själviska till de handlingarna förtäljer inte historien, men poängen verkar vara att även om pengar kan vara en frestelse och fara, kan man använda dem till att göra gott.

Jesus menar till och med att om man inte kan vara hederlig i fråga om pengar, hur ska man då kunna veta om den personen är hederlig i frågor som ger ett verkligt värde? Jesus säger i slutet på texten att den som är trogen i smått är trogen i stort och den som är ohederlig i smått är ohederlig i stort.

Det ger oss perspektivet av att alla har något att förvalta, inte bara den som är rik. Förvaltar­skapets utmaningar ligger i att vara trogen det som vi fått. Alla har vi fått livets gåva och det innebär att vi alla fått stor rikedom. Och genom just detta liv, har vi blivit inbjudna att vara medskapare med Gud!

Därför skulle en sensommaruppgift för oss alla kunna vara att fundera på hur vår stund på jorden ser ut. Vad är det du förvaltar av tid, relationer, tillgångar och ansvar? När dina dagar är över, hur blev din blomningstid?

Utifrån Bibelns stora berättelse om förvaltarskap är det nämligen som om Gud säger: Jag gav dig ­livets gåva och därför har du något att förvalta, och jag vet att du kan göra det! Du är! Du har! Du kan!

Kerstin Oderhem
missionsföreståndare EFS