Maria Södling: Glädjen i att kunna är så viktig

Å ena sidan: En folkkyrka där 5,8 miljoner fortfarande är medlemmar. Å andra sidan: ett Sverige där allt färre vet vad kristen tro handlar om. Det är i det spänningsfältet programmet lärande och undervisning kommer in. Fler ska få chansen att veta mer om kyrka och kristendom och – om det vill sig riktigt väl – skaffa sig egen erfarenhet av kristet liv. Målgruppen är största möjliga: alla.

Inför detta skyhögt satta mål och under den glädjeförstörande pandemins våta filt skulle många tappa modet. Men inte Maria Södling.

– Svenska kyrkan omfattar fortfarande så många människor. Och vi har ett så starkt arv med framför allt två stora tillgångar som
undervisande kyrka, säger hon med påtagligt driv i rösten på telefon från hemmakontoret.

– Det handlar dels om närvaro. Svenska kyrkan är en andlig infrastruktur som står till tjänst med livstolkning på kristen grund genom hela livet, en livstolkning som peakar vid de kyrkliga handlingarna. Dels handlar det om att vi har en kristendomstolkning som sätter evangeliet i centrum utan att vara lagisk.

När det gäller kristen bildning är barn och unga om inte viktigast så i alla fall de mest formbara. Maria Södling är själv uppvuxen i en familj som inte såg sig som kyrklig men där man självklart gick i söndagsskolan. Kyrkans rum, musik och texter var något hon växte in från tidiga år.

I dag är konfirmandverksamheten det stora kristna lärotillfället. Ett synnerligen lyckat sådant, om man frågar konfirmanderna själva. Så programmet lärande och undervisning behöver inte uppfinna hjulet utan snarare dokumentera goda exempel som inspirerar – och breddar rekryteringen. Nu är det alldeles för få pojkar och ungdomar med lågutbildade föräldrar som nappar.

– Vi vill kunna ge barn och unga tillgång till en kristen tradition, kultur och livstolkning. Att de som är med i kyrkans förskola
eller barnkör eller går en kyrkvandring känner att de har hemortsrätt. Att konfirmander kan sätta sig och spela gitarr i kyrkan och känna att här hör jag hemma.

Medlemmarnas självklara hemortsrätt – ”min kyrka” – är en gammal tradition, poängterar Maria Södling. Men lika gammalt och teologiskt väletablerat är enligt henne Svenska kyrkans sätt att tala om tro på ett befriande, existentiellt öppnande sätt. Det tycker Maria Södling ger råg i ryggen när man jobbar med programmet för lärande och undervisning.

– När vi skrev fram programmet så ställde vi oss frågan vad vi menar med kristen tro. Och då landade vi i att tala om kunskap som tillhörighet, tilltal och tillgänglighet. Att förmedla Guds tilltal till den enskilda, det som rör människors hjärtan. Och att ge människor tillgång till de kristna berättelserna och det kristna kulturarvet.

– Men kristen tradition får inte uppfattas som något statiskt, utan behöver tolkas in i varje ny tid. Ibland låter det som om allt löser sig bara vi för traditionen vidare. Men tillgänglighet kräver utveckling, konstaterar Maria Södling.

Något som också gäller kyrkans musikskatt. Bredden är stor, kvaliteten hög och utvecklingen är det heller inget fel på. Akilleshälen är den låga kännedomen. En rad meriterade kyrkomusiker har sagt att de vill ändra på det.

Det är tydligt att folklighet värderas högt i programmet lärande och undervisning.

– Men bibelstudier och samtalsgrupper, den typen av klassisk kärnverksamhet är också jätteviktig för Svenska kyrkan. Samtidigt är skolklassens besök i kyrkan inte mindre värt. Huvudsaken är att vi undervisar när tillfälle ges, även i griftetal och i mötet med barnkörföräldrar. Allt annat vore tjänstefel.

Tro är inte en lista över dogmer, böner och bud att bocka av. Men den är inte heller substanslös. Och när människor vill ha klara
besked tycker Maria Södling det är viktigt att de blir respekterade.

– Kristen tro är en helhet av praktik, intellektuell kunskap, existentiellt djup och känslomässig förankring. Många människor har frågor om hur tro och naturvetenskap hör ihop. De tycker det känns fel att läsa med
i trosbekännelsen. Dem ska vi gå till mötes genom att tala om kristen tro på ett intellektuellt hederligt sätt.

Det mesta av kyrkans undervisning sker förstås i församlingarna och det är främst där den kristna bildningen ska intensifieras. Svenska kyrkan på nationell nivå stöttar i vanlig ordning stiften, som i sin tur främjar församlingarna. Till de nationella uppgifterna hör att bygga en digital resursbank där församlingarna delar sina erfarenheter och ideella hittar inspiration.

Medlemmar och andra intresserade ska också få nyskrivna texter om kristen tro. På Svenska kyrkans webbplats kommer de att kunna läsa om vad dop och nattvard, trosbekännelse och Herrens bön betyder. Där kommer även att finnas korta filmer med personliga reflektioner. Och texter om livsfrågor som inte enbart är eviga.

– Det som upptar oss i dag är inte bara funderingar om döden och meningen med livet. Vi tänker också mycket på hälsa, arbete, relationer och ekonomi. Därför ska vi skriva en livsfrågetext om ekonomi.

– Och så ska vi ta fram material som handlar om samverkan mellan församling och skola.
Det många församlingar gör är föredömligt, men det finns andra som inte har utvecklat något samarbete ännu. Då är vårt material tänkt att vara en hjälp för församlingarna i relation till skolorna. Skolorna behöver också känna att Svenska kyrkan vet vad den håller på med.

Den som antingen i skolan eller kyrkan har hört om den gode herden (Psaltaren, psalm 23) och fått veta vad ögat och triangeln betyder, den har lärt något för livet. Som kulturhistorisk referens och hjälp till livstolkning. Men också till nöje och glädje, understryker Maria Södling.

– Bildningen som öppnar för att känna igen och förstå, den gör att unga människor kan gå in i en kyrka var som helst i världen och känna sig hemma: Där ser jag en duva, det kommer jag ihåg att vi läste om. Glädjen i att kunna är så viktig. Det är roligt att lära sig!