Glödande appell till alla i Svenska kyrkan

”Berättelsen går vidare”, ett motto för Lärandefestivalen i Karlstad tidigare i höst. Foto: MIKAEL M JOHANSSON

Vi har ett hopp som bär. Detta hopp ska vi med helig brådska berätta om för den oroliga värld vi själva är en del av.

En uppmaning från ärkebiskop Antje Jackelén med anledning av kyrkomötets appell till hela Svenska kyrkan.

Mitt i advent, i början av ett nytt kyrkoår! Med oss i ryggen har vi det första tematiska kyrkomötet i modern historia. Ledamöter och biskopar har arbetat intensivt med frågan om undervisning. Det var unikt. Tämligen unikt blev också resultatet. Kyrkomötet gör sällan uttalanden. Men i år skedde det. Dessutom i full samklang med biskopsmötet. Med en glödande appell vänder sig Svenska kyrkans kyrkomöte till hela Svenska kyrkan – till alla församlingar och stift, till alla medlemmar, oavsett om de är förtroendevalda, eller ideella, anställda eller just ”vanliga” medlemmar, unga eller äldre, föräldrar, ensamstående, mor- eller farföräldrar …

Så här lyder appellen:

"Kyrkomötet uppmanar hela Svenska kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande.

Varje tid har sina utmaningar till undervisning och lärande. Vi lever i en tid då vi enligt forskarna har en begränsad tid på oss att undvika en ännu större klimatkris än den vi befinner oss i. Vi behöver lära oss nya sätt att leva och bygga samhällen som kan möta behovet av en hållbar framtid för nya generationer och för dem som redan drabbas värst av ojämlikhet, fattigdom, migration och ohållbara livsmönster.

Vad kan den kristna traditionen bidra med i denna situation? Tillsammans i Svenska kyrkan behöver vi lära och undervisa om bibelns berättelser och kristen tro samt om anknytningar och samband mellan människors livsfrågor och Bibelns berättelser, synliggöra kristen etik och den kristna trons bidrag för rättvisa, fred och försoning samt tolka och uttrycka kristen tro så att dess förmåga att ge oss människor mening och livsmod blir tydlig i vår tid. Med andra ord, vi behöver redovisa grunden för vårt hopp (1 Petrus 3:15).

Tillsammans med gudstjänst, dia-koni och mission utgör undervisning Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Till en holistisk förståelse av undervisning hör åtminstone tre aspekter. Det handlar om att förvärva kunskap, formas in i kristet liv samt att fortsätta utvecklas och förvandlas. Detta ligger i kyrkans uppdrag och syfte: ”människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. (Kyrkoordningen, Andra avdelningen, Inledning)

Samtidigt är det ett faktum att kunskapen om kristen tro sjunker snabbt i samhälle och kyrka. Viss kunskapsförmedling om religioner ingår i skolans undervisning. Det är dock inte tillräckligt. Vi behöver stärka den praktiska förmedlingen av kristen tro, inte minst i hemmen. Socialt engagemang kan också vara en väg till tro. Kallelsen att dela evangeliet gäller inte bara kyrkans anställda utan hela Guds folk.

Undervisning och lärande har alltid varit viktigt i lutherskt kyrkoliv. I Svenska kyrkans församlingar finns redan ett fokus på barns och ungas lärande, men även vuxnas. I vår tid är det en överlevnadsfråga att allt detta goda arbete lyfts upp till ett systematiskt och sammanhängande program för lärande och undervisning. Trons kunskap, trons liv och den ständiga omvändelsen, växten och förvandlingen behöver hållas samman.

Kraftsamlingen för undervisning och lärande bygger på evangeliet om Jesus Kristus och ska komma till uttryck i alla de möten som vi redan har, genom medverkan på andra arenor och genom att utnyttja digital teknik. Den omfattar allt från det individuella mötet i den lokala församlingen till det digitala materialet som finns på nätet.

Programmet ska tillåta kyrkans medlemmar livet igenom att förstå den identitet och frihet som dopet ger. Det ska möjliggöra att de verktyg och den kraft som finns i tron används i brottningen med de existentiella frågorna som varje människa ställs inför. Det ska öka insikten om trons väsen och betydelse för hela samhället."

Bakom allt som oroar i djupet ligger en nyckelfråga: Vad kan vi hoppas på? Och hur ser det hopp ut som befriar till handlingskraft?

Kyrkomötet uttrycker en medvetenhet om att tiden är begränsad. Vi behöver ta oss an undervisningsfrågan med helig brådska – inte stressat eller panikslaget, men med insikten att det är bråttom att lyfta upp allt det goda arbete som redan görs till nya nivåer. Än så fantastiska spridda skurar är inte nog. Vi behöver ett systematiskt och sammanhängande program för lärande och undervisning.

De frågor som oroar oss som individer, som land, som européer och som mänsklighet har samband med varandra: brist på andlig, social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, oro för den individuella och den gemensamma framtiden, sociala orättvisor, våld och fattigdom, hot mot frihet och integritet. Bakom allt som oroar i djupet ligger en nyckelfråga: Vad kan vi hoppas på? Och hur ser det hopp ut som befriar till handlingskraft?

Citatet från Första Petrusbrevet blir till en bra arbetsbeskrivning för programmet: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp … gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak …” Denna redovisning sker utifrån den identitet och frihet som dopet ger, vare sig vi undervisar och lär tillsammans med någon som är eller kan vara på väg till dopet, någon som kommit långt med att varje dag leva i sitt dop eller någon som hör till en annan trostradition. Och den har betydelse för hela samhället.

Undervisning och lärande kräver kunskap och skicklighet, men är för den skull inte en uppgift som är reserverad för anställda och experter. Tvärtom, i en evangelisk-luthersk kyrka är det självklart en uppgift för hela Guds folk. Med andra ord, i denna långsiktiga satsning behöver vi ge kraft och energi åt varandra, ”bekrafta” varandra, som någon har uttryckt det.

Då kan vi också hålla ihop de tre aspekter som hör lärandet till: trons kunskap, kristet liv och den ständiga växten och förnyelsen. Vi har ett hopp som bär. Det försäkras vi om när vi nu igen i hem och kyrkor bereder vägen för Jesus Kristus. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens – och mödrens – hopp. Välsignad vare han!

Må nu denna appell höras och hörsammas i varje församling i vår kyrka.

Antje Jackelén
ärkebiskop

Evert Josefsson
Vi borde sätta fart på lekmannaverksamheten, som man startade för 100 år sedan vid den tidens kris i Svenska kyrkan. Varför inte låta lekmannarörelsen övergå i Kyrkfolksgruppen/kyrkliga aktiva i varje församlingar.

Senaste artiklar