Håll utkik efter broschyren ”Om gudsriket kommer”

För halvannan vecka sedan fick varje svenskt hushåll broschyren Om kriget eller krisen kommer. Det är en väldigt bra broschyr och världsläget påbjuder en folkbildningssatsning vad gäller beredskap.

Den första Om kriget kommer publicerades mitt under brinnande världskrig 1943 och hade sedan sin prenumererade plats i varje telefonkatalog. Från världskrigens och telefonkatalogernas tid har vi också behållit titeln. Om kriget kommer – som om krig vore ett eget väsen med en egen vilja som drar över världen och slår sig ner när hen känner blodtörst.

Men krig är mer skrämmande än så. Krig är manifestationen av människans skuggsida där girighet, rädsla och oförsonlighet blommar fritt.

Människan har krigat ända sedan vi steg ut ur den där porten på lustgårdens östra sida. Och visst har våld brukats i det godas namn, konstaterar jag utan att värdera. Vi har till och med byggt en av världens största industrier och verksamhet runt krig som idé, vi har odlat ärofyllda hjältemyter och gjutit medaljer när tid funnits mellan att vi har spikat kistor.

Det är som om världens oro och vapenstyrka vore ett mänskligt kall. Som om det vore ett organ i kroppen vi inte kan välja bort.

Men kriget kommer inte bara. Krig är en mänsklig handling och vägen till krig kantas av många val. Om vi säger att människan inte själv väljer krig är det den yttersta kapitulationen. Den enskilda soldaten som förblöder i ångestskri på fältet har sällan valt krig lika lite som familjen som halveras i en bombräd mot staden. De har heller inte kunnat välja freden.

Men sällan uttrycker vi det som ”om freden kommer”. Freden är lika lite som krig ett eget väsen med en egen vilja. Vägen till fred kantas också av många val. Alla vill fred och alla hoppas fred, längtar fred.

Viktig information till Sveriges invånare om gudsriket kommer. En sådan broschyr lär vi nog aldrig få hemskickat i våra brevlådor, men jag bjuder på idén till nästa församlingsblad.

Gudsriket är något annat. Jag tänker mig att det är en av de första punkterna i gudsrikets konstitution. Vidare kan vi läsa i broschyren att gudsriket är något pågående, det är redan nu men ännu inte. Det fullbordade gudsriket är inte här ännu, men vi manas till en god beredskap. Som tillhöriga i gudsriket förväntas vi att aktivt bidra och alla behövs.

Och det där vet vi – vi som vill följa den poetiske åsneryttaren. Och vi vill dit, hoppas dit och längtar dit. Men ännu lever vi utkastade någonstans öster om Eden. Vi gjuter medaljer, spikar kistor.

Det är långt mellan utopi och krass verklighet. Det är enkelt och billigt att slänga sig med pacifistiska floskler när man lever i en ordnad verklighet. Det är lätt att tala om val när valen handlar om att se Let’s dance eller scrolla på Instagram. Om det inte vore för gudsriket. Det där hoppet som nästan är som ett minne av någonting, de där orden om plogbillar och att odla sin vinstock. Något som kommer oss till mötes och som vi kan ta riktning mot.

Vi kommer att kastas mot missmodets klippor, bindas i orons bojor och desinformeras om att vår dröm bara är en dröm.

Så ringer klockorna och bröd och vin ställs på bordet. Det samlas till en konspiration bland dem som älskar. Vi delar brödet och sjunger sånger om det som är något annat. Det som är just nu men ännu inte. Det svåra arbetet är uthålligheten och att tillsammans bygga ett hopp så starkt att det kantrar till övertygelse. Och vi ger aldrig upp.

Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.

Kent Wisti
präst