När Guds ord blir människa tystnar alla mänskliga ord

Marie bebådelsedag, Vårfrudag, våffeldag. Det finns ett senvinterskimmer och en folkviseton över dagen.

Det är nu Gud stiger ner i en kvinnas sköte och får jordisk näring genom hennes blodbanor. Drygt fyrahundra år senare skulle hon för detta få ärenamnet Theotokos – Gudaföderska, för, sa man, hon är den som till naturens häpnad födde sin egen skapare.

Maria så ljuvlig och så älskad. Det är till henne som ängeln kommer med budskapet, att just hon av alla världens kvinnor ska bli havande med Gud själv. Det är en av de absolut största händelserna i världshistorien. Det är så stort, att inför denna verklighet tystnar alla mänskliga ord. Till och med evangelierna tystnar. Inga ord förmår teckna vad som skedde.

Man kan se det i Lukasevangeliet kapitel ett. I vers 38 lämnar ängeln Maria efter att ha framfört budskapet, att hon skall bli mor till Guds son. I vers 39, när vi möter Maria igen, är hon gravid. Däremellan – ingenting. Bara tystnad.

När Guds ord blir människa tystnar alla mänskliga ord. Men det är inte en tom tystnad. Det är världshistoriens i särklass mest verkningsfyllda tystnad.

När man fram till 700-talet diskuterade, om det var tillåtet att avbilda det gudomliga, fördes bland annat fram argumentet att Ikonen är ett målat evangelium. Allt som står i evangelierna får framställas med pensel och färg. Men det som inte står, fick inte framställas. Och just avelseögonblicket nämns inte. Därför skulle det inte heller framställas. Den kyrkliga konsten har inte alltid varit trogen i detta, men insikten stämmer till helig vördnad.

Lite väl ytlig läsning av vad Jesus säger om sin mor, har gjort att kyrkfolket i Norden fått lära sig att Jesus inte tyckte att hans mamma var särskilt viktig.

I våra nordliga länder är Maria älskad och avhållen av oändligt många genom tiderna. Blommorna bär hennes namn. Till och med korna med sin stärkande mjölk har varit uppkallade efter henne. Stjärna, Rosa, Stella, Maja alla är de relaterade till Jesu mor.

Tyvärr har protestantismens präster i gåtfull rädsla i sina predikningar varit alltför negativ och avvisande mot henne. Så till den grad att Erling Eidem (ärkebiskop 1931–1950) kände sig föranlåten att skriva: ”Ingen skall tro att han gläder Jesus genom att tala illa om hans mor.”

Lite väl ytlig läsning av vad Jesus säger om sin mor, har gjort att kyrkfolket i Norden fått lära sig att Jesus inte tyckte att hans mamma var särskilt viktig.

I Markusevangeliet 3:31–35 när man talar om för Jesus att hans mor står utanför dörren till det hus han för tillfället befinner sig i och söker honom, svarar Jesus: ”Den som gör min himmelske faders vilja är min mor, min syster och min bror”. Jag tycker inte det är ett avvisande av Maria. Det var ju faktiskt just det Maria gjorde. Hon gjorde Gud faderns vilja. Hon sa: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Lukasevangeliet 1:38. Kan det vara så att Jesus pekar på vägen in i den nära relationen till honom som Maria etablerat och samtidigt välkomnar alla andra till samma närhet.

När en kvinna bland dem, som följer Jesus ropar: ”Saligt det moderliv som burit dig och saligt det bröst som du har diat,” svarar Jesus: ”Ja saliga de som hör Guds ord och gömmer det.” Lukas 11:27-28. Maria var ju faktiskt den om vilken det står att hon gömde det hon upplevt i sitt hjärta.

Inför det Gud gör med Maria är det viktigt att vara mycket sparsam med orden och mycket rädd om den tystnaden. Men man kan gärna falla in i den oändliga skara som anat något av hennes storhet och härlighet och därför genom tiderna prisar henne salig.

Ska vi försöka ge någon begriplighet åt det som verkligen skedde, ska vi kanske lyssna till det som en munk från kyrkans äldre tider sa: Gud längtade så efter att få en mamma att han lät sig födas av en kvinna.

Bo Brander
präst