Spåren av den historiske Jesus

För sina efterföljare är han den uppståndne Jesus Kristus. För historiska forskare en judisk profet som avrättades på ett kors. En messiasgestalt bland andra.

Ibland dyker frågan upp som ifrågasätter Jesus som en historisk person. Har han ens funnits? För seriösa Jesusforskare är det en ickefråga. De har sedan länge studerat den historiske Jesus men det är en forskning som har haft svårt att nå ut till allmänheten. De flesta är också eniga om att den historiska personen Jesus inte är identisk med de olika bilder vi får av honom i evangeliernas texter eller andra bibeltexter.

Att nå ut till den intresserade allmänheten med vad som kan vara historiskt troligt när det gäller Jesus och vad som är en annan berättelse, skrivs fram av docenterna i Nya testamentets exegetik, Cecilia Wassén och Tobias Hägerland i deras bok Den okände Jesus – berättelsen om en profet som misslyckades (Bokförlaget Langenskiöld).

– När boken kom ut möttes den av kritik från frikyrkligt håll, säger Cecilia Wassén. Vi kritiserades för att vi behandlar Jesus som en historisk person och att vi inte tar med Gud som aktör. Men bibelforskning som utgår från vanliga historievetenskapliga principer står inte i motsatsförhållande till en religiös tro. Boken tar inte ställning i trosfrågor utan handlar om vad forskare, troende eller inte, kan enas om när det gäller den historiska personen Jesus.

– Vi menar att det är orimligt att vetenskaplig forskning ska söka övernaturliga förklaringar till historiska skeenden. Vetenskap av alla slag bygger på data som är åtkomliga för alla. Historiker kan inte utge sig för att kunna avgöra huruvida gudar, änglar och demoner existerar eller inte.

Hon säger att vetenskapen inte behöver stå i konflikt med en egen tro. Man kan jobba med frågorna hur man får ihop sin tro med vetenskap och handskas med problemet. Trons Jesus kan vara en sak. Den historiske Jesus en annan.

– Det är sorgligt om en människas personliga tro ska hängas upp på om allt i Bibeln verkligen har hänt.

Men vad sade Jesus? La man ord i hans mun? Hur mycket av det han predikade och talade är ”äkta” Jesusord?

Går man in och nagelfar texterna på det sätt som Cecilia Wassén och Tobias Hägerland gjort i sin bok, ser man att Jesus i olika texter säger emot sig själv. Allt kan inte vara historiskt trovärdigt. Allt kan inte vara autentiska Jesusord.

En förklaring är att den evangelieförfattare som står bakom texten var ute i ett speciellt ärende. Han ville främst övertyga läsarna om att Jesus är Kristus, Messias, för att behålla anhängare och vinna nya.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi aldrig kan återskapa det förflutna och att det alltid finns ett glapp mellan det förflutna och spåren av det förflutna.

– Texter och arkeologiska artefakter bär spår av det förflutna men är inte identiska med det förflutna, säger Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid THS, teologiska högskolan i Stockholm.

Han menar att det leder fel om man bara tillämpar ett antal äkthetskriterier på Jesusord och berättelser om Jesus.

– Orden och berättelserna bär spår av den historiske Jesus. Men det är litteratur. Egentligen finns inte ett enda ”äkta” Jesusord i evangelierna. Så brukar jag säga när jag ska provocera lite.

– Det här är spår av Jesus. Därmed inte sagt att allt går tillbaks till Jesus. Frågan är vad Jesus gjort och sagt som gett upphov till traditionen. Det är ett annat sätt att se på historien där ”äkthet” helt enkelt är ett felaktigt begrepp.

Ja, om det tvistar som synes de lärde. Men vem var då personen och profeten Jesus? Vad säger forskningen?

– Han var en judisk profet och ingenting annat, säger Cecilia Wassén. Människor kan vara medvetna om att han föddes som jude men tror att han grundade en ny religion. Och det kan vara svårt att se bakom 2 000 år av kyrklig historia när vi i dag talar om den judiske Jesus.

– Allt tyder på att Jesus uppträdde som en judisk profet, en messiansk profet, säger Thomas Kazen. Men det finns en tveksamhet hos Jesus till de rojalistiska messiasföreställningar som förekom.

– I den kristna kyrkan kom Jesus så småningom att betraktas som en kung, präst och profet. Alla dessa tre gestalter kallas för smorda, det vill säga Messias som på hebreiska betyder den smorde. Och som messiansk profet är han en politisk gestalt, men inte en nationalpolitisk gestalt.

Det kan vara svårt för oss i dag att förstå hur livet och tron levs i ett land som är ockuperat av romarna, där det råder en apokalyptisk världsbild och undergångsströmningar som förebådar att tidens slut närmar sig. Profeter får med sig anhängare men avrättas eftersom de ses som ett hot mot den rådande makten.

– Jesus sågs som en farlig kraft, en människa vars budskap bar på politiskt sprängstoff, säger Cecilia Wassén. Han predikade om ett kommande Gudsrike. Det innebar ju att det samtida Romarriket inte var Guds rike. Romarna blev oroliga för att hans budskap kunde spä på revolutionära strömningar. Människor som trodde att Gud skulle konkret ingripa i historien och upprätta Israel och förgöra fienden kunde få mod att sätta sig upp mot Rom.

– Rom såg honom som ett hot, säger Thomas Kazen som ser apokalyptiken som uttryck för hoppet om sociala förändringar, snarare än tidens slut.

Jesus avrättas som ett säkerhetshot av den ockuperande makteliten. Evangelierna, i varierande grad, ursäktar Rom och lägger skulden på det judiska ledarskapet men också på det judiska folket. Det ger signaler till en begynnande antisemitism bland kristna.

Thomas Kazen säger att det måste förklaras utifrån de tidigt kristnas situation och deras behov av att markera mot Rom att de inte var ett politiskt hot.

– De vek nog ner sig. De framställer sin Jesus som allt annat än ett politiskt hot. Det sker också en förskjutning av skulden. Pilatus som avrättade Jesus var en fullständigt oduglig och grym prefekt. Men han frånkänns med tiden mer och mer av skulden och blir ett helgon i delar av östkyrkan.

En tolkning är att Jesus var en kritiker av rådande samhällsordning, menar Thomas Kazen. Han framställs som att han kritiserar makten när den skodde sig på fattigas bekostnad och står upp för de svaga i samhället.

– Han är karismatisk, orädd och når folk. Han beskrivs som att han talar med en väldig auktoritet och debatterar med skriftlärda och ger sin tolkning av lagarna. Klart att experterna på skrifterna blev sura på denne uppkomling. Klart att han inte blev populär hos dem, säger Cecilia Wassén.

Thomas Kazen säger att det går att uppfatta en social radikalitet hos Jesus som handlar om de sämst ställda, de människor som befinner sig i periferin. Med vår tids språk och kontext skulle man kunna uttrycka det som att han ifrågasätter också hederskultur och hierarkier, vänder på samhällsordningen: den förste ska bli den siste.

Messiasidentiteten hos Jesus kan ha vuxit fram, tror Cecilia Wassén. Jesus är en framgångsrik helare och exorcist, ett Guds språkrör. Han ser fram emot att Gud ska ingripa. Jesus uppgift är att förbereda människor på Guds rikes ankomst.

– En av våra huvudpoänger i boken är att Jesus inte förutspådde sin egen död. Men han dog på ett kors och hans efterföljare tolkade det som en grundbult i Guds plan.

Forskarna säger att de första Jesusföljarna behövde tolka varför han dog på ett kors och att de därför började uppfatta honom som en Messias. Att Jesus verkligen avrättades på det sättet är något som alla historiska Jesusforskare är överens om.

– De tidiga kristustroende skulle aldrig ha hittat på ett sådant fruktansvärt slut för sin mästare., säger Cecilia Wassén.

– I och med att Jesus av de tidigt-kristna uppfattas leva vidare som uppstånden tillsammans med Gud, får han en slags himmelsk status. Man uppfattar att han lever vidare i uppståndelsen och han finns i de Jesustroende gemenskaperna, säger Thomas Kazen.

Han säger sig vara tveksam till sådant som presenteras som historisk Jesusforskning men som i praktiken går ut på att bekräfta en senare Kristusbild. Det är en onödig manöver, tycker han.

Eller som John P Meier, katolsk präst och Jesusforskare har sagt: ”Jag tillber inte den historiske Jesus utan den uppståndne Kristus”.

Taggar:

Jesus