Vi har daggdroppehjärtan och behöver Guds hjälp

Det var höst. Min far stod i allén in till äpplegården och såg ut över fruktodlingen han planterat och skött i över fyrtio år. Jag ställde mig intill och såg åt samma håll. Båda visste vi att hans hjärta var skört som en droppe dagg i solsken. Jag trevade med orden för att försöka bryta tystnaden och hörde mig till slut ställa frågan: Står du och ser ut över dina ägor? Han vände sig mot mig och sa orden som ekat i mig sedan dess: Anna, jag äger ingenting. Ingenting av detta är mitt.