Det fria ordet

Borde twitterinlägget mot Eva Brunne polisanmälas? Formuleringen där biskopen kallades ”muslimhora” efter sitt förslag att vid eventuella kristillfällen förvandla Sjömanskyrkan i Stockholm till ett bönerum för bekännande av annan tro?

Några svarar ja, andra nej och många vet inte. Men alla upprörs över den aggressiva tonen.

Den nya tekniken har på bara några år förändrat samtals­vill­koren. Den har erbjudit män­niskor enorma möjligheter att göra sin röst hörd och sina åsikter spridda utan att behöva ta vägen via etablerade medier. Men den har också öppnat slussarna till en flod av hat som får många att tystna. Den enes frihet, den and­res fängelse.

I kombination med globalisering – inklusive ökad konfrontation mellan olika religiösa och andra värdesystem - samt kommersialisering har scenskiftet omformat det offentliga rummet.

Resultat: En allt hetare diskussion om yttrandefrihet.

En temperaturmätare av många är ämnets närvaro på bokmässan. Under årets nyss avslutade upplaga hölls ett antal seminarier på temat. Nästa år lär pulsen vara ännu högre, då den svenska Tryckfrihetsförordningen (världens första!) firar 250 år.

Panelerna i Göteborg var brett sammansatta, i sig ett uttryck för yttrandefrihetens samhälls­bärande roll. Flera deltagare berörde hur det nya medieland­skapet fått själva definitionen av yttrandefrihet att förskjutas. I dag tolkas den i vår del av världen nästan enbart som en rättighet mellan individer. Men som Eva-Marie Svensson, professor i rättsvetenskap, konstaterade är dess huvudsyfte ett annat.

– Jag skulle vilja säga att hela yttrandefriheten som system är satt i gungning. Många talar i dag högt om att yttrandefriheten är en individuell rättighet. Det är sant. Men det är inte bara en individuell rättighet. Den är tätt kopplad till demokratin och ska gagna ett gemensamt samtal.

Yttrandefriheten är främst ett kontrakt mellan individen och staten. Det är en missuppfattning att man kan använda den för att säga vad som helst. Den som vill testa yttrandefrihetens gränser genom att se hur många män­niskor som känner sig kränkta av en Muhammedteckning har missförstått saken. Det är när staten griper in som gränsen prövas; yttrandefriheten ska garantera individens rätt gentemot repressiva tendenser.

Internet har i sig skapat ett särskilt landskap. Yttrandefriheten reglerar det offentliga – inte det privata. Men samtalet på de sociala medierna föregår i en zon som ligger mitt emellan. Det gör att de etiska reglerna flyter, konstaterade Helge Rönning, professor vid institutet för medier och kommunikation i Oslo.

– Vissa etiska förkunskaper är grundläggande, som principer för hur man skriver om ännu inte dömda brottsmisstänkta. Den traditionella journalistiken har koll på dem. Men vanligt folk har inte det. Om utvecklingen fortsätter kommer juridiken på sikt behöva gå in, med följden att yttrandefriheten påverkas.

En offentlighet där nya röster negligerar den etiska koden. Ett Sverige som möter en mång­religiös omvärld och utmanas i sin sekulära självbild. Samtalet om just tro och religion kan vara särskilt hatiskt och på sociala medier frodas både islamofobi, antisemitism och allmänt religions­förakt.

Göran Larsson är professor i religionsvetenskap. För ett år sedan skrev han en regeringsrapport om hatbrott mot religiösa grupper. Den visade på en klart hårdnad attityd till religion. Framför allt visade den att förståelsen för frihet till religion har minskat.

– Även sekulariserade individer har en väldigt svensk uppfattning om vad som är religion. Hur vi klär oss eller vad vi äter har inget med religion att göra i våra ögon. Men när världen växer kommer människor hit som visar att det har det visst, sade Göran Larsson.

Statens utgångspunkt är och ska vara sekulär. Risken är att samhället blir religionsblint.

– Efter attacken mot tidningen Charlie Hebdo i Paris gick Frankrikes president under en manifestation arm i arm med premiärministern i Turkiet (ett land som kritiseras för bristande yttrandefrihet, reds anm). Många ser det som ett exempel på hur det råder hyckleri kring yttrandefrihetsfrågan.

Konsten och litteraturen är områden där yttrandefriheten prövats länge; Salman Rushdies ­Satansverserna skrevs långt in­nan digitaliseringens genomslag. Samtidigt lever vi i dag i en tydligare bildvärld, och bilder sprids snabbare nu än då. Konstprofessor Ingrid Elam konstaterade att konstnärers yttrandefrihet är hotad i en växande del av världen.

I Sverige är det största hotet självcensur till följd av de omgivande institutionernas rädsla:

– Mångfalden av konstuttryck är inte hotad. Men det sociolingvistiska spelet runt konst är förminskat. Det är oroväckande. Konsten är beroende av detta!

Det hon syftar på är till exempel hur museer och utställare hanterar kritik utifrån, som då Världskulturmuseet i Göteborg 2010 stoppade vissa av bilderna ur Elisabeth Ohlssons utställning Jerusalem, efter rådslag med religiösa företrädare.

Bland de som uttrycker oro över yttrandefriheten finns en särskild grupp. Den utgörs av just dem som utnyttjar den mest av alla. En högljudd skara som med hjälp av begrepp som ”åsikts­korridor” förpackar det man har att säga som en hotad åsikt i syfte att utmåla sig som sanningens fanbärare.

Författaren och debattören Göran Rosenberg poängterade vikten av att både ifrågasätta denna bild och att inte låta dessa gruppers hot och hat leda till beslut som begränsar yttrande­friheten.

– Att begränsa yttrandefriheten kan undergräva densamma. Det speciella med yttrandefriheten är att den bara kan existera i ett välmående tillstånd.

Parallellt med de nya röster som tar utrymme finns de som aldrig får en chans att tala över huvud taget. Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter, saknar en aspekt i debatten om yttrande­frihet: den politiska.

Yttrandefriheten är inte bara en rättsligt garanterad frihet utan också en social praktik, framhöll hon. I ett samhälle som är allt mer segregerat påverkas yttrande­friheten för många grupper.

– Vad vi inte pratar om är den brist på yttrandefrihet som yttrar sig på så sätt att den inte syns alls! Vi har ett stort skuggsamhälle i Sverige. Människor som av sociala och ekonomiska skäl aldrig blir hörda. Det är hög tid att vi tar in dem i diskussionen.

Det är lätt att falla in i högtidstal när det kommer till yttrandefrihetsfrågor. Principen är så grundläggande för västvärldens demokratier att den kan klassas som helig. I delar av världen där demokratiseringsprocessen hålls tillbaka sker detta inte sällan med hjälp av religiösa krafter. Det färgar bilden även i den fria världen och gör att religion och yttrandefrihet också hos oss ofta ses som två svårförenliga poler.

Det kan därför vara värt att påminna att de två historiska milstolpar som nu snart ska firas, reformationsjubileet samt 250-årsminnet av tryckfrihetsförordningen, är sammanlänkade. Både tron och ordet har varit verktyg i kampen för individens frihet och samhällets utveckling. Och ska så få fortsätta att vara.