Biskop emeritus Jonas Jonson om Gunnel Vallquist: Gav gränslöst språk för det inre livet

Författaren och akademiledamoten Gunnel Vallquist är död. Biskop emeritus Jonas Jonson tecknar en unik bild av hennes liv som kristen.

Gunnel Vallquist gav ut en essäsamling som hette Följeslagare (1975). Den var en av många böcker där hon introducerade författare och helgon för svenska läsare. Den handlade om så olika personer som kardinalen Jean Daniélou och författaren Patrick White. Hon drogs till motsägelsefulla, mångtydiga människor, som inte var framme utan ännu på väg. Hon var en kluven men ändå en ovanligt hel och alltid sökande intellektuell, vars själ funnit ro i hjärtats oavlåtliga bön och i sakramentens nåd. Ända in i det sista lyste det om hennes ansikte, också när hon kände att hon fått vänta länge nog på Gud.

Hon konfirmerades i Frustuna av prosten Carl Persson. Han följde sina läsbarn genom åren med en tät brevväxling om trons frågor. Hon kom ofta tillbaka till vad denne folkkyrklige präst betytt för henne. I slutet av 40-talet valde hon att bli katolik, men hon hade alltid en del av sitt hjärta i Svenska kyrkan. 

Efter att varit med vid hela Andra Vatikankonciliet 1962–65 visste hon att det bara fanns en väg framåt: enhetens väg. Hennes Dagbok från Rom fick undertiteln ”en kamp om förnyelse”. Och nog var det en kamp, inte bara under konciliet utan framför allt i fortsättningen. Besluten lakades ur och motståndet mot förändring mobiliserades. Men själv praktiserade hon liturgins förnyelse, teologernas nyvunna frihet, vägen ut i världen, och spiritualitetens fördjupning. 

Med inlevelse dokumenterade hon vad som hände sedan. Hon reste i Spanien och Italien, Holland och Polen, Tjeckoslovakien, DDR och England och beskrev i Kyrkor i uppbrott (1968) de löftesrika signalerna, den institutionella oron och ivern att bidra till fred och rättvisa. För svenska kristna, som levde med provinsiellt och konfessionellt definierade horisonter, var detta ny kunskap. Först med Uppsala 68, nådde den ekumeniska verkligheten hit.

Vi har nästan glömt hur stridbar hon var, men inte att hon – i den misströstan som rådde efter Hedeniusdebatterna på 50-talet – var något så ovanligt som en rakryggad, troende och bedjande intellektuell. Hon delade med sig av bönens språk, sparsmakat och uppfordrande. Jag lärde först känna henne i Till dess dagen gryr (1959), korta andliga journalanteckningar som gav mod att vara kristen trots allt. Som en ständig samtalspartner till Olov Hartman bidrog hon till liturgiska experiment och befriade kulturmöten. De delade samma heliga otålighet och lät inte påvliga dekret eller folkkyrklig ängslan sätta gränser. 

Vid Kyrkornas Världsråds generalförsamling sattes den nyvunna katolska öppenheten på prov. En studiokyrka hade uppförts intill möteshallen. Där firades mässa, öppen för alla. Det väckte protester bland katolska observatörer och oro i det katolska stiftet, men Gunnel Vallquist hade därmed ställt frågan, som hon ständigt skulle återkomma till: Vad väntar vi på? 

I Rimbogruppen fortsatte en trogen grupp vänner att fira mässa tillsammans. I all anspråkslöshet förblev detta ett enhetens tecken när den ekumeniska snålblåsten tilltog. Hon kunde vara bitsk i sina omdömen om försiktiga påvar och rädda biskopar, men hon var osvikligt lojal med kyrkan även om hon förbehöll sig rätten att själv definiera vad som var katolskt.

Gunnel Vallquist ville se en kyrka med rum för det motsägelsefulla men som stillar andens hunger.  Hon gav aldrig upp sin aktiva väntan på enhetens gåva, och hon gav oss ett gränslöst språk för det inre livet. 
I svenskt kulturliv var hon eftertankens röst, tolken som för många öppnade vägen till Gud. Vi som fått vara hennes följeslagare tackar Gud och söker oss vidare längs hennes väg.

Jonas Jonson

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.