Eftertanke. Ett liv i kärlek innebär självövervinnelse, självuppoffring och självutgivande i Kristi efterföljd. Det skriver prästen Mikael Löwegren i veckans Eftertanke.
Han kommer med väldiga anspråk. Jesus tycks sätta sig över hela sitt folks samlade andliga vishet: ”Ni har hört att det blev sagt, men jag säger er…”
Det kan i varje fall framstå som att han bryter med allt det som varit förut. Sådana teorier om ett radikalt brott med ”det Gamla testamentets primitiva religion” har orsakat mycket ont. Vi bör betrakta söndagens utsnitt ur Bergspredikan i kontinuitetens ljus.
Kyrkofäderna såg Guds handlande med sitt folk som något progressivt. För dem är det en synvilla när Gamla och Nya testamentet, lagen och evangeliet, profeterna och Jesus tycks stå i motsats till varandra. Det finns en långsiktig plan, och med nödvändighet uppenbarar sig Herren i steg och etapper.
Jesus Kristus är den slutgiltiga uppenbarelsen av vem Gud är. Men också av vem den sanna Människan är. Att lyssna till honom är att få ta emot vägledning ur rena källor. Det har omedelbara praktiska konsekvenser för våra liv i början av det tjugoförsta århundradet.
”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.” – Öga för öga var aldrig ett påbud om hämnd, tvärtom. I en omgivning där obegränsad vedergällning betraktades som en gudomlig rättighet införs en tydlig begränsning till proportionalitet. Det var ett framsteg i sin tid och nu tar Kristus ytterligare ett steg: att inte möta ont med ont.
Verkligt motstånd mot den onde består i att besegra ont med gott. Det enda vapen ondskan inte kan övervinna är kärleken. Lagens sammanfattning är enligt Jesus att älska Gud över allting och medmänniskan som oss själva.
Ett liv i kärlek innebär självövervinnelse, självuppoffring och självutgivande i Kristi efterföljd. För att inte bli ett rent övergrepp måste efterföljelsen antas frivilligt. Bergspredikans undervisning är den mogna människans väg: bara den som äger sitt eget liv kan offra det.
Att visa kärlek är mycket jordnära. Det handlar mer om praktisk handling än storvulna proklamationer under de korrekta parollerna för dagen. Även om de exempel Jesus tar är hämtade ur en annan tid, så kvarstår själva principen: att ge mer än man är tvungen till.
”Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.” – Efterföljelse i domstolen kan vara att inte begära mer än vad som är rätt även om det är juridiskt möjligt, kanske till och med avstå sin rätt om den andre har ett större behov.
”Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.” – Vi har olika typer av förpliktelser gentemot samhället. Ibland känner vi oss också tvingade att göra något för andra. Hur ofta fullgör vi då inte våra plikter motvilligt? Det är en nyttig andlig övning att då medvetet försöka vara mer tålmodig och frikostig genom göra mer än minimum.
”Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.” – Orden utmanar oss utan vidare kommentarer att visa generositet. Faran är kanske snarast att situationen är så vardaglig att vi glömmer bort vad det är Herren begär av oss.
Han sammanfattar själv helighetens väg: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Att vandra i Jesu efterföljd innebär en strävan i denna riktning, där vi gång på gång faller och gång på gång får resa oss igen – som älskade och förlåtna syndare.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR