Vi människor har mer fötter än rötter

Jag har alltid gillat Paul Youngs lite vemodiga popsång ”Wherever I lay My Hat (That’s My Home)/Var jag än lägger min hatt (det är mitt hem)” från tidigt 80-tal, ursprungligen inspelad av Marvin Gaye 20 år tidigare, men jag har aldrig riktigt kunnat förklara varför.

Nu har jag kommit på det! Det handlar om en självklarhet som ligger som grund för söndagens bibeltexter, men som vi så lätt glömmer: vi människor, vi har i första hand fötter, inte rötter. Det är så tydligt när människor börjar röra på sig, flytta, fly, vandra från en plats till en annan.

Just nu går strömmarna åt ett håll, för drygt hundra år sedan gick de åt ett annat håll. Men vi människor är alltid i rörelse. Vi har inte rötter, vi har fötter och vi använder dem. Jag menar precis som Paul Young och Marvin Gaye före honom, att vi hör till den plats där vi slår oss ner.

Jag har varit lundabo, stockholmare, södertäljebo till och med en kort tid londoner och köbenhavner och nu är jag malmöit. Den plats där jag bor tillhör mig lika mycket som den tillhör alla andra som bor där.

Så är det med Rut när hon följer Noomi till det land där hon möter Boas i söndagens gammaltestamentliga text. Hon räknas sedan som en av Jesu förmödrar, enligt Matteus. Så stannar Petrus i Joppe en tid och delar församlingens liv där – han blir Joppebo! Så kommer människor från krigshärjade delar av världen och blir svenskar, så flyttade våra förfäder och förmödrar till Amerika och blev amerikaner.

Där vi bestämmer oss för att låta fötterna vila, där vi stannar för att bo, det är vår plats. Sedan kan vi längta och minnas det som
varit, men fötterna för oss dit, rötter kan bara hålla fast.

I evangelietexten för Jesus denna tanke ett steg vidare. Det är inte de som fött dig, inte de som delat din historia som är din egentliga familj, utan de som finns runt dig nu, de som delar dina idéer och dina erfarenheter.

”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” (Markus 3:33-35.)

Rötterna gäller alltså inte ens familj och släkt, allt är i rörelse. Det är ett spännande budskap till en värld där människor rör sig så mycket. Ett budskap både till dem som är i rörelse och till oss som står still. Var inte rädd för fötterna, de för dig till platser som också blir dina! Ta emot dem vars fötter för dem till din dörr!

Jag tror att detta är en erfarenhet som många människor bär inom sig, inte så konstigt då att den dyker upp i populärkulturen. Som på den världskända, svenska DJ:n Aviicis senaste samarbete med Wyclef Jean, ”Can’t catch me”, en somrig och till synes oförarglig reggaelåt om uppväxten i Port Au Prince som plötsligt innehåller textraden:
Remember when we were running cross the nation/ minns när vi flydde tvärs över landet.

Människor på flykt, människor i rörelse har mer fötter än rötter.
Populärkulturen vet det, Rut vet det, Paulus vet det, Jesus vet det. Men vet vi det?

Jonas Persson
präst

Fakta: 20 efter Trefaldighet – Att leva tillsammans

Första årgången: Rut 2:8-12
Apostlagärningarna 9:36-43,
Markusevangeliet 3:31-35
Psaltarpsalm 68:5-7, liturgisk färg grön

Taggar:

Eftertanke

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.