Eftertanke. Ska vi göra, eller ska vi synas? Ledningen för Svenska kyrkan i Malmö var samlad för att komma fram till hur vi som kyrka bäst möter strömmen av flyktingar på väg till Sverige. Några hundra meter bort trängdes aktivister, volontärer, tjänstemän, journalister och flyktingar på ett Malmö Central som vibrerade av solidaritet och medmänsklighet.

Sociala medier visade sig från sin bästa sida.
Behovet av en barnvagn resulterade i 24 stycken på mindre än en timma, efter ett upprop på Facebook. Alla var där; alla! Borde inte Svenska kyrkan också vara där; iförda profilkläder, under banderoller med kyrkans logga? Uppmärksammas för allt det arbete vi som kyrka gör, få lite ”cred” för allt som görs i mediaskuggan.

Ropen efter en synlig kyrka var vid den här tiden många och därför blev frågan från kollegan Per så helt avgörande för våra vägval: Ska vi göra, eller ska vi synas? På centralen var de redan många; här gjordes ett fantastiskt jobb. Pizzor, hygienartiklar, strumpor och smörgåsar bytte ägare och män-
niskor möttes i ”en-gång-och-aldrig-mer-och-jag-glömmer-dig-aldrig”. Som kyrka valde vi att samlas kring att hålla en kyrka öppen nattetid, vara närvarande på Migrationsverket och bistå med kläder.

Det är inte fel att synas. Jesus säger själv att vi inte ska sätta vårt ljus under skäppan och vi ska inte gräva ner våra pund. Ändå behöver det sägas att många av oss är långt mer bekräftelsestyrda än uppdragsstyrda. Upptagna av att söka efter var ljuset faller, mer än att uppmärksamt känna igen kallelsen i uppgiften och uppdraget. För vad är tjänsten annat än nåden att möta förväntan.

Det spelar roll att jag finns till, att jag svarar an mot ögonblickens inneboende möjlighet. Fråga den som är utan sammanhang, som gått i pension eller som befinner sig mellan arbeten. Att vara tagen i anspråk är en nåd, känslan av sammanhang helt avgörande.

Vi behöver och vi behöver vara behövda. Att få ett tack för det vi sagt och gjort värmer; men tyvärr är det beroendeframkallande och vips så är det jag eller så är det du som är i fokus. Nej tryggare då det uppdrag och den tjänst som vi tillsammans står i och som är världen och framtiden vi delar. Nätverket vi tillsammans utgör och som kan ta emot oss när livet i något avseende brister. Det är nog.

Ett motiv från berättelsen om Jesu dop följer med in i kommande söndag med sitt underliggande tema nåd och tjänst. När Jesus svarar på sin kallelse och inleder sin offentliga verksamhet genom dopet hos Johannes i Jordan, öppnar sig himlen och en röst säger: Detta är min älskade son, min utvalde. Lyssna på honom.

Jesus behövde aldrig säga; lyssna på mig! Istället mötte honom bekräftelsen utifrån när han var trogen sitt uppdrag, sin uppgift och helhjärtat gick in i den.

Ska vi göra, eller ska vi synas? Ja, vad kunde vi svara på en fråga som så fullständigt bröt igenom förskönande omskrivningar och som rannsakade våra grundläggande motiv. Göra blev svaret och frågan är om Svenska kyrkan i Malmö någonsin har varit mera synlig.

Ann Aldén

församlingskyrkoherde Malmö