Opinion&Debatt
Ledare
Brita Häll
Den ateistiskt grundade kritiken av religionen bygger inte sällan på begreppsförvirring, fördomar och förenklingar – en mental ögonbindel.

Det är dags att tappa tålamodet

NYATEISMEN. Akademiker som i övrigt är seriösa tillåter sig fördomsfulla förenklingar just när det gäller religion. Det är dags för religiösa att kräva att bli tagna på allvar.

En moral befriad från religionens tvångströja. Det är vad Birgitta Forsman hoppas bidra med genom sin nya bok Gudlös etik (Fri Tanke). Forsman är docent i vetenskapsteori och övertygad ateist. Boken kunde utan vidare kommentarer läggas till handlingarna. Om det inte vore för att hennes sätt att resonera är representativt för hur det är möjligt att tala om religion i dag.
Tidigare i höst kom en motion om dödshjälp – rätten till självbestämmande vid livets slut – från folkpartisten Eva Flyborg tillsammans med tre andra i riksdagen. De framförde ett starkt önskemål att i denna debatt få slippa religiös inblandning, ”som mer ställer till problem än hjälper”.
Man frågar sig hur detta skulle gå till. Ska den beläggas med munkavle som har fel åsikter, där ”fel” här betyder att man inhämtat dem i fel sammanhang?

När det gäller religion tillåter sig folkvalda, skolade akademiker och debattörer som i övrigt kräver precision av sig själva att komma med starka förenklingar och affekterade utfall. Motståndaren förvägras rätten att definiera sig själv och sin ideologi. Ingen eller liten skillnad görs mellan en religions historia och dess nutid. Den som är troende är antingen bokstavstroende, och då är det fel. Eller så är hon inte bokstavstroende, och då är det också fel. Damned if you do, damned if you don’t.

En viktig förklaring till att människor dras till religion är enligt Birgitta Forsman att de vill slippa tänka själva. Och då får hon problem med troende människor som tänker själva och dess­utom har god moral: ”Jag är tacksam att de finns men förstår mig inte på dem.”
Vad är Gud? Vad är det att tro? Det råder en begreppsförvirring i hennes resonemang som känns väl igen från andra ateistiska debattörer. Om Gud är en gubbe på ett moln som dikterade varje rad i Bibeln för 6 000 år sen och fortsätter att diktera varje steg vi tar, då är hennes invändningar begripliga. Men när väldiga mängder troende inte tänker på det sättet om vare sig Gud eller de religiösa skrifterna så väljer hon att blunda för det.

Att Svenska kyrkan hellre beskriver Guds­­tro som tillit än som försanthållande förklarar hon med att kyrkan är medveten om att Gudstron är oförnuftig men nöjer sig med att den funkar bra som tröst. Ibland får man en obehaglig känsla av att vissa debattörer gör sig dummare än de är.
”Korstågen var politik, och islamismen i dagens värld är också politik”, skriver Birgitta Forsman. Ja, tillämpningen av ideologier av vad slag det vara må kan vara politisk. Det betyder inte med automatik att ideologin är politik, eller att det bara finns en enda (politisk) tillämpning. Det principiella problemet med en moral baserad på religion är enligt henne att den ”kan utmynna i precis vad som helst”. Där pekar hon ju själv på att de självständiga tillämpningarna är många. Inom alla typer av ideologier, inklusive de religiösa.

Forsman framhåller den kritiska diskussionen. Inom filosofin, poängterar hon, ställer man nya och oväntade frågor till ett gammalt välbekant material. Att man gör exakt detta inom exempelvis Svenska kyrkan vet hon om, men ändå argumenterar hon som om detta vore något oförenligt med religion.
Vad kan man göra som motpart? Den katolske patern Anders Piltz resonerade stillsamt och förnuftigt med Birgitta Forsman i radions Filosofiska rummet (4/12) men nådde ändå inte fram. Det är dags att tappa tålamodet. Vi religiösa kräver att få bli bemötta som de tänkande, självständiga subjekt vi är.
 

Brita Häll

Kommentera

Det är inte utan att man tycker, att Brita Häll är lika nedlåtande mot religionskritiker ("nyateister" - vad är månne det?), som Brita Häll menar att religionskritiker är mot religiösa. — Nåväl, det kan vi väl ta. Men att idiotförklaras, för att vi tycker att det är vettigt att religiösa människor bör anföra konkreta skäl för sina religiösa uppfattningar, det är knappast intellektuellt redligt.

Vindarna vänder och slår allt häftigare: En av höstens eftermiddagar bjöd på intressanta intryck i radion. Gunnar Bohlin fann det obegripligt att se människor köa utanför kyrka för att uttrycka sin vördnad för aposteln Andreas skalle. Strax efteråt står Lisa Bergström för reflektion om söners och fäders relationer: Sven Bertil Taube, Dan Ekborg och Jesus!! När sedan Epstein i P1 frågade Dan Sebastian Ahlander vilka samtalsämnen man skulle undvika vid middagsbordet svarade han litet tvekande Mellanöstern, mode och sist - med en självklar ton - religion...

Det pinsamma hos "nyateisterna" är inte kritiken mot bristerna i vår kristna idéhistoria, utan bristen på insikt hur pass omfattande och omhuldade bristerna kan tänkas vara. Man vet inte, troligen därför att man inte känner tillräckligt många kristna för att kunna göra en hel täckande omvärldsanalys. Dessutom vägrar man lyssna när vi kristna önskar korrigera dessa proportionsfel, utan framhärdar i att göra undantagen till regler. Det är trist eftersom det försvårar en debatt som skulle kunna lyfta och ge något bra.

Till Creutz som säger. "...det är vettigt att religiösa människor bör anföra konkreta skäl för sina religiösa uppfattningar..."

Vissa ateister (som givetvis inte behöver ta åt sig, eftersom ateist är ett nonsensbegrepp), säger sig vara trötta på kristnas aggressivitet gentemot dem för att de inte är teister (dvs att de är a-teister) har nu börjat slå tillbaka och visa att de minsann är värda respekt. I denna kamp att vinna respekt, jämför man den kristna guden med Josef Fritzl (t ex på "humanistbloggen"), en tragisk person som utförde obegripliga grymheter vi alla känner till - men som ändå har all rätt att slippa användas i billig retorik. Så vilken respekt är det, och vilken dialog är det som man önskar vinna genom att göra den jämförelsen? Och har den något annat syfte än att provocera och såra kristna? Tyvärr tror jag inte det. Tyvärr faller också trovärdigheten och de moraliska anspråken platt som en pannkaka hos dem som använder denna retorik.

Jag har lite problem med bildtexten samt kanske med den övriga texten också.
Vi kan ju diskutera det där med mental ögonbidel.
En del föreställer sig en icke synlig existens. Icke bevisad, icke obseverbar och för själva entiteten ett enkelt problem att åtgärda om entiteten vill. Och det verkar han ju vilja, av missionen att döma.
Vi måste alltså utgå ifrån att entiteten inte finns eller att den struntar i oss, eftersom den envetet vägrar att kommunicera. Eller att de som tror på nämnda entitet har mental ögonbindel...

Bibeln innehåller omkring 850 000 ord. Kring dessa ord har ett otal kyrkor och trossamfund växt upp som svampar ur jorden. En del giftiga andra mer eller mindre ätliga.

Bibeln är svårtolkad, ingen kommer till dukat bord. Alla kommenterar men ingen vet.

I praktiken är alla religiösa trosriktningar ett resultat av sina egna bibelkommentarer. Dessa  sammanställs i kortversioner och ges status av trosbekännelser där var och en hoppas ska frälsa syndaren.

Vilka av alla trosbekännelser som är frälsningsavgörande vet endast Gud. (Fast enligt Katolska kyrkan finns ingen frälsning utanför den allmänna kyrkan, den katolska).

Nu vill Brita Häll sätta ned foten i marken eftersom ex. Svenska kyrkans tolkningsföreträde ifrågasätts och granskas närmare i sömmarna av ateister.

Men Gud har skapat Brita Häll och ateister efter samma grundmodell – till Guds avbild. Därför är vi alla inbjudna att vandra runt bland Bibelns 850 000 ord och att kommentera.

Men Svenska kyrkan saknar en inbjudan. Den finns inte nämnd i Bibeln. Inte med ett ord.

"Forsman är docent i vetenskapsteori och övertygad ateist."
Jag skulle använda benämningen oövertygad ateist. Ateister saknar en gudstro, kan vara värt att nämna. Om nu Häll har väldigt bra argument för just sin personliga version av någon gud så kan hon väl förklara de för Forsman och andra ateister. Likväl som andra religiösa som muslimer, judar, hinduer osv, är de inte övertygade av just hennes version av gud. Plus de alla övriga inriktingarna av kristna som tydligen inte tror som hon gör. Det är en väldans massa människor som inte tror som Häll, när man tänker efter.

Religiösa är tillåtna att debattera dödshjälp på samma villkor som övriga i samhället. Däremot är inte argument hämtade från bibeln eller tolkningar om vad gud vill inte giltiga skäl för andra än dom själva.

Om Forsman är nyateist så antar jag att också Häll är nykristen.

@ PB.
Man kan anföra bibelargument i frågan om ex. dödshjälp som samtidigt är relevanta och konsistenta även för en ateist, eftersom det etiska laborerandet i detta fall handlar om logiska kedjor - som alla kan följa, men för det mesta används av alla redan accepterade premisser. Kristna vetenskapare använder givetvis vetenskaplig metodik först och främst, men kanske kan se vissa andra perspektiv man kan öppna tillsammans. Vi slår inte ständigt folk i huvudet med "Gud kräver". utan fungerar som alla andra i gemen - med undantag precis som hos "er" (ateister) Att tro något annat är att blunda för verkligheten.

La Ha: Självklart kan man hänvisa till bibeln under premissen att det är som vilken annan text som helst, där har jag inga problem. Det jag vände mig mot var att Häll formulerade sig som att religiösa skulle ha något förbud mot att yttra sig.
Det Flyborg refererar till är antagligen Göran Hägglund, vår egen socialminister, som inte ens vill att frågan om aktiv dödshjälp utreds.

Sidor

FLER NYHETER

Senaste nytt från TT

> fler nyheter från TT

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Nyhetsdygnet