I ett tidigare nummer av Kyrkans Tidning kritiserade jag Jackie Jakubowski (JJ) för anakronistiskt språkbruk då han skrev att ”de palestinska pretentionerna på släktskap med Jesus inte har någon historisk täckning”.
I senaste numret av KT har jag själv av JJ anklagats för anakronism då jag skrivit att Jesus mycket väl skulle kunna beskrivas som en palestinsk jude.
Namnet Palestina är känt för hela detta område öster om Medelhavet sedan Herodotos under 400-talet före Kristus. Det är i detta område Jesus är född. Det är ungefär som att säga att en lundabo är född i Skandinavien, vilket torde vara sant oavsett att nationsgränserna genom historien skiftat. Hadrianus benämning av det mycket mindre Judéen som Palestina kommer långt senare som JJ mycket riktigt påpekar. Att Judéen aldrig historiskt har kallats för Israel torde också vara väl känt, varför JJ:s påstående att Jesus föddes i landet Israel är tveksamt ur denna synvinkel.
Det historiska Palestina är alltså äldre än från Jesu tid. Palestina som benämning av denna del av världen är konventionellt språkbruk inom historieforskning, vilket även katalogen till utställningen Juden Jesus illustrerar.
Min huvudpoäng var och är dock att även om det finns historiska beröringspunkter så är det anakronistiskt att förlägga moderna politiska konflikter tvåtusen år tillbaka. Det är folkrätten och dess resolution 181 som är legitimitet för både ett modernt Israel och ett modernt Palestina i vardande.
Anna Karin Hammar
LÄGG TILL NY KOMMENTAR