Hör ropen från Betlehem!

Fredagen den 14 november 2025 etableras dokumentet ”Kairos Palestine II: Sanningens ögonblick” vid Bethlehem Bible Collage. En mångfald av olika palestinska kyrkofamiljer finns på plats. Vi är 15 personer från Sverige tillsammans med 200 människor från 15 olika länder som deltar i mötet. 

Många i vår grupp har arbetat på Västbanken i olika projekt. En del har varit följeslagare i EAPPI, Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel som skapades av Kyrkornas Världsråd 2002 på uppmaning av lokala kyrkoledare. Göran Rask, Mellanöstern sekreterare på kyrkokansliet, var den som drev frågan med Kyrkornas Världsråd och lyckades få med Sverige i detta ekumeniska samarbete. 

Vi har alltså drygt 400 människor på hemmaplan som kan vittna om de ständiga övergreppen palestinierna utsätts för, såväl muslimer som kristna.

Vid Kyrkornas världsråds möte i Karlsruhe 2022 deltog jag i seminariet med den palestinska kyrkan i det heliga landet och Jordanien. En mening har etsats sig fast i mitt minne från detta seminarium. Yttrandet kom från dåvarande kyrkoherden i Betlehem, Munther Isaac (numera kyrkoherde i Ramallah) som avslutar sitt föredrag med orden: ”This is our last chance!” 

Han vill att vi ska förstå att de kristna är på väg att utplånas i det heliga landet, cirka 1 procent finns kvar. I Gaza under 1 procent och på Västbanken något flera.

När Kairos Palestine I presenterades 2009 var ledordet ”ockupation” och dess konsekvenser för ett folk som sedan Nakba 1948 i många sammanhang befinner sig i ett dualt rättssystem. Med andra ord: två grannar, en israel står under civil lag och en palestinier står under militär lag. Denna verklighet mötte oss vid vårt besök i Östra Jerusalem och på Västbanken.

I det nya dokumentet adresserar de palestinska kyrkoledarna alla kristna runtom i vår värld att höra deras rop om solidaritet och rättvisa. Framför allt att vi nämner saker vid dess rätta namn om ett pågående folkmord i Gaza. Ett folkmord som också utvecklas på Västbanken. I skrivande stund (15 mars) nås jag av nyheten att ett palestinskt par med fyra barn skjuts i huvudet av israeliska soldater i staden Tammun på norra Västbanken. De är på väg hem i sin bil, föräldrarna samt två av barnen dödas, två barn överlever. Detta är ingen engångshändelse utan dödandet av palestinier och bosättarnas framfart på Västbanken eskalerar i hög takt.

Ett stort problem i vår kyrka och vårt samhälle är att många inte kan skilja mellan antisemitism och sionism. Sionismen är en politisk ideologi som bygger på ett folks suveränitet, en etnisk hegemoni. Den israeliska regeringen omfattas av denna politiska ideologi som därmed leder till etnisk rensning i Gaza och på Västbanken. Sionism och judendom är således två helt olika riktningar! Ett problem som dokumentet Kairos II tar upp är den utbredda kristna sionismen som i grunden medverkar till synen på Israel som en apartheidstat. Däremot är antisemitismen ett mörkt arv i kyrkans historia och något som vi ständigt måste vara observanta på närhelst den dyker upp.

Många av våra judiska systrar och bröder i Israel är i opposition mot sin regering, inte minst de unga kvinnor och män som vägrar militärtjänst. De framträder offentligt med sin vägran, (”Mesarvot” rörelsen) och är fullt medvetna om att deras handlingar leder till fängelsedomar. Deras motiv är att de inte vill bidra till Israels folkmord.

Vi var några ur vår grupp som följde med ”Rabbis for Human Rights” RHR, rabbiner och rabbinstuderande, en organisation som stöder framför allt de palestinska bönderna i samband med olivskörden. Bönderna ges inte tillträde till sin mark och därmed inte till sin främsta inkomstkälla: oliverna! Efter två timmars olivplockning i en liten by på norra Västbanken dyker israeliska soldater upp med sina maskingevär. På ett ögonblick är marken förvandlad till ett militärt säkerhetsområde och vi tvingas ge oss i väg om vi inte vill bli arresterade. Dessa trakasserier pågår dagligen.

Låt oss lyssna till ropen från Betlehem!

Låt oss uttrycka vår solidaritet med ett lidande folk som är utsatt för folkmord!

Kerstin Wimmer,

präst i Svenska kyrkan, teologie doktor