Kyrkohandboken

Rensa upp i det som inte gått rätt till

REPLIK. Diskussionen som handlar om hur kyrkohandboken tagits fram kommer att fortsätta. Och ärkebiskopen bär ett stort ansvar för att den skickats ut trots att det innebär en upphovsrättlig kränkning och ett medvetet lagbrott, menar debattör Gustav Natt och Dag.

Iva-Katharina Kummer och Sara Ericsson skall ha all heder för att de uttrycker sin positiva inställning till kyrkohandboken. Om det är sant att denna handbok är efterlängtad ute i landet är det märkligt att så få har gett uttryck för det. Artikeln hade gärna dock gärna fått komma in på skälen till att kyrkohandboken skulle vara bra.

Jag minns ett föredrag jag hörde i kyrkans ungdom för många år sedan. Föreläsaren, som nog hörde till de mer inbitna kreationisterna, redogjorde för den matematiska sannolikheten att den värld vi lever i skulle ha kommit till av en slump. Det var, om jag minns rätt, ungefär lika sannolikt som att en stormvind drog fram över en soptipp och allt skräp blåste samman till en fullt fungerande jumbojet.

Minnet väcks till liv när jag tänker på kyrkohandboksprocessen. Nu menar kyrkoledningen att handboken som genom ett trollslag skulle ha sammanfogats till ”högsta kvalitet i såväl text som musik” trots att processen enligt professionell utvärdering varit en enda röra.

Jag delar Ericssons och Kummers mening att en ny kyrkohandbok kan bidra till många goda samtal om teologi och liturgi. Men på en annan punkt menar jag att de har fel. Ärkebiskopens bär ett stort ansvar för att kyrkohandboken inte har kunnat bli så bra som hon utlovade i citatet ovan. Hon bär också ett stort ansvar för att den nu skickas ut trots att det innebär en upphovsrättslig kränkning, ja ett medvetet lagbrott. Det är måhända tecken på mod och målmedvetenhet men det är inte sturska ledare vi behöver utan sådana som kan vara goda kristna exempel.

Den diskussion som handlar om hur kyrkohandboken tagits fram kommer att fortsätta. Handlingar som tidigare varit internt arbetsmaterial är nu öppna för vem som helst att begära ut och i minnesanteckningar kan man till exempel följa hur expertgruppen passiviserades i och med den nya organisationen 2010 med stora konsekvenser för den liturgiska musiken som följd. Detta är en utvärdering som såväl kyrkoledning som kyrkoherdar bör välkomna eftersom den vill kyrkans bästa. Till detta hör att rensa upp i det som inte gått rätt till.

Mer inom samma ämne
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken
Kyrkohandboken