Med det aviserade erkännandet av Palestina i regeringsförklaringen återfaller socialdemokratin till den tradition av plakatpolitik som kännetecknade svensk utrikespolitik när den var som sämst, under Olof Palmes och Sten Anderssons era.
Många tycker detta är bra: aktivister av varjehanda vänsterkulörer, miljöpartister och kommunister – kort och gott de flesta av dem som alltid agerat med undfallenhet mot förtryck och gangsterregimer eller som inte kan skilja på demokrati och diktatur. Och så Svenska kyrkan, förstås.
Svenska kyrkans talesperson Erik Lysén anser i en kommentar på Svenska kyrkans hemsida och i Kyrkans Tidning att ett erkännande för oss närmare en tvåstatslösning och att det kan få fart på fredsprocessen.
Konstigt, för så här långt har händelseutvecklingen gått precis i motsatt riktning sedan statsministern släppte planerna på ett erkännande i regeringsdeklarationen. Israel har reagerat kraftigt och snarare fjärmat sig från processen än närmat sig den.
För egentligen är kravet ett utslag av den sortens plakatpolitik som Svenska kyrkans företrädare i dag har gjort till sin: en vänsteraktivism som ser världen med marxistiska glasögon i form av förtryckta och förtryckare, alldeles oavsett om dem som de uppfattar som förtryckta är fascister eller inte.
I Erik Lyséns kommentar nämns inte fascisterna i Hamas med ett enda ord. Däremot nämns bosättningarna. Dessa är lätta att fördöma, då de utgör en idiotisk politik för fred. Men när analysen kräver lite mer blir det tyst från Svenska kyrkans internationella chef.
Det var Hamas som startade och orsakade den senaste Gaza-konflikten i somras. Om det är det tyst.
Israel lämnade Gaza-remsan 2005 och avvecklade bosättningarna där och sedan dess har Gaza varit ”judefritt”, helt enligt Hamas önskemål. Om det är det tyst.
Mellanöstern blöder. Kristna slaktas i regionen medan Israel är det enda land där människor med olika religioner lever i fred med varandra. Om det är det tyst.
Hamas mål är at utplåna Israel alldeles oavsett om Israel stoppar bosättningarna eller ej. Om det är det också tyst. Och så vidare.
Det regeringen nu gör är något oerhört. Som första EU-land planerar man att erkänna en stat som inte finns, en stat som har en dysfunktionell regering, en stat som inte har kontroll över sitt territorium och en stat som till hälften styrs av en terrororganisation.
Ett erkännande är ett incitament i en fredsförhandling och ett kvitto på ett fredsavtal. Nu tar regeringen bort detta och Svenska kyrkan pratar om att få fart på fredsprocessen. Det är inte bara en slapp analys. Det är ren dumhet.
Ulf Öfverberg
ordförande Samfundet Sverige-Israel, Stockholm
LÄGG TILL NY KOMMENTAR