Vår tids spärrvakter vill ha besked

Lena Andersson är en av vår tids spärrvakter som vill ha besked. --Jag söker svar men Gud viker undan, ständigt. Jag får inte veta vem Gud är, skriver Per Wahlström, kontraktsprost och kyrkoherde i Engelbrekts församling i Stockholm.

”Var har det varits? Det är spärrvakten som frågar. Han som möter den lilla förvirrade skaran i tunnelbanan. Werner Aspenström skildrar mötet i dikten Sekteristerna (ut diktsamlingen Inre, Alb.Bonniers förl. 1946). Spärrvakten sneglar på de osannolika bergsklättrarskorna och frustreras av att skaran inte kan bestämma sig; inte kan förklara sig. ”De hade stått på ett berg, omslutna av det som är närvaro och inte ett samtalsämne”, skriver Aspenström. Och spärrvakten börjar tröttna på de veliga typerna. Dikten tillkom redan på 60-talet. En tid då medvetandegraden skulle vara på godkänd nivå; den politiska analysen distinkt och färdriktningen utstakad med stationer precist angivna på den anbefallda färdvägen. Spärrvakter fanns det gått om. De som krävde besked. ”Ska det åkas eller ska det stannas” frågade Aspenströms spärrvakt – och många med honom.

 

Också vår tids spärrvakter vill ha besked; de som sitter vakt mot flummigheten och de oklara argumenten. Lena Andersson hör till dem som vill veta. ”Med Gud in i tankelättjan” heter hennes kolumn i Dagens Nyheter den 19/10 och hon kräver av kyrkans företrädare att de ska definiera sina begrepp och systematisera sina utsagor. Hon vill veta vad ”man ska ha de substanslösa påståendena till och hur de kan analyseras.” Jag tror att Lena Andersson menar att kyrkan sviker och med sin dunbolsterteologi önskar sätta punkt för debatten om trovärdighet och relevans. Vi har en dunbolsterdiskurs, menar hon och vill glida undan ”för att slippa diskutera det ohållbara.” Var har det varits? Ska det åkas eller stannas? Lena Andersson vill, liksom spärrvakten ha besked.

 

Här kommer då ett försök till svar. Ett svar som mognat efter fem års universitetsstudier, trettiosju års daglig verksamhet som teolog, förkunnare och själasörjare och som slipats av eget sökande, tvivel och längtan efter visshet. Svaret är: Har inte en susning! Jag kan helt enkelt inte leverera och den Gud jag så gärna vill leva med ska veta att jag skulle vilja kunna leverera. Jag vill så gärna kunna redovisa och argumentera för var jag befinner mig och vart jag ska. Jag kan inte konkretisera, såsom Lena Andersson vill, och mitt kritiska förnuft har ingenting att anföra i sak. Också jag förfäras stundom inför den kristna offertankens blodiga väg mellan Gud och människor och inte heller jag kan frigöra mig från jungfrufödselns orimlighet och misstanken om den dåtida teologin för försök att höja statusen hos den Jesus man satt sitt hopp till. Också jag kan se kvardröjande reminiscenser av kyrkans maktmissbruk och frustreras av hierarkiska filters broms av den fria tankens flöde och initiativ. Genom att vara kyrkoherde och därutöver kontraktsprost är jag också själv en del av det väldiga provisorium som är kyrkan, den svenska och den världsvida. Ett provisorium infekterat av repressivitet och ett maktanspråk som inte har sitt grund i ett – äntligen - sekulariserat samhälle.

 

Och frågan – som kan vara berättigad - inställer sig: hur tänker jag nu utifrån allt detta? Vart är jag på väg? Varför framhärdar jag vid tunnelbanespärren, att jag vill åka fast jag inte vet vart? Och jag svarar: Vet inte! Inte en susning!

Jag står likt Lena Anderssons egen romanfigur Ester och längtar nedanför det fönster som inte tillhör hennes åtrådda Hugo Rask men som är just min kulturs och den lutherska trons yta in mot Gud. Jag söker svar men Gud – liksom Hugo – viker undan, ständigt. Jag får inte veta vem Gud är. Och inte hur och varför och inte vart jag ska.

 

Och ändå! Ändå inträffar det att jag omsluts, bärs, sänds på resa av den Gud som ställer mig velande framför spärrvakter som vill besked. Ändå händer det att jag, som aldrig tagit ett medvetet steg mot Gud, med Thomas Tranströmers ord av misstag öppnar fel dörr och skymtar Den oidentifierade. ”Som fanns den en obeaktad tredje sida på våra nötta grammofonskivor,” skriver Aspenström i sin dikt. Ibland försöker jag och andra berätta vad vi erfarit. Att vi inte lyckas ”får inte skyllas på vakter och spärrvakter bara” skriver han.

 

Så också jag.

 

Per Wahlström

Kontraktsprost och kyrkoherde i Engelbrekts församling

 

 

 

 

  • 16 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • medlem

    Det handlar väl inte om att "spärrvakter" (för övrigt ännu ett nedlåtande epitet som den kyrkliga eliten slänger sig med) vill ha besked, det handlar om att Svenska kyrkans präster och biskopar inför Gud har lovat att predika evangelium. Att då komma och påstå att man inte vet duger knappast, inte ens om man skriver så fint som ovan. Muhammed och Jesus ger inte samma bild av Gud, det vet ni och det borde ni säga rakt ut.
    Jesus viker inte undan, han sticker ut!

  • En anonym en

    medlem: "Muhammed och Jesus ger inte samma bild av Gud, det vet ni och det borde ni säga rakt ut." Barn vet iaf när de sjunger vid jul "...vår Frälsare och Gud."
    medlem: "Jesus viker inte undan, han sticker ut!" Bra sagt! Kan inte någon konstnär göra en affisch/konstverk av det här? Papperet kan vikas under/bakom Jesus men Jesus sticker ut ur det på något sätt...Eller som en fjädergubbe som alltid ställer sig upprätt.
    Lena Andersson är en mycket intelligent kvinna. Och en praktisk vitduk för alla skenheliga blissninnies att projicera sitt eget Jesushat på. Undrar om Lena Andersson någonsin har provat Zen-meditation. Det kunde vara en väg för henne att nå det som är bortom det verbala...
    Per Wahlström: "Också jag förfäras stundom inför den kristna offertankens blodiga väg mellan Gud och människor.." Så du gör det. Mycket intressant! Problemet har ju en lösning...

  • Jacob Hjort

    Stockholmskyrkoherdarna vet att ge svar och det tycks eka tomt i hela mälardalen. Tråkigt när det finns så mycket att få.

  • olov sandegard

    Tack Per för en fin och mycket tänkvärd betraktelse! Utan öppenhet för Mysteriet blir religionen en ond och dödande ideologi. Det har vi sett många skrämmande exempel på genom historien och det ser vi runt omkring oss också idag, inte bara i Mellersta Östern och Nordafrika. Det är inte de som "inte vet" som bränner häxor. Det är dom tvärsäkra!

  • Ulf Gustafsson

    Tack för en öppen och saklig kommentar till Lena Anderssons text. Den första jag sett. Att vara tydlig med vad man inte vet är en dygd god som någon.

  • Staffan Alveteg

    Halleluja!

  • Namn

    "[...] inte heller jag kan frigöra mig från jungfrufödselns orimlighet och misstanken om den dåtida teologin för försök att höja statusen hos den Jesus man satt sitt hopp till."

    Jungfrufödseln är orimlig och, misstänker Per, ett försök att höja statusen på Jesus.

    Jag blir nyfiken på hur du resonerar Per, när du leder din församling i den apostoliska trosbekännelsen? "[...] född av jungfru Maria [...]?

    Ska det vara så svårt att ha ledare i Svenska kyrkan som tror på det mera elementära i dess egen lära (i.e. sådant som man för sjuttonhundra år sedan fann nödvändigt att fixera i en läroformel)? Vad är det här för något? Det är inte trovärdigt!

  • GE

    Ännu ett relativiserande och dekonstruerande försök till försvar för den neo-gnosticism som numera är läran i det samfund som kallar sig Svenska kyrkan! Med herdar som Wahlström och Blix är det föga förvånande att Svky slagit in på en ökenvandring!

  • lekman

    kyrkan är full av neognostiker,frimurare,newage och akademisk distans, hur skall detta kunna leda den troende mot en förening med Gud?Hur skall någon kunna få en skymt av Guds rygg? kyrkan måste rekonstrueras med hjälp av kyrkofäderna och de Ekumeniska koncilierna, detta är kyrkans enda räddning, bort från Egyptens land. Hur skall vi kunna sjunga Herrens sång i ett främmande land?

  • GSn

    Varför har det blivit mera rumsrent och anser "finare" i vissa prästkretsar att INTE veta hur man finner Gud än att ha tro att som NT:s Filippos enkelt säga "Kom och se!" Prästerna i fråga sviker både sin Herre och de sökande människor som de är satta att leda (rätt).

  • Sidor