Vem lyssnar på dem som lämnat kyrkan som arbetsplats?

Matilda Nyman präst och författare

Foto: Marcus Gustafsson och privat

I stället för att rekrytera nya medarbetare, borde vi lägga tid på att ta reda på vad som fått redan utbildade människor att lämna den. De har viktiga kunskaper och erfarenheter som vi kan lära oss av. Och det skulle vara snabbare, billigare och mänskligare än att rekrytera nya.

Det pratas mycket om rekrytering. Det är både snabbare, billigare och mänskligare att försöka få tillbaka dem som redan är utbildade.

Att vi behöver säkra kompetensförsörjningen av kyrkoarbetare, är vi nog alla överens om. Jag vill också lägga till ett annat perspektiv:

Vad gör vi för att se till att de som redan är utbildade är kvar i tjänst?

Nyligen kom en rapport från fackförbundet Vision som visar att kyrkan som arbetsplats har högre andel kränkningar och mobbning än andra arbetsplatser. Det är tidigare känt att kyrkan ligger i topp också när det gäller andelen utköpta medarbetare och andelen sjukskrivna, särskilt för ångest och utmattning. Jag är nyfiken: hur kommer det sig, i en organisation vars honnörsord är försoning och medmänsklighet? 

Till det kommer också att redan utbildade gör annat än att jobba i kyrkan, och istället kör buss, blir lokförare eller startar eget. Vad får dem att fatta det beslutet?

Nuförtiden verkar det som att Gud kallar människor som ofta redan har en yrkesutbildning och ett antal år i arbetslivet. Det är människor som kommer in med andra ögon och erfarenheter än 25-åringar. Jag hör om människor i den här gruppen som är chockade över kyrkan som arbetsplats. Vad är det de ser när de jämför kyrkan med sina tidigare arbetsplatser?

Präst- och diakonutbildningen är en dyr investering för kyrkan som organisation. Varje enskild student gör också en stor investering, räknat både i tid och pengar, och särskilt för dem som det blir en andra utbildning mitt i livet. Och ändå: efter den här investeringen hör jag om människor som överväger att sluta ganska omgående. Vad kan vi lära oss av dem?

Ja, kyrkan har stora utmaningar med kompetensförsörjningen. Vi skulle kunna lösa det genom att att rekrytera många nya kyrkoarbetare. Ett snabbare, billigare och mänskligare sätt skulle kunna vara att satsa på dem som redan är utbildade. 

Kanske kan en idé vara att stiften eller nationell nivå intervjuar alla i yrkesverksam ålder som är kyrkligt utbildade men inte i kyrkllig tjänst. Vad kan de berätta? Om vad som gjorde dem sjuka, eller fick dem att lämna kyrkan av andra skäl. Om kyrkan vill fråga, kan här finnas viktig feedback på vad som går att lära och korrigera. Det kan vara en klok investering att låta en organisations- eller ledarskapskonsult och någon i vigningstjänsten att undersöka saken. 

Kanske kan människor som en gång vigts eller utbildats hitta tillbaka om förutsättningarna är annorlunda. Och kanske kan fler av de som nu rekryteras stanna längre i yrket. Det vore en nåd att stilla bedja om.

Matilda Nyman, präst och författare

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Anna igen
@orsaker absolut delande, men vissa saker hör till vigning och utbildning. Det är säkert olika i landet, men en präst ska inte behöva be om lov från diakoner, pedagoger och musiker att få göra det som handboken anvisar och vigningen bestämmer. Så illa är det på sina ställen. Mycket svårt att komma åt. Det handlar inte om sura präster som förlorar privilegier utan om att det blivit fult att vilja få göra det en är utbildad för. Tydligare än så kan jag inte vara här. De konkreta exemplen kan inte ges i en debatt som denna.
Arbetsmiljön
Är inte imponerad av SvK som arbetsgivare, under mina år har jag stött på mobbning, undermålig handledning, hot, passiv aggressivitet och destruktivt ledarskap. Har fått insikt varför SvK har så dåliga siffror gällande t ex sjukskrivningar. Tystnadskultur och destruktivt ledarskap går hand i hand. Hur ska vi vara relevanta för människor när vi själva kan inte behandla kollegor som vi själva vill bli behandlade. Och tar man dessutom sitt arbete på allvar då betraktas man som högkyrklig och suspekt.
Orsaker och möjligheter
@Anna igen Det låter ledsamt. Om man tar det på en generell nivå, varför tror du att det blivit så och vad kan vi göra åt det? Hur kan vi förebygga på ett bra sätt? Vad har de församlingar där arbetet fungerar bra, som saknas i församlingar där det inte fungerar?
Maria
Det finns oerhört mkt under denna sten, som orsakat många, många mycket helt smärta. Det sätt varpå allt för många präster i ledande ställning ÄN idag tar hand om sin chefsroll, är en stor och allvarlig orsak till sjukskrivningar hos personal samt att personal slutar. Det verkar i en del fall finnas en stark och lite hyllad övertro på prästvigningens gudomliga verkan, som gör att prästchefer tror att de kan agera utan proffessionalitet? Den kränkande särbehandling som mkt subtilt kan finnas i kombination med ignorering, nedtystande, hot, diskriminering, isolering, ljugande och bortförklaringar, icke-närvaro, visionslöshet, stress, dolda agendor och kompis-rekryteringar på hög nivå samt fejkade skyddsrondsprotokoll gör att den sunda, goda arbetsmiljö som man är skyldig att se till ska finnas, inte kan leva och växa på ett sunt sätt. Det krävs HELT andra kvaliteter hos prästchefer för att vi som är unga ska vilja gå in i denna typ av arbetsplatser. Det är mkt tacknämligt att KT lyfter på denna sten, för den är bedrövligt sorglig och icke-värdig någon enda arbetsplatd.
På väg bort
Håller med dig Matilda, själv lämnar jag min komministertjänst och går till skolans värld, men ingen på stiftet har frågat mig varför. Bara beklagat.
Orsaker och möjligheter
Väldigt ledsamt att så många yrkeskategorier verkar ha negativa erfarenheter. Vad kan vi göra åt det? Om du som skrivit vänder på det och beskriver vad du ser för lösningar, vad är viktigt då? Vilka olika faktorer är det som påverkar, och hur kan vi förebygga på bra sätt?
Präst
Min kallelse kom redan som barn och tyvärr var jag bara ung tonåring då jag insåg att den kyrkliga arbetsmiljön hade mycket att ifrågasätta . Detta gjorde också att jag flera gånger övervägde om jag ville utsätta mig för det jag såg och hörde om. Tyvärr har jag under yrkesverksamma år arbetat under flera kyrkoherdar och förtroendevalda som haft mycket att lära om arbetsmiljö och om att värna sina anställda. Jag har upplevt maktspel, utfrysning och mobbing. Jag har övervägt att arbeta i kassan på ICA. Så ja jag tror att vi behöver större översyn i våra församlingar samt höja kompetens på chefer och förtroendevalda. Jag vet också att jag inte är ensam bland kollegor att ha övervägt ICA.
RF
Bra skrivet. Som lekman engagerad i kyrkan har jag förfärats över hur medarbetare behandlas. I hemförsamlingen har flera präster sagt upp sig och en musiker tvingats bort, med påföljd att två hela kyrkokörer också lämnat församlingen. Den dåliga arbetsmiljön måste åtgärdas, det duger inte att lappa och laga och tro att det ordnar sig med nya rekryteringar.
Erik
Detta eviga gnäll (mest i kommentarsfältet) om att SvK är en så usel arbetsplats. Där jag arbetat (flera församlingar/pastorat) under snart 30 år stannar de flesta anställda länge och erhåller ovanligt stor frihet i sin yrkesutövning. Just nu flyr mängder av kommunanställda till församlingar och pastorat - de kan sannerligen vittna om tuffare villkor! Att kyrkan lockar en större andel bräckliga individer med skeva föreställningar om vad ett yrkesliv faktiskt innebär samt en alltför stor portion självförverkligandekomplex - det är däremot ett bekymmer… Rekryteringen behöver överlag skärpas med sikte på kompetens och arbetsförmåga.
Gammal präst
I den församling jag tjänar för tillfället finns en liten grupp inom kyrkorådet som styr Allt. De har nu avverkat 6 kyrkoherdar på 8 år. De kh som inte anpassar sig och låter dem både styra och leda, blir mobbade, motarbetade och till slut utköpta. Arbetsmiljön för de anställda är bedrövlig och denna lilla grupp inom KR vägrar att lyssna till vad de anställda har att säga. Så en efter en ser sig nu om efter andra arbetet. Kompetenta, lojala och duktiga medarbetare som församlingen därmed förlorar- för vad?