Vem lyssnar på dem som lämnat kyrkan som arbetsplats?

Matilda Nyman präst och författare

Foto: Marcus Gustafsson och privat

I stället för att rekrytera nya medarbetare, borde vi lägga tid på att ta reda på vad som fått redan utbildade människor att lämna den. De har viktiga kunskaper och erfarenheter som vi kan lära oss av. Och det skulle vara snabbare, billigare och mänskligare än att rekrytera nya.

Det pratas mycket om rekrytering. Det är både snabbare, billigare och mänskligare att försöka få tillbaka dem som redan är utbildade.

Att vi behöver säkra kompetensförsörjningen av kyrkoarbetare, är vi nog alla överens om. Jag vill också lägga till ett annat perspektiv:

Vad gör vi för att se till att de som redan är utbildade är kvar i tjänst?

Nyligen kom en rapport från fackförbundet Vision som visar att kyrkan som arbetsplats har högre andel kränkningar och mobbning än andra arbetsplatser. Det är tidigare känt att kyrkan ligger i topp också när det gäller andelen utköpta medarbetare och andelen sjukskrivna, särskilt för ångest och utmattning. Jag är nyfiken: hur kommer det sig, i en organisation vars honnörsord är försoning och medmänsklighet? 

Till det kommer också att redan utbildade gör annat än att jobba i kyrkan, och istället kör buss, blir lokförare eller startar eget. Vad får dem att fatta det beslutet?

Nuförtiden verkar det som att Gud kallar människor som ofta redan har en yrkesutbildning och ett antal år i arbetslivet. Det är människor som kommer in med andra ögon och erfarenheter än 25-åringar. Jag hör om människor i den här gruppen som är chockade över kyrkan som arbetsplats. Vad är det de ser när de jämför kyrkan med sina tidigare arbetsplatser?

Präst- och diakonutbildningen är en dyr investering för kyrkan som organisation. Varje enskild student gör också en stor investering, räknat både i tid och pengar, och särskilt för dem som det blir en andra utbildning mitt i livet. Och ändå: efter den här investeringen hör jag om människor som överväger att sluta ganska omgående. Vad kan vi lära oss av dem?

Ja, kyrkan har stora utmaningar med kompetensförsörjningen. Vi skulle kunna lösa det genom att att rekrytera många nya kyrkoarbetare. Ett snabbare, billigare och mänskligare sätt skulle kunna vara att satsa på dem som redan är utbildade. 

Kanske kan en idé vara att stiften eller nationell nivå intervjuar alla i yrkesverksam ålder som är kyrkligt utbildade men inte i kyrkllig tjänst. Vad kan de berätta? Om vad som gjorde dem sjuka, eller fick dem att lämna kyrkan av andra skäl. Om kyrkan vill fråga, kan här finnas viktig feedback på vad som går att lära och korrigera. Det kan vara en klok investering att låta en organisations- eller ledarskapskonsult och någon i vigningstjänsten att undersöka saken. 

Kanske kan människor som en gång vigts eller utbildats hitta tillbaka om förutsättningarna är annorlunda. Och kanske kan fler av de som nu rekryteras stanna längre i yrket. Det vore en nåd att stilla bedja om.

Matilda Nyman, präst och författare

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Orsaker och möjligheter
Många viktiga tankar som kommer fram här, ur olika erfarenheter och perspektiv. Det finns verkligen en stor och bred "erfarenhetsbank" att lyssna in. Vi behöver lyssna förutsättningslöst på våra olika infallsvinklar och sedan dra slutsatser: Vad behöver varje medarbetare för att kunna göra ett bra jobb? Vad behöver ledningen, och vad behöver styrningen? Hur är det när det fungerar bra? Vad är det som saknas när det inte fungerar? Vilka möjligheter och hinder finns? Och inte minst: Hur gör vi för att våga ta tag i de här frågorna ordentligt? Hur kan vi skilja på sak och person, och göra något konstruktivt? *Hur kan vi förebygga? *Vad behöver vi förändra? *Vad kan vi fördjupa och utveckla?
Staffan Berg
Instämmer. Märkligt att den erfarenhetsåterföringen inte redan sker.
Mikael
Det som behövs är en namnlista här på KT för att se hur stort problemet med arbetsmiljön faktiskt är i Svenska kyrkan. Försäkringskassan publicerar många år i rad att yrkeskategorier i Svenska kyrkan toppar statistiken för sjukskrivningar, särskilt då stressrelaterad ohälsa. Arbetsmiljöverket måste skyndsamt och tydligt agera för att komma till rätta med kyrkoherdars agerande, för det är inte så vackert alla gånger. Och alla skyddsombud, de är ofta anställda i den församling de ska skydda, så den rollen blir ju oerhört svår att ha, vilket resulterar i att problem ej blir tagna på allvar på tidigt stadium. Dessutom - På MBL- möten på vissa håll, är ej kyrkoherdar/församlingsherdar ens närvarande på mötena, utan man skickar HR. Man undrar hur länge all denna underlåtenhet till att göra rätt ska fortgå? SKAO säger att man aldrig haft så fantastiska ledare som nu? Man längtar verkligen efter att få se det i verkligheten också!!
Orsaker och möjligheter
Det finns många bra ledare, som gör ett stort och gott jobb i de situationer de befinner sig i. Sedan finns det förstås de som inte gör det. Det är många faktorer som samverkar. Några olika perspektiv har kommit upp här. Vi behöver på allvar se ärligt och brett på hinder och möjligheter, och gå till botten med det som inte fungerar: *Hur kan vi förebygga? *Vad behöver vi förändra? *Vad kan vi fördjupa och utveckla?
Erik
Det finns goda ledare ( kyrkoherdar, församlingsherdar, diakoner) Som inte får göra sitt jobb som just ledare pga delar av kyrkoråd som i många år fått agera "småpåvar" och inte tolererar att bli fråntagna makten att du kunna styra och kontrollera den som för tillfället är kyrkoherde. Då nagelfar denna lilla grupp inom kyrkorådet allt som sägs och görs, man söker fel och man ljuger för att på det viset bli av med en god ledare som inte låter sig påverkas av de som skriker högst i kyrkorådet. Det är djupt beklämmande att se hur detta får fortgå och hur det tär på församlingens medarbetare som gör ett fantastiskt gott arbete i en arbetsmiljö som hela tiden undermineras av denna grupp i kyrkorådet. Så visst finns det ledare som inte fungerar väl, men det finns minst lika många fritidspolitiker i kyrkoråd som förstör för både arbetslag och församlingsbor i sin strävan att behålla sin makt
Adam W
Detta visar ju tydligt hur oerhört svårhanterlig den dubbla ansvarslinjen är. Den är så bräcklig i sin konstruktion att det är mer eller mindre ett Herrans under att det öht fungerar någonstans... Kyrkoherdens roll är oerhört komplicerad. Man behöver absolut i första hand vara en socialt kompetent person med både IQ och EQ samt vara såväl en god talare samt skribent. Sedan är det fullständigt essentiellt att man är hängiven i sitt arbete i att ha god & varm omsorg om sin personal, och ha förmågan att leda, driva på samt bromsa och backa hem när det behövs. Självkfallet behövs mycket mer än så, men för arbetslagen är detta otroligt viktiga egenskaper att ha hos sin chef för att välfungerande arbetsmiljö ska kunna leva. Sådana ledare är en n0d att stilla bedja om samt aktivt arbeta med att kultivera!!
Fredrik Nord
Endera är man kristen eller så är man muslim. Svenska kyrkan har aldrig efter 1950-talet tagit det västerländska samhället i försvar för frihet och demokrati. Istället lät man sig förledas av DDR kommunismen, Cuba o s v. Feghet att försvara våra kristna lutherska rötter har satt kyrkan i förfall.
NN
Bra debatt inlägg! Och nu med präst- och diakonbrist blir frågan är viktig och relevant på ett nytt sätt. Varför undrar inte stiftens rekryteringsadjunkter över varför kompetenta medarbetare slutar? Präster skolar om sig till psykoterapeuter, diakoner till kuratorer t ex och samtidigt anställs annan personal utan varken kyrklig utbildning och erfarenhet. Mobbning och utfrysning av kunnig personal med erfarenhet sker utan att stiften reagerar med stöd varken åt drabbade eller åt passiva/handfallna lednings- och/eller styrningsfunktioner. Mörkertalet är stort och tystas gemensamt ned för att undvika mediala skandaler. De som drabbas vill inte heller berätta pga den skam utsatthet/utbrändhet/utfrysning skapar.
Fortfarande anställd
Tack för en jättebra artikel! Ett av kyrkans stora problem är att man som t.ex. präst ofta med automatik bli chef trots att det inte är något man traktar efter, eller ser fram mot att jobba som. Jag upplever att bristen på bra ledarskap och professionalism är stor, speciellt i frågor som kanske inte direkt rör det religionsutövande som kanske låg till grund för det vägval man gjort. Själv stortrivs jag och ser vilka fantastiska insatser man kan göra, så vi som jobbar inom kyrkan får ta vårt ansvar och verka för förändring.
Självreflexiviteten
Kunde det inte vara en uppgift för KT att undersöka och gräva i? Bland det som förbryllat mig genom åren är misstänkllggörandet av den andre och bristen på ödmjukhet inför kompetens större än den egna. Avundsjuka kan få härja fritt i en arbetsgrupp. Narcissism inte bara accepteras utan också bejakas. Trots att människor som kommer till Svk i allmänhet verkar ha en god erfarenhet av den, är jag inte stolt att jobba i kyrkan. Kanske för att självreflexiviteten generellt bland kyrkans anställda verkar vara för låg.