Vem lyssnar på dem som lämnat kyrkan som arbetsplats?

Matilda Nyman präst och författare

Foto: Marcus Gustafsson och privat

I stället för att rekrytera nya medarbetare, borde vi lägga tid på att ta reda på vad som fått redan utbildade människor att lämna den. De har viktiga kunskaper och erfarenheter som vi kan lära oss av. Och det skulle vara snabbare, billigare och mänskligare än att rekrytera nya.

Det pratas mycket om rekrytering. Det är både snabbare, billigare och mänskligare att försöka få tillbaka dem som redan är utbildade.

Att vi behöver säkra kompetensförsörjningen av kyrkoarbetare, är vi nog alla överens om. Jag vill också lägga till ett annat perspektiv:

Vad gör vi för att se till att de som redan är utbildade är kvar i tjänst?

Nyligen kom en rapport från fackförbundet Vision som visar att kyrkan som arbetsplats har högre andel kränkningar och mobbning än andra arbetsplatser. Det är tidigare känt att kyrkan ligger i topp också när det gäller andelen utköpta medarbetare och andelen sjukskrivna, särskilt för ångest och utmattning. Jag är nyfiken: hur kommer det sig, i en organisation vars honnörsord är försoning och medmänsklighet? 

Till det kommer också att redan utbildade gör annat än att jobba i kyrkan, och istället kör buss, blir lokförare eller startar eget. Vad får dem att fatta det beslutet?

Nuförtiden verkar det som att Gud kallar människor som ofta redan har en yrkesutbildning och ett antal år i arbetslivet. Det är människor som kommer in med andra ögon och erfarenheter än 25-åringar. Jag hör om människor i den här gruppen som är chockade över kyrkan som arbetsplats. Vad är det de ser när de jämför kyrkan med sina tidigare arbetsplatser?

Präst- och diakonutbildningen är en dyr investering för kyrkan som organisation. Varje enskild student gör också en stor investering, räknat både i tid och pengar, och särskilt för dem som det blir en andra utbildning mitt i livet. Och ändå: efter den här investeringen hör jag om människor som överväger att sluta ganska omgående. Vad kan vi lära oss av dem?

Ja, kyrkan har stora utmaningar med kompetensförsörjningen. Vi skulle kunna lösa det genom att att rekrytera många nya kyrkoarbetare. Ett snabbare, billigare och mänskligare sätt skulle kunna vara att satsa på dem som redan är utbildade. 

Kanske kan en idé vara att stiften eller nationell nivå intervjuar alla i yrkesverksam ålder som är kyrkligt utbildade men inte i kyrkllig tjänst. Vad kan de berätta? Om vad som gjorde dem sjuka, eller fick dem att lämna kyrkan av andra skäl. Om kyrkan vill fråga, kan här finnas viktig feedback på vad som går att lära och korrigera. Det kan vara en klok investering att låta en organisations- eller ledarskapskonsult och någon i vigningstjänsten att undersöka saken. 

Kanske kan människor som en gång vigts eller utbildats hitta tillbaka om förutsättningarna är annorlunda. Och kanske kan fler av de som nu rekryteras stanna längre i yrket. Det vore en nåd att stilla bedja om.

Matilda Nyman, präst och författare

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Stig Strömbergsson
En tanketråd till: Kanske skulle man genom stiftet intervjua också den som slutar med pension. Emeriti kan ha många erfarenheter som kan komma kyrkan till godo - förutom att hoppa in som vikarier.
Tänkande
Kan det vara så att i jakten på att försöka få fler människor till kyrkorna och när trösklar sänks och allt ska förenklas och göras mer lättillgängligt så blir spetskompetensen hos personalen sedd som nåt vi helst undviker att ta vara på?
Ano Nym
Kyrkoherdens /arbetsledarens ledarskap har stor inverkan på övriga anställda. Chefens kyrkosyn, människosyn och ledarstil fortplantar sig i organisationen. Med New public management finns fler herdar som ser kyrkan som ”firman” där allt tänkande och beslut ska fattas högre upp i hierarkin och merparten av personalen ska arbeta på ett stereotypt sätt med minimalt behov av tillit, ansvar och variation eller utifrån fallenhet. Det blir viktigare med varumärket än med människorna. Där ryms knappast något av visionen av Guds rike som Jesus proklamerar. I ett landskap med många små församlingar i närområdet kan man söka jobb där det för tillfället finns gott ledarskap, men i glesbygd och storpastorat är den vägen stängd. Jag funderar på att åter söka församlingstjänst, efter några år med annan arbetsgivare. Att söka tjänst efter ledarskapets kvalitéer är en krånglig väg. Men så kan man behöva göra om man är mån om sin arbetsmiljö i vår kyrka. Det tycker jag känns sorgligt.
En fd anställd
”Bed för mig såsom jag ber för er”… Eller? Efter en längre tid som präst, bl a 9 år som arbetsledande komminister / församlingsherde, slutade jag för ett antal år att vara anställd av Svenska kyrkan. De hade SvKy investerat i allt från utbildning, pastorsadjunktsår, handledning, behörighetsgivande kyrkoherdeutbildning mm mm. Och jag hade mer än 25 år kvar till pension. Sedan dess är den enda kommunikation jag fått från stiftet är de automatiska utskicken och breven. De brukar avslutas med orden ”Bed för mig såsom jag ber för er”. Kan ibland undra hur intensiva dessa böner är. Om jag ber för någon och den personen försvinner så tänker jag att jag hör av mig. Men inte en enda gång har det kommit något samtal, brev, mail eller någon annan kontakt från vare sig biskop eller stift i stort (om man inte räknar med att det relativt ofta hör av sig församlingar och frågar om man vill söka tjänster vilket inte beror på stiftet). Däremot har jag haft kontakt med över 20 personer i vigningstjänst bara under senaste året som hört sig för angående hur det är att byta yrkesbana då de bär på samma tankar men inte ännu gjort verklighet av dem.
Gunnar V
Erik- Att döma och kalla andras synpunkter för "gnäll" i dessa frågor är en härskarteknik som är allt för vanlig, precis överallt. Det är förvånande att man ens kommer sig för att skriva den typen av dömande. Vad är det i dig som gör att du inte orkar lyssna med medkänsla? Att förringa människors upplevelser med argumentet att det är ännu värre på andra arbetsplatser? Va'?! Det hjälper ju icke någon någonstans väl?Ytterst är detta omedvetna? försök att frånta en annan människa rätten att tänka, känna och reflektera. Precis den typen av ett icke-öppet lyssnande är det som bl a gör att den tillitsfulla respekten mellan människor försvåras. Att du sedan kallar personal för bräckliga och inkompetenta gällande arbetsförmåga, är ännu ett dömande som kommer från ett håll där du kanske inte tagit hand om din egen bräcklighet.
Anna
@orsaker Dels okunskap om kyrkans ordningar, man kopplar ageranden som uttryck för en person och inte en ordning. Om en präst drar gränser för något som rör hens ansvarsområde, som ju står under tillsyn, kan det uppfattas som att det är just den prästen som är på ett visst sätt. Det finns inte så mycket reflektion kring vad en präst är, dvs både förvaltare av tradition och lära och förnyare inom ramen för vad som är rimligt. Det saknas reflekterad syn på våra olika uppdrag, hur vi tillsammans blir en bra helhet. Just prästen bär också på ett arv från överhöghetstiden. Instämmer med tidigare, att kalla uttrycken som kommer här för gnäll är ett ganska ruskigt grepp. Det har ju konstaterats också av Arbetsmiljöverket att det finns mycket att önska i kyrkans arbetsmiljöer.
diakon
Viktig fråga du skriver om! Jag har själv slutat arbeta som diakon och gått tillbaka till mitt tidigare arbete som psykolog. Jag blev utbränd efter fyra år som diakon, inte lyssnad på av ledningen då jag beskrev en fullkomligt ohållbar arbetssituation
Susanne
Känner igen mig i det som Ännu en präst skriver. SvK erbjuder alltför ofta dålig psykosocial arbetsmiljö. Ledning och styrning hålls inte isär. Kyrkoherdar köps ut, medan inkompetenta förtroendevalda inte går att rubba.
Daniel Steinwall. Tidigare anställd församlingspedagog
Ett mycket bra förslag. Ordna fokusgrupper i alla yrkeskategorier. Sedan tror jag att man valde fel väg när det gäller utbildningsvägar. Att minska kontakten med folkbildningsaktörer är inte ett sätt att bygga en växande part i civilsamhälle. Vi behöver mer av ”folkbildningsgener” i det vi gör och är! I synnerhet i nuläget
Erica
Jag är numera pensionär (församlingspedagog) efter 35 år i kyrkan. Det jag bedömer behövs är handledning av arbetsgrupperna, så att inte enskilda kan köra sina egna lopp.