En kyrka med starkare samhörighet över gränserna

Gemenskap. När nationalstaternas betydelse minskar borde det inspirera Svenska kyrkan till nästa ekumeniska landvinning – en gemensam europeisk evangelisk-luthersk och anglikansk kyrka med Borgågemenskapen som utgångspunkt.

Redan fem år innan han blev ärkebiskop inledde Nathan Söderblom samtal med Engelska kyrkan om en begränsad kyrkogemenskap, även om det sedan tog ytterligare 13 år innan ett avtal om full nattvardsgemenskap slutligen undertecknades 1922. Redan det första mötet förutsatte godkännande från respektive lands regering – så stor var själva grundfrågan. Det konstaterar Jonas Jonson i sin utmärkta biografi om Nathan Söderblom från förra året.

Ytterligare 70 år senare undertecknades Borgå-överenskommelsen, där de anglikanska kyrkorna i Storbritannien, Irland och på den Iberiska halvön samt de evangelisk-lutherska kyrkorna i de nordiska och baltiska länderna nu formar en kyrkogemenskap, där medlemmar och präster välkomnas fullt ut mellan kyrkorna.

Historieskrivningen är intressant för den situation, som vi befinner oss i i dag, där nationalstaternas betydelse minskar. Den globala marknaden är många gånger en starkare aktör än de enskilda stater, som påverkas av den, och allt fler frågor kräver beslut på överstatlig nivå, som EU.

Här finns det anledning att fråga sig om inte nationalkyrkorna också bör söka sig en starkare gemenskap över nationsgränserna. Skälen är inte nödvändigtvis desamma som för de enskilda staterna, utan handlar snarare om att nationalkyrkorna som konstruktion borde ses som en rest av gångna århundradens politiska realiteter. För kyrkan är snarare samhörigheten över nationsgränser det naturliga tillståndet och det skulle dessutom kunna minska risken för att nationalkyrkorna görs till en del av högerpopulistiska strävanden att stärka åtskillnader mellan människor.

För Svenska kyrkans del är Borgågemenskapen en naturlig startpunkt i en sådan vision. Men innan vi skulle kunna nå dit finns förstås hinder att undanröja. Förutom det mest självklara att alla i gemenskapen faktiskt ska vilja bilda en gemensam kyrka är frågan om de olika kyrkornas relation till respektive stat den mest uppenbara knäckfrågan, där exempelvis de danska och isländska kyrkorna alltjämt är statskyrkor utan någon förändring i sikte. En tänkbar lösning är i så fall den typ av konkordat som Katolska kyrkan har med olika länder, som exempelvis Polen.

Men också frågan om samkönade äktenskap, som skapat spänningar mellan Lettiska och Svenska kyrkan hör till de ämnen som behöver diskuteras vidare. I en gemensam kyrka kommer sannolikt den här sortens frågor att fortsätta orsaka konflikter mellan mer progressiva och mer konservativa krafter och det kan förstås minska lusten från båda håll att fortsätta närmandet.

Svenska kyrkan har ett starkt ekumeniskt arv genom Nathan Söderbloms framsynthet. Att måla upp en vision om nästa steg i den gemenskapen skulle ligga helt i linje med den.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.