• Viktigt vägval. Det är dags att ta kommandot över framtiden för den svenska folkkyrkan för den kommer helt säkert att se annorlunda ut om tio år än vad den gör i dag. Fotomontage: Lars Rindeskog

Folkkyrkan vid ett vägskäl

Text: Barbro Matzols

Folkkyrkornas kris är en teologisk kris. Det är en kris som bara kan mötas med teologiskt arbete.

Kyrkor till salu. En diakonitjänst dras in för att rädda församlingens ekonomi. Tumskruvarna dras sakta med säkert åt inom Svenska kyrkan. Och mer av den varan är tyvärr att vänta.
Samtidigt utmanas kyrkan av vikande medlemstal. Strategin är att berätta för den som tänker lämna kyrkan vad man får för sina pengar, att det kan vara värt att stanna kvar som medlem även om personlig tro inte finns. Patrik Hagman, teolog och forskare vid den teologiska fakulteten vid Åbo akademi, menar att detta är ett slags köpslåendets teologi som ”uppstår i ett vakuum, i frånvaro av en mera robust teologi om kyrkan”. Man köper ett medlemskap. Men vad får konsumenten? Är det ett sätt att leva? En tro? Frälsning? Förlåtelse för synder?

Frågorna är spetsiga och Patrik Hagman ställer dem i sin bok Efter folkkyrkan – en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället, som greppar de lutherska folkkyrkornas situation i Finland och Sverige och söker en väg framåt. Han menar att den traditionella nordiska folkkyrkotanken håller på att pressas till bristningsgränsen. ”Kyrkan lever som om den fortfarande levde i ett kristet samhälle och den stadiga nedgång i medlemsantal som har pågått nu i flera decennier bara var en tillfällig svacka”.

Huvudtesen är därför att folkkyrkornas kris är en teologisk kris. Medicinen han ordinerar, stavas teologiskt arbete. Och då räcker det inte med enbart kyrko­sociologiska och organisationsteoretiska perspektiv. Teologin måste tillbaka på banan. Äntligen!
Men det innebär också att folkkyrkorna måste brottas med knepiga balansgångar. Att inte stänga någon ute eller vara exkluderande har varit och är honnörsord i de nordiska folkkyrkorna. Ingen kan veta vad som försiggår i en människas hjärta och därför har låga trösklar och generösa gränser varit det som gällt. Men utvecklingen har gått vidare, hävdar Hagman, och denna syn är svår att upprätthålla för framtiden. En orsak är den polarisering som råder i synen på religion och att religionskritiska röster blir allt fler liksom att ateismen växer. Frågan om öppenhet och låga trösklar måste därför brytas mot frågan om kyrkans identitet som kristen kyrka. Samt den besvärliga och komplexa frågan om vem som egentligen är kristen.

En glödhet potatis och bäddat för teologisk strid. För hur ska man mäta och väga vem som är kristen och vem som inte är det?  Och hur ska kyrkan undvika att komma i konflikt med sitt uppdrag att ”inbjuda människor till gemenskap med nådens Gud”?
Frågorna är allvarliga. Men Hagman har en lösning. Kyrkorna måste först göra upp med den lutherska tvåregementsläran som hindrar kreativt tänkande kring kyrkans identitet och relationen till samhället och staten. Den starka åtskillnaden mellan anställda och icke anställda medlemmar i kyrkan måste också ifrågasättas. Kristna handlingar, kristet liv, gudstjänst och kyrkan som en kontrastgemenskap är framtids­modellen. ”Om kyrkan satsar på centralisering och stora enheter uttrycker det en teologi som nedvärderar den konkreta kroppsliga gemenskap som alltid är lokalt förankrad”, menar Hagman som hellre ser att kyrkan bygger mindre församlingar, har fler mindre stift och tillåter större variation dem emellan. Tankar som förvisso är långt borta från dagens svenska storpastorat och superherdar. Dessutom är det dags för folkkyrkorna att ”ge upp den illusion om kontroll som insamlandet av statistik och tung byråkrati innebär”.

Hårda puckar. Men vi har tidigare på ledarplats föreslagit att Svenska kyrkan borde tillsätta en egen framtidskommission. Ärkebiskop Anders Wejryd har reagerat positivt på idén på sin blogg. Nu är det upp till bevis. Tiden krymper. Det är dags att ta kommandot över framtiden för den svenska folkkyrkan, ta det teologiska arbetet på allvar. För en sak är säker: Svenska kyrkan kommer att se annorlunda ut om tio år än vad den gör i dag.

  • 25 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • medlem

    Vårvinter?! Äntligen några röster som inte går ut på att gräva ner tröskeln så att *alla* ska komma in med sin tro som "vi inte kan underkänna".
    Kanske kan Svenska kyrkan bli en kyrka och inte en kommunalkyrklig verksamhet för partipolitisk ideologi. Men då krävs som Matzols skriver en teologisk reflektion. Då krävs en teologisk utbildning av våra präster, inte en religionsvetenskaplig. Då krävs biskopar som vet vad helgelse och rättfärdighet är, då krävs ett lekfolk som tar sakrament och tillbedjan på allvar.
    Nej, förresten, inget krävs utom Guds Ande som kan göra allt det jag skrivit ovan...

  • Magnus

    OK, nu kommer den riktiga verkligheten fram. Den som man försöker smyga med, under allt snack om folkkyrka och att alla är välkomna. En verklighet där flertalet av oss verkligen inte hör hemma. Den funktionärsstyrda organisation, som detta har varit hela tiden. Uppenbarligen.

    Ha det så kul, Svenska kyrkan! Tillsammans med då få antal själar ni lyckas behålla.

  • Namn

    Helt rätt, spot on. Go Hagman.

  • Andreas Nilsson

    Tvåregementsläran är snarare en tillgång än en problem. Problemet är snarast när biskopar ska agera politiker istället för att fokusera på kyrkoledning. Kompetenta människor i församlingarna ska uppmanas ta ansvarspositioner i samhället.
    In i dessa yttersta dagar har den kyrkopolitiska världen varit någon form av bakgård eller kanske hellre hemmaplan där lokalpolitiker övats eller fått backa tillbaks. I kyrkans ledning ska de finnas som är kompetenta att ta ansvar som gudstjänstfirare.
    Strukturutredningen visar att vi förlorat ytterligare 10 år av en tänkt framtid.

  • Kjell Blomberg

    Bra tankar Patrik Hagman, håller med dig helt. Men en lång väg att gå med alla sammanslagningar i åtanke!

  • John

    Helt sant är att Svenska kyrkan kommer att se annorlunda ut om tio år. Om nuvarande utträdestrend håller i sig kommer hon exempelvis att ha tappat ytterligare 750 000 medlemmar eller mer år 2023, det skulle säkert även en framtidskommission komma fram till. Kanske är sanningen därför paradoxal, att Svenska kyrkan behöver bli mindre för att hitta sig själv, precis som vi kristna behöver bli mindre för att komma in i himmelriket. Svenska kyrkan har idag ett mycket högt medlemsantal. 2012 var det 67,5 % av befolkningen vilket är en onåbar önskedröm för varje annan organisation eller parti. Det är också en farlig siffra att hoppas alltför mycket på. Från annan statistik vet vi att 23% av befolkningen inte tror på Gud och att bara 10% känner till den kristna bakgrunden till julfirandet. Av en annan undersökning framgick att medlemmarna främst ville ha fler konserter och barnomsorg, även loppis efterfrågades men inget nämndes om fördjupad andlighet. Frikyrkorna har idag tillsammans 225 000 medlemmar och katolikerna räknar 100 000. Kanske är denna siffra sammanslagen eller högst 500 000 ett mer realistiskt medlemsantal för framtidens Svenska kyrka. Det är stort det också.

  • Björne

    Den verkliga krisen är inte medlemstappet utan det faktum att vi också förlorat gudstjänstfirare. Varför är det färre och färre som förstår sitt behov av Kristus i hans kyrka?

  • Björne

    Den verkliga krisen är inte medlemstappet utan det faktum att vi också förlorat gudstjänstfirare. Varför är det färre och färre som förstår sitt behov av Kristus i hans kyrka?

  • Allan Karlsson

    Magnus, du har nog rätt och jag vill tillägga, vi kan inte bli teologer alla Barbro.
    Varför får inte kyrkan vara en folkkyrka för ALLA? Jag skriver som tidigare en fråga: Hur ville våra fäder att kyrkan skulle fungera? Vi gör sannerligen inget för att uppfylla detta, eller hur?

  • Allan Karlsson

    Margareta på Österlen, vi väntar på ditt svar om kyrkan vid ett vägskäl, kom igen, här finns mycket att tänka på, inte bara teologiskt, även för folk med míndre bildning. Ha det bra !

  • Sidor

REKOMMENDERAT