Demokrati. Den ökande populismen är inte bara ett problem för stunden, utan skapar också en oro kring det demokratiska systemet i sig. Här behövs röster som kyrkans, som vågar peka på den långsiktiga riktningen för samhället.
Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har skapat oro för vad som nu ska hända, i såväl hemlandet som runt om i världen. På ett vidare plan är valresultatet dessutom ännu ett tecken på den växande klyftan i västvärlden mellan den traditionella politiska eliten och människor som uppfattar sig som vanligt folk med mer sunt förnuft än de styrande.
Den drivkraften är så stark att vi nu har fått en sorts teflonpolitiker som varken fakta eller egna skandaler tycks fästa på. Grundproblemet med denna ökande populism är att den skapar en osäkerhet kring det demokratiska systemet i sig.
Ett parti som inte lyssnar till opinionen får förstås inga röster och därmed inget inflytande. Denna fingertoppskänslighet är därmed en politisk nödvändighet, men innebär samtidigt att det är svårt för politiker att visa vägen framåt.
Det har den tyska förbundskanslern Angela
Merkel tydligt fått erfara när opinionen kring flyktingmottagandet har svängt och hon har mött kritik också inom det egna partiet för sin hållning. På liknande sätt har det påståtts att Fredrik Reinfeldts sommartal 2014 om att svenskarna borde öppna sina hjärtan för flyktingarna var en starkt bidragande orsak till att partiet förlorade väljare.
När Fredrik Reinfeldt för ett par veckor sedan kom med en ny bok där han åter tar upp flyktingfrågan är det i stället främst det ekonomiska motivet som lyfts fram – att det är lönsamt för Sverige på sikt. Det må vara ett argument som går hem hos många väljare i dag, men det finns också uppenbara risker med det i relation till vår människosyn.
Om vi ska väga människors nöd mot deras ekonomiska potential finns det i förlängningen så många andra människor runt omkring oss som det går att ifrågasätta värdet av. Var vi hamnar i slutändan av den tankelinjen vill vi förmodligen inte ens föreställa oss.
Utvecklingen är en påminnelse om att grundläggande värden i samhället hela tiden måste återerövras med goda argument och dialog. Men den visar också att det demokratiska systemet behöver starka oberoende röster med en långsiktig ideologisk kompassriktning. Som det ser ut just nu är det inte klart att våra politiska partier har den styrkan på egen hand.
Kyrkan har med sin storlek och sin snart tvåtusenåriga kritiska reflektion över dessa grundläggande värden alla förutsättningar att vara en sådan röst.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR