Kyrkligt kulturarv – en dyrbar historia

Nyligen sa riksdagen blankt nej till att höja den kyrkoantikvariska ersättningen. Den fastslagna summan på 490 miljoner kronor per år som staten bidrar med för att Svenska kyrkan ska vårda och underhålla de kyrkliga kultur minnena, gäller framgent.

Bok: På liv och död - Om kyrkligt kulturarv, lärande och besöksnäring

Redaktör: Cecilia Karlsson 

Förlag: Artos academic

Att frågan om vårt kyrkliga kulturarv har många ingångar, det stod klart när man i oktober 2024 genomförde ett projekt i Uppsala domkyrka under rubriken ”På liv och död – mötesplats för kulturarv, lärande och besöksnäring”.

Projektet presenteras nu i en antologi som lyfter fram utmaningar och möjligheter – och förhoppningar inte minst när det gäller frågan om besöksnäring.

Det är en fråga som rymmer många frågeställningar. För visserligen är Svenska kyrkan en folkkyrka och kyrkorummen ska vara öppna för alla. Men ”samtidigt kan man konstatera att möjligheten att ta betalt för tjänster som går utöver att hålla dem öppna och tillgängliga blivit en brännande fråga för församlingar i takt med att underhållskostnaderna ökat, den statliga finansieringen urholkats av inflation och medlemmarna i många församlingar minskat”, skriver Markus Dahlberg, chef för enheten för kulturarvsstöd vid Svenska kyrkans nationella nivå, i förordet till antologin.

I antologins slutkapitel redogör Maria Södling för en intressant utredning av det kyrkliga kulturarvet som besöksmål och som presenterades i samband med projektet. 

Utredningen genomfördes på uppdrag av ett konsultföretag och ”syftade dels att ringa in Svenska kyrkans och kyrkomiljöernas potential som besöksmål; dels till att resonera om hur besöksnäringen kan bidra till att bevara, använda och utveckla det kyrkliga kulturarvet”.

Här konstateras att Svenska kyrkan är en relativt okänd aktör i besöksnäringen och att församlingarnas kommunikation är inriktad på de egna medlemmarna och de lokala sammanhangen. Utredningen efterlyser därför ett medvetet och långsiktigt arbete på ”imagemarknadsföring”.

Utredningens rekommendationer och förslag slår föga förvånande fast att Svenska kyrkans kulturarvsarbete sker på lokal nivå. Församlingarnas arbete inom kulturarvsturismen behöver därför konkreta stödinsatser för att kunna utveckla verksamheten. Man efterlyser en handlingsplan eller färdplan för besöksutvecklingen.

Handlingsplanen bör bland annat innehålla tydliga skrivningar om målbilder och kyrkan som kulturarvsaktör samt en verktygslåda som ska tas fram.

Detta kommenteras av Södling: ”Rapportens återkommande bild av en verktygslåda speglar avståndet mellan den verklighet församlingarna beskriver och utredningens ambitionsnivå. När församlingarna talar om verktygslådor verkar de framför allt innehålla praktiska tips och trix. Den verktygslåda som utredningen föreslår handlar om ´produkts- och affärsutvecklingsinsatser´ på en betydligt mer avancerad nivå”.

Det är därför ingen djärv tanke att frågan om kulturarv och besöksnäring återkommer framöver när kulturarvsfrågor ska hanteras i en krympande ekonomi som kräver handlingskraft.