<b>Kyrkans identitet</b> I Christer Hugos och Annika Borgs insiktfulla slutreplik på den aktuella debatten om kristen identitet lyfts föraktet för medlemmarna fram – det vill säga den kultur som kommer till uttryck flera gånger i tidigare inlägg att ”vi vet bäst” – särskilt från forskarhåll centralt placerade i kyrkan.
Det talas vackert om församlingarna och medlemmarna men det frågas väldigt litet om deras åsikter. Jag vet ingen idéburen organisation som undersöker så litet vad medlemmarna egentligen tycker.
Senaste konfirmandläroplanen är ett bra exempel där man bara bestämde, de som skulle göra jobet verkade vara bortglömda. Var finns de breda samråden? Var finns undersökningarna där man verkligen frågar om åsikter?
När en debatt kommer upp på KT:s sidor verkar det närmast irriterande för somliga för där kommer inte bara det åsikter fram som är PK (politiskt korrekta).
Den här ideologiska ”styrningen” av kyrkan är helt omodern och skapar frustration hos både medlemmar och medarbetare och är ett uttryck för en förgången mentalitet som i förlängningen hotar kyrkans fortlevnad.
Det är klart: om man frågar medlemmarna kanske man får obehagliga svar – hbt-frågorna kanske inte är så avgörande livsviktiga för kyrkmedlemmen i inre av Småland som för ”innegänget” i Stockholm, inte heller Palestinafrågan för medlemmen i Norrland någonstans. Och det kanske – hemska tanke – är så att samkönade vigslar inte gillas av kyrkfolket!
Det är klart att bristen på lyhördhet mot den egna rörelsen har en politisk motivation – socialdemokraterna driver ju aktivt frågan att det inte är de aktiva i kyrkan som ska bestämma utan de icke-aktiva – en märklig politisk grund.
Skulle man genomföra den idén inom exemplevis fackföreningsrörelsen skulle nog det fackliga/politiska landskapet förändras radikalt.
Bo Gunnar Åkesson
Hyltebruk
Senaste konfirmandläroplanen är ett bra exempel där man bara bestämde, de som skulle göra jobet verkade vara bortglömda. Var finns de breda samråden? Var finns undersökningarna där man verkligen frågar om åsikter?
När en debatt kommer upp på KT:s sidor verkar det närmast irriterande för somliga för där kommer inte bara det åsikter fram som är PK (politiskt korrekta).
Den här ideologiska ”styrningen” av kyrkan är helt omodern och skapar frustration hos både medlemmar och medarbetare och är ett uttryck för en förgången mentalitet som i förlängningen hotar kyrkans fortlevnad.
Det är klart: om man frågar medlemmarna kanske man får obehagliga svar – hbt-frågorna kanske inte är så avgörande livsviktiga för kyrkmedlemmen i inre av Småland som för ”innegänget” i Stockholm, inte heller Palestinafrågan för medlemmen i Norrland någonstans. Och det kanske – hemska tanke – är så att samkönade vigslar inte gillas av kyrkfolket!
Det är klart att bristen på lyhördhet mot den egna rörelsen har en politisk motivation – socialdemokraterna driver ju aktivt frågan att det inte är de aktiva i kyrkan som ska bestämma utan de icke-aktiva – en märklig politisk grund.
Skulle man genomföra den idén inom exemplevis fackföreningsrörelsen skulle nog det fackliga/politiska landskapet förändras radikalt.
Bo Gunnar Åkesson
Hyltebruk
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR